Dom säger att staden är precis som den alltid varit

Det har varit en otroligt bekväm dag idag. Kort dag i skolan, schysst skollunch (chicken nuggets är fett) och efter det en eftermiddag på stan i trevligt sällskap av tjejerna. Ibland känns allt bara underbart.

Så kommer man hem, till ett dårhus, som förövrigt inte egentligen behöver vara ett dårhus, och den vackra fasaden rasar samman. Man skulle kunna säga att det råder brist på flertalet saker i det här huset. Eller egentligen är det kanske inte brist på saker utan överskott av grejer som är det egentliga problemet. Som en hel jävla mängd hormoner eller nått.

Jag orkar inte.

Dock älskar jag min mor och far. Ville bara få det konstaterat. Man glömmer bort hur mycket de ställer upp ibland. Dumt.

På stan hittade jag en fjällrävenjacka på seconhand för 60 kronor! Är inte det absurt så säg. Dock hade jag bara fyrtioåtta kronor med mig. Vilket ledde till problem. Jag hade tre vänner som sällskap men alla utan kontanter. Är jordens undergång snart här? V inledde en lång diskussion. Till slut kom det fram en tant (kvinna i 58-65 års åldern) och frågade om det bara saknades tio kronor för mig, samtidigt som hon sträckte fram en tjugolapp (ingen logik i det men jag antar att hon inte hade en guldpeng i plånkan). Jag blev lite förvirrade ett tag, kanske för att jag är van vid snåljåpar och grinkällingar, kanske främst i lågkonjukturstider, men antagligen mest bara av den rara gesten. Jag tog emot tjugolappen (jag är själv förvånad) och harklade fram något i stil med: "nämen åh, eh... vad snällt, men nej, men gud vad snällt" och så rodnade jag lite ovanpå det också. Efter någon minut när tanten börjat gå mot utgången så kom jag på mig själv att jag vetrkligen mottagit den här tjugan och skramlade därför snabbt ihop mina småslantar och gick fram till henne. Jag erbjöd henne elva fina små kronor. "Nejnej" svarade hon, "behåll dem och köp lite godis för dem" (typiskt tanter att alltid bjuda på godis).... Då svarade jag lite rödlätt och försynt, "det har jag redan gjort. Det är därför jag inte hade pengar så det räckte till jackan" och så sträckte jag fram kronorna än en gång och hon log och mottog dem och jag tackade så mycket.

Känns ju konstigt att hon ska ge mig pengar. Det borde ju vara tvärtom nästan, tycker man.

Men nio kronor var den slutliga summan hon bjussade på och jag fick helt enkelt strunta i mina principer.

För jag blev ju faktiskt en hel jacka rikare.

Och senare på stan även två par solglasögon rikare.

Det blir en trivsam natt, jag fick det jag ville

Dom säger "det blir en lång kall vinter"

Jag älskar dig. Just det är inte svårt. Just det är inte svårt.

Just det är faktiskt inte svårt alls.

Det som är svårt är att jag är ett jävla bekräftelsefreak som försöker leva i en oinspelad romantisk komedi. I'm a maniac som har den underbara tendensen att alltid se det dåliga i människor. Jag är en förhållandebesatt människa, som troligtvis har jävligt bråttom med att bli vuxen. Som har jävligt bråttom med allt.

Ingen tid bör gå förlorad. Ingen kärlek bör spillas. Ingen person bör gå förlorad.

Men man låter saker hända. Rätt ofta. Det enklaste är om det går jävligt fort, så är det över snabbt. Eller om det tar förbannat lång tid. Bara allt är planerat. Spontanitet leder mest bara till rädsla och känslan av otrygghet.

Engentligen fascinerar du mig.

Och egentligen älskar du mig.

hur jag fick dig att älska mig

Nämen hörreni. Nu har jag snöat in på Kent också. Vart är jag på väg? Framåt? Bakåt? Sidlänges?

Asså det är rätt okej. Schysst digg.

Men enligt den här recensenten är jag dock ingen intelligent människa, jag är ointellektuell och förnedrande mot mig själv. Men roligare recension och mindre subjektiv text får man leta bra efter för att hitta. 

Jag känner mig splittrad, som Emil Jensen en gång kände sig. 

Recensenten säger bokstavligen att det är skit. Sluta lyssna. Fansen rasar emot. Måste backa upp.  

Det känns som att jag sitter i kläm. Som om ni sliter mig åt varsitt håll. Akta mina armar. Det gör ont! 


Ps 1. Jag tipsar er om att inte läsa kommentarerna angående artikeln.

Ps 2. Därför att de kommer ge er huvudvärk.

Ds.

I'm not the only one who heard

Tänk efter innan du handlar

Vad småirriterad man kan bli på sig själv när man hakar upp sig på ett helt vanligt ord. Om man upprepar det för ofta för sig själv så blir det hela väldigt snabbt förvirrande. Hur liksom alla ord innehåller stavelser och munljud. Man utvecklade fan ett helt jävla språk genom att göra olika ljud. Det om något är helt galet sjukt. Och om det nu skulle vara så enkelt så tänker jag uppfinna ett eget språk. Hur som helst, ibland hakar man upp sig på ord som hurtig, makrill och liknande. Vanliga ord men som är väldigt konstiga om man tänker efter. Till slut blir man så kaosartad i huvudet att man börjar stamma och inte riktigt vet hur man ska betona det längre.

