i could be blue

Min Mikatid gör sig påmind när jag drar på grace kelly i lurarna. Full volym är det som gäller. Fan den mannen alltså. I honom är det gung. Hela jag gungar, hela huset gungar. Vi alla gungar tillsammans. 


I could be brown
I could be blue
I could be violet sky
I could be hurtful
I could be purple
I could be anything you like
Gotta be green
Gotta be mean
Gotta be everything more
Why don't you like me?
Why don't you like me?
Why don't you walk out the door!

ahmajgaad

typ trettonde gången.



hur mycket har jag druckit egentligen? (varning för otursnummer, varning för otursnummer)

22:17

Jag har varit kissnödig hela dagen (och självklart har jag gjort mig själv till lags och gott och kissat (även fast det inte hjälpt)). Nu har det hänt, det som alla varnat mig för. Kniper man för mycket och väldigt sällan går på toaletten så får man det svårare att hålla sig längre fram i livet.




Det här bådar inte gott.

urusel

Äntligen är internet back on track igen och nu finns det inga ursäkter och undantag för att jag inte skulle kunna göra mitt energiarbete, men hela tiden letar jag mig in på sidor som jag inte borde hålla på med just nu. Facebook är en av dem. Jag kan inte slita mig från bloons, detta ballongspel är beroendeframkallande men också psykiskt störande.

Tillbaka till energiarbetet. Vi ska skriva om sex olika energislag såsom kärnkraft, vattenkraft, vindkraft etc. Det ska vara långt och välskrivet, intressant innehåll och på mvg-nivå. Jag orkar inte. Men om man ändå ska göra ett arbete, så kan man väl lika gärna göra det perfekt?

Så.

Vafan sitter jag här och skriver blogg för?!

vi som aldrig setts förr

Igår snubblade jag på en trottoarkant då jag gick baklänges och sjöng högt på en av Mikas utomordentliga låtar, bara för att imponera på min omgivning (i detta fall Frida (jag förstår egentligen inte vad jag skulle imponera med eftersom min sångröst inte är särskilt vacker. Det måste ha varit det med att jag kan gå baklänges väldigt fort och länge).
 
Idag så skulle jag istället visa upp min dolda talang för Mattias, det är nämligen så att jag kan sparka väldigt högt. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig när jag mitt i korridoren kastade upp benet och i något speedat knyck löt mig bakåt och liksom satt mig i luften, och hamnade på rumpan mitt framför näsan på klass 98. Hade det varit så att jag nu gått i sjuan och hamnat framför klass 78 (dåtid), så hade jag förmodligen blivit sprängröd i ansiktet, börjat hyperventilerat, kommit fortare på fötter än man kan säga "marmeladburk" och gått och skämts över mitt otroligt pinsamma hyss hela dagen. Men något har förändrats, ingenting är längre så skrämmande på södervärn längre. Södervärn är min vardag och ingenting är nytt, inget är förvånande. Personerna är demsamma och alla känner till en på ett eller annat knasigt sätt. Ingen hemlighet förblir hemlig och inga rykten förblir ospridda. Det spelar ingen roll vad vi gör.

image405

de verkade rörande och ganska iögonfallande

Förr eller senare inser man att man behöver sömn för att fungera. Att sova en handfull timmar räcker inte. Man blir konstig i kroppen och man sover på dagarna vilket gör att man inte kan göra det på nätterna och allt blir till en enda stor ond cirkel till slut. Jag somnade i fyrtiofem minuter förut. När jag vaknade var jag ännu tröttare i kroppen än innan, en svag huvudvärk hade trängt sig på, ett lätt illamående hade letat sig fram och jag frös fast jag var varm. Jag hoppas inte att det här är några varningssignaler för vad som komma skall. Jag vill verkligen inte bli sjuk, även om det skulle vara skönt att vara ledig en dag från plugget.

"Bit för bit matade jag nattvinden med alla mina kläder, och de grå tygstyckena fraktades fladdrande hit och dit, som askan efter en älskad människa, för att slå sig ner än här, än där, exakt var skulle jag aldrig få veta, i New Yorks mörka hjärta." - Sylvia Plath

like a shoebox of photographs

Nu när vi återigen blivit träffade av små svaga solstrålar så känns det som om vi börjar gå mot ljusare, härligare tider. Mest av allt önskar jag nog att få kunna börja använda min nya vårjacka. Samtidigt antar jag också att jag bör vänta ett tag för att förhindra köldskador och liknande. Solen förvirrar en lätt och det var bara några få timmar sen som jag och Angelica satt i busskuren tillsammans, då hon vände sig om och tittade undrande på mig och frågade "Matilde, tror du att det blir vår nu?". Jag svarade lätt "förlåt, men det blir det inte". Det är omöjligt att våren är redo och att den skulle stå utanför och knacka på dörren nu. Det är omöjligt att vintern är slut för i år, att det inte kommer att falla några fler vita flingor ner på den januaribara marken. Eller februarimarken för den delen. Slå mig om jag har fel.

