Ge dig på mig och du ger dig på zlatan

Jag har precis vunnit två aktioner på tradera. Jag är helt peppad. För första gången någonsin så har jag provat på det, och det ger sannerligen mersmak. Ni vet känslan av att du och flera andra tävlar om precis samma sak, något ni verkligen vill ha, och så vinner du. Du känner den där glädjen sprida sig i hela kroppen och du kan äntligen andas ut. Puh. Du vann. Du fick det. Du kammade hem det. Vinsten är din. Mmmmm. Smakar bra.

Förvånar det någon om jag säger att jag har budat hem 87 blixtlås sammanlagt? Förstår ni hur många kjolar det räcker till? Tjoho... Givetvis litar jag inte en sekund på säljarna, men jag har bestämt mig för att köra tills jag får vara med om momentet 'grundlurning'. Typ som "haha, trodde du ja!" och så får man inget paket på posten. Vi väntar och ser. Vi väntar och ser.

Det var en slug jäkel på den ena aktionen. Han gjorde precis som Ivan sa åt mig att jag skulle göra. "Man ska buda trettio sekunder innan aktionen avslutas". Dock var det ingen nödvändighet för mig som redan låg på det högsta budet. Men precis som det var, en minut innan jag skulle vinna, så böd en över mitt maxbud. Jag såg på en gång alla blixtlås försvinna ur min illusion och de blev helt plötslig utom räckhåll.... det var den där känslan av tragik som helt plötsligt sköljde över mig. Men vet ni vad, jag hann, med mina turbofingrar buda över honom precis som aktionen avslutades. Där fick han. Inte ska han tro att han kan köra vilka knep som helst med mig heller... rawr.

Hm, asså... ehm, liksom



Jag kunde inte låta bli att lägga upp det här klippet. Haha, det är inte klokt. Hör ni mig? Inte klokt.

20:22

Nu är jag rastlös igen. Det är farligt att göra för lite också. Uppryckning. Hämta kakburken.

And guess what

Herrejissus vad konstigt det känns att klockan snart är sju och det fortfarande är lika ljust ute nu som det var klockan elva i morse. Det får mig på något vis att tänka på sommaren. På hamnen. Vilket nog är mitt favoritställe att befinna mig på under glansdagarna.

Jag upprepar rätt ofta att livet är härligt, inte minst för mig själv. Ljusare tider nalkas definitivt på alla håll och kanter. En Stockholmsresa väntar också. Mmmm.

Idag har jag fått en ny rullgardin. Den släpper inte in ljus. Och verkar även vattentät. Fett schysst!

Att skynda, men långsamt

Efter snart 17 månader kan jag känna hur du fortfarande får det att vrida sig i magen
Du kan göra mig så glad
Och få mig att känna mig helt fylld av kärlek
Kärlek som jag hyser till dig
Jag är glad att det blev som det blev
Att det gick som det gick

För fjärilarna dog aldrig
De flög bara söderut
Precis som fåglarna
Men de kom åter
Bara för att bosätta sig här hos mig igen
Ibland är man kär helt enkelt
Det är inte svårare än så
Även om man lätt vill tro det

Well it's a saturday afternoon

Livets schema är fullspäckat. Åtminstone mitt livs. Mycket jobb är kommande och det uppskattas till stor del av mig. Min första dag på Eurosko idag var bra och jag tror att det här kommer bli riktigt bra till slut. Det finns en hel del fina skor, men prisklassen är lite högre än vad Wedins hade. Mest för att Euroskos sortiment är gjorda av bättre material och oftast skinn istället för syntet. De är även lite mer för funktion och komfort. Eurosko vänder sig också mer mot "25-45 åriga kvinnor och den moderna familjen" som det så fint står på deras personalaffish. Nu när jag skriver så låter det som reklam. Inte meningen, men så kan det gå. Så lite mindre uppmärksamhet mot ungdomarna alltså. Några kan tycka att det är synd. Helt beroende på. Men den som vill ha ett par supersnygga gladiatorskor hittar definitivt flertal av alternativ där. Jag får gå och drägla medan jag jobbar.

