dom är efter dig nu, dom kommer slå hårt

Dagen har känts som typ trehundra kilometer lång. Jag satt precis och tänkte på massa saker som jag trodde var igår men som faktiskt egentligen hände idag. Det går för fort för att huvudet ska hänga med, men lagom fort för att jag ska orka med allting. Ibland behöver man snabbspola förbi, lite klarar man men inte hur länge så helst. Genom snabbspolning får man lite av allt under kort tid. Fenomenalt tror jag.

Somnade idag på naturkunskapen. Det är något speciellt med luften i sal 68. Om det nu är det numret på salen. Jag kan aldrig hålla mig vaken. Jag skulle kunna hoppas att Andreas inte går så mycket på elevernas aktivitet under lektionstid. Den är nämligen inte så jäkla hög hos mig. Idag skulle vi se en dokumentär om Tjernobylolyckan 1986 ni vet. Jag somnade efter sådär tre-fem minuter, om jag uppskattar det rätt, och vaknade sedan när filmens ljud dog ut. Då filmen var slut alltså. Sedan kom Andreas kommentar "Såja, något ni reflekterade över eller funderade över i filmen, eller var allt glasklart?". Ehm. Jo. Glasklart.

Nu på eftermiddagen har jag sålt skor. Som skoförsäljare borde jag använda klokare skor. Eller åtminstone skor i min egen storlek. Ibland undrar jag om jag har den konstigaste storleken i världen. 37 är ofta för litet och 38 för stort. Något däremellan kanske. 37,5. Måste vara ensam om att ha det i hela världen.... Så det är extra svårt för mig.

Försökte mig på lite mariospelande nyligen. Blir dock bara jävligt irriterad när jag sparar och så sparas det ändå inte. Om jag dör och har sparat innan, så borde jag väl kunna återuppliva mig till det sparade tillståndet? Det går inte. Går bara inte.

Imorgon är sista dagen på praktiken. Det känns. På många olika vis.

many days have past

Tack vare att lotta låtit skjuta upp kultur och stilhistorian till efter lovet, så får det som resultat från min sida att ingenting blir gjort. Fast jag vet att ingenting kommer att bli gjort på lovet heller, eftersom jag i stort sett jobbar varje dag. Nåväl. Det som man inte gör idag får man göra en annan dag. Det är fantastiskt skönt just nu, men får se hur mina val känns under morgondagen.

Trots halkan tänkte jag bege mig hem till pojkvännen. En bröllopsdag ska firas och det sägs att det blir efterrätt... Låter kanonbra.

Idag konstaterade jag att jag har väldigt svårt för handlingsförlamade människor. Folk som aldrig öppnar munnen. Folk som inte vill. Folk som inte kan. Hallå.

Ändå har jag lyckats vända mungiporna. Vilket jag är glad för. Mer lyckopiller åt folket.

glädjen är stor, i ett barns glada ögon bor den

En och två och kanske till och med tre av mina vänner är inne i sådana där förkastliga vinterdepressioner. Och här är jag, på säkert avstånd från detta onödiga och skadliga fenomen. Känner ingenting. Eller känner mycket kanske jag ska säga. Men känner inte det dåliga. Jag är glad. Ganska tillfredställd. Jag nöjer mig liksom såhär.

Den här hösten har passerat på ett kick. Skolan har varvats med mycket jobb, praktik, secondhandshopping och annat. Den har inte varit särskilt speciellt på några vis, men ändå förvånansvärt bra. Ibland kräver man inte mycket.

Att det är mycket i skolan gör att vardagen stressas upp, men det är också sånt som gör att dagarna flyger fram. Snart är det jul. Snart är det paus. Snart får vi stanna till lite.

För jag är glad.

Och jag är tacksam för det.

Det är inte så att jag brukar vara skonad.

Så man får väl passa på.

Att vara glad.

hur kunde det bli så svååå-åårt

Är det ett fel steg i rätt riktning eller ett rätt steg i fel riktning?

Eller bara ett åt varsitt håll?

Samma som förut.

Utgångspunkt.
RSS 2.0