Plugget flyter på som vanligt med massa känslor inblandade. En svag dröm som växer sig allt starkare är att tiden på södervärn snart förblir över. Just när jag skrev den meningen så sköljde en stor våg vemod över mig. Klass 91 har liksom etsat sig fast och kommer att bli svår att släppa. Jag vet att den sista tiden kommer att bli bra.

Men sen kommer jag att stå där, framför dörrarna till något större. Jag kommer att glömma södervärn på bara några sekunder och jag kommer att vara nöjd med mitt val. Textildesign kommer vara det rätta för mig. Men tre år kommer att gå fort och sen kommer den dagen då hela världen ska rasa samman för att byggas upp igen. På mitt sätt, som jag vill ha det. Jag kommer att dricka champagne och äta jordgubbar till frukost, jag kommer vara den friaste människan i världen. Typ.  

artikel från DN som fick mig att skratta

Fråga: Jag har länge undrat varför kvinnor blir förnärmade när man tittar på deras urringning. Den är ju faktiskt inte så långt från ansiktet och kollar man slipsen på en kille så är det ingen som reagerar. Jag förmodar att man vill att folk ska titta på urringningen när man har kläder som visar delar av brösten. Själv tycker jag det är lite irriterande att tjejerna på jobbet verkar bli lite besvärade av detta under möten eller liknande.

Själv brukar jag titta på urringningen så länge jag finner den intressant, speciellt om jag för närvarande inte konverserar med personen. Jag förutsätter att tjejer klär sig så för att dra blickarna till sig precis som folk med piercingar och tatueringar. Därför uppfyller man ju deras önskan genom att titta.

Jag brukar göra en ordentlig och ogenerad okulärbesiktning av nämnda behag och utsmyckningar.

Tycker du jag har fel i detta ställningstagande eller?

    Svar: Du har inte förstått varför kvinnor är urringade. Det är för att de är varmare än män och därför måste ha mer urringade kläder, särskilt kring brösten som hos många kvinnor uppenbarligen behöver mycket luft.

Att kvinnor skulle ha urringningar för att visa sina bröst i något slags sexuellt lockande syfte tror jag inte på. Så dumma är inte kvinnor att de medvetet klär sig för att attrahera fysiskt och blir arga när detta syfte uppnåtts.

Så du får betrakta de besvärade och urringade kvinnor du möter som praktiskt och ändamålsenligt klädda och sluta stirra på deras bröst.

För övrigt är det alltid ohövligt att glo på andra oavsett orsak. Om någon har ett vackert eller fult utseende är likgilitgt, ingen ska ihärdigt stirra på någon annan.  

Magdalena Ribbing

high on whatever

Jag har varit på zoo. Eller nej, jag har bara varit barnvakt. Men det kunde ha varit zoo. Jag är trött. Fingrarna är det enda som rör sig, glider för vana över tangentbordet för att skriva ännu en patetisk mening. Ännu en hopplös mening. Skriver utan att jag hänger med. Jag brände mig på vällingen. Helt skållad. Kanske bättre det än att bränna tungan på ett litet barn, ett litet överenergiskt barn. Mina armar är längre än dem var innan, ungefär som om två personer stått och dragit dem i varsin väderstrecksriktning bara för töjningens skull. Min hals klarar snart inte att hålla upp mitt huvud. Mina ben är korsade och jag snubblar förmodligen på mina egna fötter om jag försöker med något. Typ som att resa mig härifrån. Jag fick en werther's original som tack, hon hade inte behövt. Ingen tackar nej till att bygga mekanobilar, ingen skulle göra det. Jag tänkte borsta tänderna nu. Då kommer jag att bli pigg igen.

Om det låter som att jag har haft det jobbigt, kaotiskt eller ansträngt ikväll så har jag uttryckt mig fel. Det här var inte ett klag-fall. Bara en liten påminnelse/refreshing up the memory om att jag ska vänta med barn ett par år till. Ett par antal år till. Men att låna några såhär nån gång ibland, det är fullkomligt okej. 


Just nu saknar jag den som jag brukar lägga ner min kärlek på. Vad gör du på silvåsgatan? 

face the fact

Klockan är kvart över tio, det skulle vara bolibompadags om det var en kväll på lovet, om det ändå vore så bra liksom. Jag är inte trött, men jag vet att jag lär vara det imorgon när klockan ringer halv sju. Det lär snoozas fram till sju och sedan blir det som vanligt "hurry! hurry!" till bussen. 

Lungnare dag än idag är svårare att hitta. Jag sov hemma hos Ivan, vi såg på film långt in på småtimmarna. Jag slumrade till, om så bara för några sekunder, under filmens gång. Men efter att jag borstat tänderna var jag som en ny alert människa igen.