Så väldigt kul för mig med jobb alltså. Ikväll är det tomt i mitt hus och jag tänkte nog faktiskt låta det vara så också. Har lust att bara ta det lugnt, läsa en härlig bok, slötitta på tv och käka lite utefter mitt eget tycke och smak.

Livet rullar på rätt bra nu. Känner mig väldigt glad faktiskt. Hade en pojkvän som drog mig hela vägen från Silvåsgatan (typ vid ICA wisborg) till adelsgatan bara för att jag inte skulle komma försent. Dessutom gick min väska full av packning sönder efter tvåhundra meter. Axelbandet brast men jag fick fin bärhjälp. Uppskattas uppskattas. Dock när jag väl hade slutat på jobbet och själv skulle bära på den där väskan så förstod jag inte riktigt hur mi novio hade orkat bära den, så jag tog en stor påse och la den där i, istället. Jag har fortfarande ont i armen av två timmar på stan.

Så jäkla tung var den.

Födelsedag

Min födelsedag igår var jättebra! Fikade med släkten och mina andra kära, och hade en trevlig eftermiddag med stim och stoj! Fick sedan somna med min älskling. Superior!

Tomten kommer, skynda skyna

JAG FYLLER ÅR IDAG! Igår var jag ynka sexton år och idag är jag fyllda hela mogna sjutton långa år! Är det inte kalas så säg! Har på mig min nya fina vintageklänning (eh, en ny vintageklänning, vad gick snett där?) och mamma säger att jag ser ut som en tant. Åh, ibland älskar jag verkligen tanter! Just för att de jämt får se så fina ut...

Ikväll kommer tjocka släkten och några därtill. Det ska bli trevligt och säkert gott, eftersom jag och mamma bakade fyra tårtor i morse! Rulltårtor med grädde, färska jordgubbar, bananer och det bästa... daim! Mmmmm.

Jag går runt och vägrar göra tråkiga saker med argumentet "jag fyller faktiskt år". Mamma börjar ogilla det nu och nyligen uttryckte hon sig såhär:"du fyller faktiskt inte år, du har ju inte fått några presenter än". Eh, haha... jag kan väl fylla år utan paket! Stackars de som aldrig får några presenter på sina födelsedagar, tekniskt sett så fyller de ju faktiskt aldrig år då heller. Tänk att aldrig bli gammal... Eller att bli gamlare och gamlare utan att få fira det. Min mor är knas.

Som ni säkert noterade så har jag faktiskt inte fått några paket än. För jag har inte varit snäll i år.

tisdag

Bloggen blir lidande. Jag lever. Och mår bra. That's what counts så att säga.

I'm gonna get stronger now

Dagarna sprang visst iväg. Den här veckan kommer nog följa samma fotspår. Jag har fått jobb! Det är inte illa pinkat. Så jag ska testa på och jobba lite till helgen och sen tänkte jag fylla år på onsdag och lite sådär. Skolarbete och tandläkartider och utvecklingssamtal och hej och hå kommer att ha gjorts också. Och så känner jag mig kär.

I allt.

Stryk ska man ha

Jag skällde lite på Tessan igår när hon åt upp en mars ur min godispåse. Inte för att jag är snål, eller det med, men för att jag bara hade tagit två och det verkade som någon ätit på den andra. Blä. En halväten godis i affären och så lyckades den hamna i min påse. 

Men det var tur att jag bara skällde på henne på skoj. För nu när jag sitter här och tittar ner i min godispåse så ser jag inte bara en - utan två - oöppnade mars i påsen. Hur kom de dit? Nu finns det dock bara en kvar.

Och just det, ikväll åker Tessan till Tyskland. Vi får hoppas att hon får en trevlig resa och att hon inte dricker för mycket bärs. Plus så får vi hoppas att hon köper brandbil till mig i födelsedagspresse! Hehe. Då blire galaj!