Precis på samma sätt så har jag tänkt på hur man egentligen går, idag. Det sker liksom utan att man behöver tänka, det är bara nerver som behöver sköta hela maskineriet. Rätt häftigt va. Men när man nu verkligen går och tänker på hur man för den ena foten framför den andra och liksom vilar till lite på höfterna ibland, ja då blir även gången ganska så förvirrande. Man tänker och känner efter så det knakar och i samband med det börjar man sätta krokben för sig själv. Det känns som att man har så mycket ben som snavar omkring överallt och helt plötsligt ligger man där på marken. I extrema fall.

Hur många gånger har jag inte hört "tänk efter innan du handlar" (och då menar jag inte handla som i att köpa grejer ((dock har jag hört det uttrycket i det sammanhanget också)). Men är det så jäkla nödvändigt alltid? Allt verkar liksom bli en liten aning krångligare när man tänker efter. Möjligtvis finns det fall som det underlättar att tänka i. Men tammefasen inte alla.

det rullar in

Plugget är avslutat för idag. Känns ju gött. Det har varit en stabil dag men med en hungrande magen. Äcklig fisk. Som så många andra torsdagar. Det har gått bra i både fackteckningen och eftermiddagsbilden och det gör ju att det känns bra. När det går bra, ja då känns det tammefan bra också.  

Nobody gets me like you

Snor överallt. Geggigt och dant. Pappersrullarna på övervåningen är slut. De använda tussarna befinner sig i min papperskorg. Jag är förkyld. Som fan. Hur det kommer sig? Det undrar jag med. Protestera? Det gör jag. Går det bra? Inte märkbart. Jag behöver en mirakelkur. Gör mig frisk.

Australia

Nu är mina tårar slut. Den sista timmen av Australia grinade jag konstant. Det var så fint. Även om jag kanske inte kan se det från en kritikers syn, mest med tanke på att glasögonen är igenvattnade av salta tårar, så kunde jag konstatera att det var bra. Det enda som jag hakade upp mig på var att vissa vyer och bilder såg otroligt datorgjorda ut. Det kan jag väl säga inte uppskattas så mycket. Men fint var det som sagt. Jag är ett riktigt känslovrak. Jag lever mig in så pass mycket i människornas situationer att jag skulle kunna sitta och vrida mig i förtvivlan säkert en timme framåt. Om det nu inte varit så att tårarna är slut.

Dock krävs det inte genialiska filmer för att få mig att lipa. Det är nog faktiskt lika lätt som det är sagt.

dom säger att stan blivit ful och öde, älskling

Sitter och lyssnar på vinternoll2 med kent. Therese sa till mig i lördgskväll medan vi förgalajade i hennes lägenhet och den här spelades i iPoden att hon lärt sig den på en kväll. En kväll när hon var full och dum (något jag bara antar). Och precis som hon lärt sig den under en kväll så har jag också gjort det. Kvällen symboliserades av vinternoll2.

I lägenheten. I bilen. På rock band. Överallt.

Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
Kom och hjälp mig, jag behöver dig igen, igen, igen...

Och du säger att staden är precis som staden alltid varit
I väntan på en lång, kall vinter
Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland
Genom en iskall vinter

Fint. Riktigt fint.

Why are you busy making plans

Skyll dig själv
Det var jag som gjorde fel
Jag borde inte...
Borde
Borde
Inte
Gjorde
Det tog hårt
Visst
Känslan av att stå ut
När det handlar om att stå ut
Varför känns det som något gick snett

Kanske det inte är samma sak nu
Kanske är det faktiskt inte samma sak nu

Men tänk om

Jag vill inte. Orkar inte. Klarar inte.

Story of my life... naat

In the morning, well yes, almost every morning when I'm sitting on the bus dreaming about places I'd never been to, I always hear myself think in english och spanish. I realize that is kind of strange but there is a satisfaction in the english language. There are so many ways to express yourself. Supposingly in spanish to, but you need to understand that my thinking in spanish is kind of limited. Sometimes I wonder how it feels to have another mother tounge. Unusual and exotic I think. But also weird. How to find every word? How to put the words in the right order? How to use your tounge? And how the hell to sound natural?

I'm not stupid. I just have to make that clear. I know that languages are coming natural for people. Like the swedish is coming natural for me.

But you have to be patient. I'm just amazed by foreigners. Foreigners who speak strange and intresting.

I want to be strange and intresting.

How creative

Moam

Jag börjar tappa det helt när det gäller skolan. Tålamodet tryter. Men jag får fortsätta att tänka på att sommarlovet snart är här. En ljuvlig tid som väntar oss alla.