Jag vaknade av värmeslag och  visste inte riktigt var jag skulle ta vägen. Jag låg och hoppades på att det skulle börja snöa in genom taket, vilket bara var önsketänkande. Det gjorde liksom inte det. Sen drömde jag någon dröm om en vikarie, heliumballonger, godis och klass 91. Också ett speciellt minne av Sofie. Det var ingen kalasig dröm som det verkar (som det kan vara med ballonger och godis), utan en riktig mardröm.
   Det kan ju ha någonting att göra med plugget som börjar imorgon igen. Jag skulle nog inte kunna vara så ärlig och säga att jag ser fram emot det. Det känns mest som en betungande tanke. Eftersom hela jag känner mig failed nu förtiden.  

image400























Ingrid Michaelson - the way i am

Videon, låten, jag finner inga ord. Allt är bara så otroligt fint.

vi blondiner måste hålla ihop

-Enligt tyska forskare kommer blondinen att vara utdöd om 200 år. På grund av att för få människor för genen vidare.
-För att ett barn ska bli blont så måste båda föräldrarna ha blondgenen.
-Finland är ett land som har procentuellt flest blondiner.
-Enligt en undersökning föredrar amerikaner att bli betjänade av blondiner när de handlar mat. 
-Blondiner har cirka 140 000 hårstrån, brunetter 108 000 och rödhåriga 90 000.
-Myggor föredrar oftast blod ifrån blondiner.  

möt mig där båtarna rullar ut

Att gå upp klockan halv sju på morgonen en torsdag när man har lov, helt förgäves, det är ingenting man väljer utan det krävs en väldigt stor anledning. Min anledning var MQ's viprea som startade klockan åtta, och jag och min syster skulle givetvis stå utanför dörrarna just vid åttaslaget. Vi lyckades. Men hittade jag något? Jovisst (det var ju rea på hela butiken), men inget satt skönt, snyggt eller rätt. Jag måste ha varit helt sned imorse. Bara skitgrejer i butiken. Så trött man kan bli. Jag tjänade ingenting på att gå upp tidigt. Jag förlorade min kjol på det. Jag glömde nämligen den i provhytten och märkte inte det förrän senare. Så jag lät den vara kvar där. Så jag hade endast tights och tröja på mig under jackan. Vilket inte syntes som tur var.

Det som gjorde det ännu värre att kliva upp ur sängen var att jag endast fick tre timmars sömn inatt. Jag kunde inte sova. Så enkelt var det. När jag sedan vaknade imorse så hade jag världens halsont (tror att det kan vara påväg till halsfluss, hope not!), täppt i näsan vilket resulterade i propp i öronen och värk. Genom öronvärken fick jag en hejdundrande huvudvärk. Så allt kände ovanligt bra när jag vaknade. 

Imorgon blir en ovetande dag. Jag har inte riktigt pel på någonting. Som man säger; vad gör det om hundra år? Nu säger jag godnatt.

Här ser vi ett smakprov på min nyår, Julia, Matilde (med godis i munnen) och sötfrida i googles.
 image399

candy king

Ikväll ska jag iväg igen på kalas, denna gången artonårskalas. Ända sen vi slöt skolan så har det varit kalaskalas varje dag. Jag tror att gårdagen var den första dagen som jag inte spenderade på någon speciell tillställning. Men då hade jag ju haft tillräckligt med kalas dagen innan. Så, jag måste säga att timingen var klockren. 

Idag har jag sovit alldeles för länge, duschat alldeles för länge, ätit lite väl mycket godis och allmänt dragit benen efter mig. Jag saknar ljuva sommarkvällar nu, med bruna ben och mysigt sällskap. Än så länge saknar jag inte jordgubbsplockningen, men det kommer väl i sinom tid. Eller kanske inte. 

Nu ska jag parta på mig lite snygga kläder och snofsa upp mig lite. Dra på billie the vision' på lite för hög volym och sminka mig. So long!  

2008.

Min nyår var en nyår jag alltid kommer att minnas att jag inte mindes. Låter käckt. 

Vi började kvällen hos Frida, vi handlade till vår tacomiddag och köpte schwartzwaldstårta till efterrätt. Vi värmde också upp våra strupar med singstarsjungande och godis. Ett tag innan midnatt sammanstrålade vi med grabbarna grus som varit och vänt i Träkumla. Vi gick tillsammans ner mot hamnen och där var det fest. Folk överallt! Allt var trevligt till en början, vi minglade. Till slut blev det för mycket. 2008 blev 2008 väldigt snabbt och jag hann inte riktigt med vid tolvslaget. Men jag har ändå inga förväntningar på 2008. Det känns bara som att det kommer att vara en lång fortsättning på 2007. Hu så märkligt.

Vi begav oss uppåt igen vid halv tre snåret, jag och Julia skulle taxiåka hem. Min käre pojkvän följde mig så vänligt hela vägen och var sådär övergullig som en pojkvän ska vara. Det är jag så tacksam för. 

Kvällen tog äntligen slut när jag vandrade nerför min grusväg och vidare in i mitt hus. Jag drog av mig kläderna och somnade på stört. Det var en sjön känsla. Ett "hallelujah moment" -godnatt.
RSS 2.0