Jag tänkte att jag skulle klämma in något tyskt ord i den här meningen, men jag kom på att heil hitler är det enda jag kan säga... och det passade inte riktigt in kände jag. Herzlichen Glückwunsch zu mir!

Ps. det sista slog jag upp i lexikon.

Many days have gone

Det har varit så in i norden hugedamig(eh)kallt idag. Mina tår, fingrar, kärlekshandtag, fötter, ben, öron och min näsa har förfrusit idag. Även min hårbotten och mina knäskålar. Jag antar att längtan efter våren är så pass stark att man redan börjar skippa den där extratröjan under jackan... Jag kan säga att jag ångrade det idag.

Idag har vi haft fackteckning, sedan gick vi och letade tyg och spetsar i diverse tygbutiker, de enda två på söder, och sedan gick vi vidare på stan. Jag och Therese noterade att det var 20% rea på allt inne på Veromoda att vi fick lust att handla lite. Ett par tights och en fin kofta fick följa med hem.

Senare gick vi till konstmuseet och fick en visning bland utställningen. Det är lite svårt med konst ibland. Det är så konstigt och surrealistiskt. Sen så ska man känna saker. Som man sedan ska tolka. Och formulera. Hm. Efter besöket så gick vi och fikade och drack varm choklad med grädde. Det passade lika bra idag som vilken annan vinterdag som helst. Nästan bättre idag faktiskt. 

Men jag fryser fortfarande. Ligger under täcket och försöker få igång blodcirkulationen. Kanske inte det bästa sättet för att få igång något, genom att ligga still alltså. Men det kanske går bättre, eller fortare, om jag sätter på en film.  

Tjolahopp tjolahej!

När jag satte mig på bussen i morse kände jag mig helt nykär. Jag tror att det var vädret som påverkade mig och fick mig att längta efter världens bästa årstid. Vår. Jag tog den korta skinnjackan idag. Det var kanske inte det bästa valet, även om jag aldrig tänker erkänna det, men jag tyckte att den var värd mina förfrysta lungor. Eller njurar. Eller vad helst som sitter vid nedre delen av ryggen. 

Ikväll ska jag på inför-körkort-kurs. Jag känner mig helt fnittrig och fortfarande lite pirrig. Så jag ska väl uthärda kvällen med bravur! That's a yes-yes!

Dagen har varit ultimat, jag och grönberg har sprungit runt i några, av de få, secondhandbutikerna här i stan och fotograferat saker. Saker som vi ska ha i vårt uppslag i skoltidningen som visar på att man kan köpa snygga, unika och billiga grejer secondhand! Dessutom på ett miljövänligt sätt! Så himla roligt. Sedan gick vi och köpte godis på reno. Promenerade i solen och satte oss sedan på... (fy skäms) mcdonalds. Det här är tredje gången jag äter hamburgare på typ en vecka. Jag som aldrig gör det annars. Hm. Det här var den sista McChicken för ett tag framöver....

Skratta, skratta, skratta.

Two vaginas are going down, one left to go

Jag har hört att män kan bli sterila om de har bärbara datorer i knät för ofta och för länge. Stämmer det? Och i så fall, är det samma för oss kvinnor då? För varje gång jag börjar tänka på att det kanske är sant så tycks jag känna hur mina äggstockar inte längre verkar förbli stockar och hur de sätter sig ner och demostrerar. Som ägg gör.

Det jag försöker säga är, medan jag har datorn i knät, att jag tror mig känna hur datorn sakta men säkert steriliserar mig. Det känns bara så otroligt sjukt. Det dunkar lite "down there" som en varningssignal, jag tänker mig att den säger till mig något i stil med: "dunk dunk - please remove the computer from your venusmountain or it will destroy your possibilities to get pregnant in the future. But please don't panic! Follow ours instructions and you will be alright... ".