This time, I really like mondays

Jag har det tristigt för tillfället. Imorse fick jag idén att möblera om mitt rum inklusive passa på att städa det under möblerandets gång. Det gick visserligen bra och jag kastade bort en del onödiga möbler. Kändes behövligt eftersom mitt rum är så himla litet. Jag fortsätter att trycka in mer och mer saker, men nu har jag insett (men bara just i det här ögonblicket) att jag borde respektera den begränsade arean jag har att jobba med.

Dock är det oftast så att jag blir utmattad någonstans när arbetet framskridit till hälften ungefär. När alla grejer ligger överallt och jag måste omplacera saker för att allt ska få plats (eftersom jag reducerar möbler från mitt rum, som jag upplyste er om förut)... Just nu är min säng belamrad med massor av kläder och annat skit... rent utsagt. Orkar inte ta tag i det, fast jag vet att jag borde. Möbleringen är gjord och det är ju faktiskt det enda som är roligt.

Finns lite annat trams som jag måste ta tag i också, som att göra min gympauppsats. Uppsats i gympa? Ni hörde rätt. Vart är världen på väg. Frågar jag mig allt oftare.

Imorgon är det skola, men jag ser mest framemot fint väder och att jag ska få springa på stan efter.

Påskdagen anropar

Hundar, ungar och hembryggt äppelvin. Vad mer kan man säga?

Jag övningskörde ikväll och jag var jättebra. Ni kan nog redan nu börja anteckna att körkortet är kirrat. Hell yeah.

By the way, korsord är så *mtv-pip* roligt. Så istället för alla kärleksbrev som ni skickar till mig så skulle en korsordstidning vara en nog så bra kärleksförklaring. Eller varför inte både ett fint skrivet brev och lite korsord. Jag försöker bara underlätta det för er. Jag kan vara svår, men så länge man vet hur hon ska tas...

Ledig lördag

Jag skrev ett två mil långt inlägg förut. Och efter säkert tio minuters redigerande för att få texten läsförståelig och korrekt, så publicerade jag den. Stolt över att äntligen åstadkomma några rader på bloggen. Vad hände med det då? undrar ni förgäves medan ni scrollar ner utan att se något milslångt textstycke. Det raderade jag. Bara sådär.

Jag var upprörd. Som jag inte varit på länge. Två tårar föll ner på mina kinder. Som inga tårar gjort på länge. Det var en kort tid av uppgivenhet. En kort tid till åtlöje. Jag bestämde mig för att inte låta er se.

För bokstäverna hjälpte mig. Jag är mycket gladare nu. Uppskattar lite mer av tillvaron nu. Är sur på mig själv lika mycket då som nu. Men ändå på ett bättre sätt. Det är svårt nu. Det var svårt då. Det är sånt som består. 

Jag har letat efter mitt påskägg. Det var gömt. Jag hittade det. Score, säger jag.

***

I slutändan kommer jag ändå att framstå som det svarta fåret.

stockholms kyss

Befinner mig just nu i Stockholm. Alla pengar tog slut idag och det kändes lite snopet. Minst sagt. Dock har det känts väldigt komfortabelt i hjärtat att se fulla kassar i händerna. Eller egentligen att känna fulla kassar i händerna. Finns någon märklig älskvärd känsla där som man på något vis mer än ofta strävar efter att få känna. Nya grejer är fan skiten.

Klockan är tio i tolv och jag är fortfarande vaken. Det förvånar mig inte mindre än vad det förmodligen förvånar er. Jag är den sämsta nattugglan någonsin. Dock jobbar jag mig mer mot fågeln för var dag som går.

Imorgon så blir det inte mycket till shopping, vilket är förstående eftersom kontot skriker tomt. Vi tänkte köra på en glass i gamla stan eller en glass i vaxholm, om vädret tillåter vill säga. Att det ska vara glass med på något sätt är egentligen det mest noteringsvärda.

Mummi.

Det här är nog definitionen av kärlek, typ

Call me a liberty

I was singing songs, of dreams I used to dream

Har precis slingat håret. Den här gången gjorde vi dubbelt så många slingor än vi brukar, så jag känner mig ungefär som en fjortonåring med idomin på läpparna. Minus idominet dåra. Inte för att jag har något problem med att känna så, absolut inte, utan det känns rätt komfortabelt eftersom jag är medveten om att håret kommer att se bra ut om cirka två tre dagar. Tills dess ska jag bara leva upp till rollen som den ultimata fjortonåringen. 

Imorgon åker jag till Stockholm och det ska bli kanontrevligt. Kommer hem onsdagnatt och lovet ser rätt späckat ut. Torsdag jobbar jag på Eurosko plus påskmiddag i Hemse hos mormor, fredag sorterar jag potatis (endast för att jag får 100% ob hela dagen) och på kvällen där blir det teater och pojkvän, på lördag jobbar jag på Eurosko igen och på söndag är det eventuellt påskmiddag hos farmor. Det känns lite ovanligt med ett så uppbokat lov. Annars brukar det liksom vara jag som går och drar fötterna efter mig under lovdagarna. Schemalagd vecka är på sätt och vis skönt. På sätt och vis lite för schemalagt.

Äsch. Finns ingen anledning till att klaga. Jag är en lycklig själ. Jag hör av mig om det skulle bli några ändringar med det.
RSS 2.0