hellogoodbye

Min födelsedag spenderades på bästa sätt med min pojkvän och det blev en väldigt lugn och slapp dag. Medans förkylningen sakta smög sig på under dagen så kändes det som det absolut bästa, att bara mysa. Nu är förkylningen desto värre och jag mår kass. Men vadå, jag åker ju till Stockholm imorgon och då finns det inte tid för några virus. Jag längtar mest till jag får äta på kungshallen igen, mmm säger jag bara.

are you happy now?

Jag blev firad idag istället för imorgon. Fortfarande är jag femton år, men dock är det inte länge till. Som vanligt så gick jag upp för att äta frukost men jag fick en del invändningar och mamma och pappa suckade och tvingade mig tillbaka till sängen för att låtsas sova. Ja, det är tydligen ett måste. Jag har redan sovit i min födelsedagspresent i två månader, och som ni förstår så är det en säng. En stor säng.

Släkten kommer vid två och min pojkvän skall också dyka upp någon gång under dagen. Och jag är redan färdig.

Snart åker jag till stockholm och det ska bli så himla roligt. Både Sofie och Olivia är ju mina resedragare och att vi ska bo mitt på drottninggatan gör ju inte saken värre. Go wild, säger jag bara!

what the fuck is going on

Vilken nyttig morgon det har varit. Jag vaknade halv åtta av tio timmars sömn, tog en promenad med mamma och gick sedan hem till Julia för att hämta min cykel och diskutera kvällens planer. När jag kom hem så fanns det påskägg i trädgården som det skulle letas efter, och jag hittade mitt, efter att jag gått förbi det tre gånger.

Ibland vet jag inte vad jag ska göra. Det finns det som tynger mig, det som jag inte förstår. Tankarna och lusten att yttra mig, de försvinner ibland, men återkommer alltid. Människor som klankar ner på andra människor och deras sätt att leva, dem har det oftast inte bättre sälva. Dem har oftast inget bättre att komma med. Ändå gör dem det. Jag tänker inte börja skämmas. Jag har alltid levt mitt liv såhär och det finns ingen som kan komma och ändra på det, genom att lägga fram sina åsikter. Onödiga åsikter. Skitåsikter.

Jag har alltid varit en ödmjuk person som respekterar andra människor och jag vill inte förvandlas till någon jag inte är. Jag vill inte följa ett dåligt mönster. Jag är inte den cyniska, jag är inte den som ser det dåliga i allt istället för att se det som är bra. Jag är den som försöker anpassa mig, försöker att vara så trevlig jag kan. Jag tycker om att vara trevlig. 

Jag tycker att vissa människor kan börja göra sig till, om det betyder att man blir en trevligare och mer omtyckt person.

himlens raseri

Imorgon är det sista dagen innan ännu ett lov intas, och för mig gäller det bara att 'hang in there. Det hela börjar med muntligt nationellt prov i engelska. Som om inte det räcker för att dra ner starten på dagen så ska jag även utkämpa ett bip-test. Helst på VG-nivå också. Det enda positiva jag kan se med att det är bip-test, är att det förmodligen kommer vara mitt sista bip. Någonsin.
   Dagen fortsätter med flera hemska förteelser, och jag borde känna mig berörd, men istället känner jag mig bara likgiltig. Det spelar ingen roll just nu. Det spelar ingen roll.

Jag härdar ut dagarna med mig och mitt otroligt svängiga humör. Det finns så mycket saker som gör mig irriterad, andra som gör mig ledsen och få, men ändå få, saker som gör mig besviken. Ibland är det jag själv. Men sen kommer det ju också små ljuspunkter, som skymtas i mörkret.

Som en stockholmsresa. Som oavruten shopping i tre dagar. Som storstadsdoft. Som besök på kungshallen. Och som att tappa sig själv i vimlet av stress och som att förlora sig i sin egna tidskupol.

image413

jag kan vara varm, jag kan vara kall

Helgen har gått i kärlekens tecken. Och vad har hänt med dagens ungdomar? Istället för att vara ute och röja på stan så sitter vi hemma med 700 gram godis och ser på melodifestivalen. Vi följer schlagerdrottningarnas blåsande klänningar a la Carola och ruskar på huvudet när Christer Sjögren inte får några poäng. Vi skrattar ibland fånigt åt Kristian Luukovic som inte är allt för rolig och smådyrkar den hypade Björn. Vi somnar klockan tio och vaknar klockan tio. Pensionärsvarning, i'm afraid. Jag kan inte hjälpa det, men jag trivs.

Och så kom det snö även här på ön. Spanien erbjuder sol hoppas jag.
image412

we're not gonna take it, anymore

Heyhey, slow down a bit.

Alla ord känns överflödiga, alla känslor besvarade och livet utspelar sig med godan ro. Den lilla tiden jag spenderar i min ensamhet fokuserar jag på framtiden. Jag hoppas inte att jag dör imorgon, efter all ångest och alla grubblerier så skulle det kännas onödigt. Speciellt funderar jag på mitt val till gymnasiet, textildesign, är det att kasta bort mina betyg? Är det att slösa tre år på gymnasiet? Eller är det kreativt och något jag verkligen vill göra? vad vet jag - absolut ingenting. Man hör från olika hörn att val av linje inte spelar någon särskilt stor roll, men vad spelar då roll? Varför anstränger man sig då för att få bra betyg om ingenting har någon betydelse? "Du får ändå behörighet till högskolan", säger folk. Men dåså, då är ju mitt val självklart. Sen kanske jag står där om ett par år och lever på a-kassa, men det är ju en annan sak. 

image410

alla miljarder som kom till djävulen

Jag tror man bloggar mest när man är som ensammast och mår som dåligast. Jag mår så bra nuförtiden att jag skjuter bloggen åt sidan. Den känns inte viktig längre. Jag är ju trots allt en helt vanlig svensson och mitt liv känns inte särskilt intressant. Jag är ingen upptäcksresande, ingen hollywoodskådis, festar inte i the playboy mansion och inte heller befinner jag mig i Paris. Eller Sydney för den delen. Nej, jag bor här, på en grå ö mitt ute i östersjön. En liten ö, som en piss i missisippi. Ungefär.

Trots allt sitter jag här och berättar om min vardag och jag kräver inte att någon ska tycka att det är varken intressant, viktigt eller ens värt att ägna en blick. Jag bloggar ju för att jag vill blogga. Ibland.



Och mitt vanliga svenssonliv flyter fort likt en barkbåt far med strömmen påväg nerför det stora fallet. Skolan känns tabu och jag har just nu mina ämnen uppdelade i svart och vitt. Antingen vill jag eller så kan det bara gå och ta sig i brasan. Allt handlar om humör, intresse och blodcirkulation. För jag har fått för mig att våren redan är här och jag går därför i tunna kläder hela dagarna. Jag räknas bli rejält förkyld inom en snar framtid. Imorse när jag steg utför dörren var det såklart lite kyligt som det brukar vara klockan halv åtta på morgonen, men solen sken och jag beredde mig på en kanondag. Jag hann vara i skolan i lite mer än en timme innan det började snöa, what liksom? Jag fick pina dagen ut med kortarmat och kjol.
RSS 2.0