Men det jag kommit på mig själv med att inte förstå, är om det är min vagina som pratar med mig (men hur ska den någonsin kunna ge mig instruktioner?)(och varför i hela friden snackar den engelska då?)(eller pratar överhuvudtaget?) eller om det är datorn som har någon slags connection med det den står på. I så fall måste det ju stämma. Det som är sagt.

Om det skulle vara sant så är det ju inte helt konstigt. Det skulle kunna vara logiskt.

Whatever you do... shine

Det känns som att morgondagen kommer att bli tuff. Bara för att den är fullbokad. På något sätt så känner jag mig hotad när jag har för mycket att göra. I stan. För stan är inte hemma för mig. Och det är inte förrän jag kommer hem till mitt hus, mitt rum, i Stenkumla, som jag kan känna mig ohotad. Jag är helt enkelt på språng under största delen av mina dagar.

Ni vet själva hur det är, känslan av att komma inför dörren hemma efter en lång skoldag och man verkligen känner hur man andas ut. Slappnar av. Släpper alla intryck och nya vetskaper man har fått ta del av under dagen. Jag låter nästan som ett barn. Men jag ska väl inte hymla med att jag är ett.

Klockan nio imorgonkväll. Inte förrän då ska jag få andas ut. Det är konstigt att man klagar när man har saker att göra och klagar på när man inte har saker att göra. Det är förargligt ibland. Livet alltså.  

Not. Damn girl, you should be grateful.

Det känns ganska bra, faktiskt riktigt bra

Jag somnade i min materialkunskapsbok igårkväll. I sängen, som var full av nytvättat tvätt och sagor och mobiler och gud vet vad. Jag somnade med linserna i, sminket kvar och oborstade tänder. Det var inte trevligt att vakna några timmar senare, då jag var tvungen att förflytta alla grejerna. Iiiih.

Idag har jag varit på arbetsintervju och jag hoppas verkligen att jag får jobbet. Det verkar väldigt bra och man har möjlighet att få jobba helger och eftermiddagar och så. Han sa att han var "jätteintresserad och att han hade fått en bra uppfattning" men att han ännu hade bestämt träff med några andra och att han skulle återkomma. Känns pirrigt. Jag vill verkligen.

Snart går bussen hem från skolan. Provet gick okej. Mcdonaldsburgaren smakade gott. Vilken dag.

Och så blir det inget jobb ikväll heller. Snacka om lyxdag.

Skratta eller gråta, alternativ två

Så många känslor. Så många intryck. Så mycket information. Haha, människor är ju helt rubbade!

Ge undulaten mat

Jag har kommit på mig själv att aldrig riktigt vilja vara delaktig i "hypade" perioder. Om man nu kan uttrycka sig så. Helst vill jag antingen ha sett en film först, bärt en trend först, och så vidare... för att sedan tröttna på den när alla har "upptäckt" trenden eller filmen. Eller så är jag sist att klä mig i en trend och sist med att snappa upp någon film som redan gått igenom hypen. Men att vara där mitt i, då alla pratar om det. Det klarar jag inte riktigt av. Det blir för mycket tuggande för mig. Och ibland händer det att det gör mig galen.

Varför inte ta Björn Gustavsson, Twilight och knut på huvudet som rationella exempel. Får jag spy? Jag har skrattat åt Björn gustavsson, läst alla twilightböcker samt sett premiären på bio och gått med knut på huvudet i stort sett varje dag i nian. Men när det tar över, när det är på allas läppar, allas kroppar och hår samt hjärtan. Då får det ta mig i brasan vara. Det är då jag blir lite kritisk och vänder ryggen åt. Håll klaffen tänker jag fint för mig själv. Alla tycker precis som du, så därför känns din åsikt rätt tråkig. Prata om något annan, någon?

Nä, okej...

Därför såg jag Sex and the cityfilmen ikväll. I sängen. Nerladdad illegalt. Hade ingen aning om vad filmen skulle innebära förutom mina antagningar om kärlek, sex (känns lite logiskt i namnet) kläder och skor. Det kanske finns många som tappar hakan nu, ett flertal har gjort det tidigare som reaktion, men jag har faktiskt aldrig sett ett enda avsnitt av serien SATC. Det har aldrig kommit för mig.

Därför känns det onödigt att säga att filmen var kanon. Att den var precis vad en tjej behöver. Att skorna var underbara och att jag fällde flertalet tårar under filmens gång. För det vet ni ju redan. Ni människor är ju uppdaterade om det senaste. Jag är lite sådär second best. Men ibland tillåter jag bara det att åka förbi mig.

Lördagsunderhållning

Min pappa tog guld i hockey-bockey idag. Känns som en schysst merit att ha en pappsis som står i mål i division tre och även i en amatörsport som rinkbandy. Men det är möjligt att de får gå upp i division två nästa säsong... eh. hehe. he. eh. he. Det är fasligt kul att titta på i alla fall. Jag och min lillasyster är trogna fans till Stenkumla Red Wings. Stenkumla Red Wings. Asså det är ett så jäkla tungt namn asså. Och trots det faktum att det är en amatörsport så är den till synes livsfarlig. Lite för gamla gubbar för att det ska vara bra för deras egen hälsa, tar sig ut på isen. Inte är det vilka gubbar som helst heller. Nej, det är gubbar med some attitude. Gubbar som blir utvisade och gubbar som ibland tar till orda genom att slåss.

Liksom gubbar som känner sig redo att säga ifrån. Som inte tar någon skit från domaren. Eftersom de är äldre än domaren. Eller inte riktigt så. Domaren har också sett sina bästa dagar. Dömmer orättvist och favoriserar.

Så mycket drama i en och samma sport. Om man nu kan kalla det sport. Gubbhockey. Men nää, förresten, var det inte någon som var 22? Vart?

Vinden blåser in ifrån väster

Jag vill gå på tivoli med bara ben och med en stor sockervadd i handen. Med massor av färgade lampor och rosa och blåa nallebjörnar överallt. Och med en livekonstert spelad av håkan i mitt huvud. Ett tivoli på en sommaräng fylld av prästkragar och med en närliggande sjö bredvid. Ett stort tivoli uti ingentstans. Fyllt av vippiga kjolar och solblekt hår. Med många chokladhjul och minst tre glasstånd. Ett tivoli med ett pariserhjul med fler vagnar än som någonsin har skådats. Ett pariserhjul så högt att man kan ta på de luddiga molnen. Så högt att man kan flyga på fåglarnas höjd. Ett tivoli där alla håller varandra i handen och pussas. Pussas jättemycket. Där clowner och jycklare springer fritt och där popcornen regnar från skyn. Där även de över tolv får hoppa i hoppborgarna. Ja, framförallt de som är över tolv får studsa runt där. Ett tivoli där allt är lite knasigt och rosettformat. Ett tivoli uti ingenstans som kräver milslånga skarvsladdar. En underlig och underbar plats att vistas på. Ett tivoli fyllt av sprakande känslor.  

Ett dragspel och en saxofon

Jag befinner mig just nu i skolan. Jag har magknip efter att jag stoppat i mig en väldigt stor och väldigt god dammsugare. Vi hade egentligen hoppats på paj, men det var ingen som hade haft lust till att baka.

Vi använder datorvagnarna med bärbara datorer rätt ofta i vår undervisning och det är ju rätt modernt liksom. Dock blir det lätt att man hellre kollar in facebook och smyger in med ett blogginlägg, istället för att göra nytta. Nåja.

Jag slutar strax och det känns stabilt. Om något. Ska kolla efter brodyr på tyglagret och gå till indiska och be om ett par nya örhängen. Jag köpte nämligen ett par igår och efter att jag haft dem på mig en halvtimme i morse så gick de sönder. Det är ju så man lackar ur nästan. Men bara nästan.

Ikväll ska jag bara njuta av att finnas till. Mmmm.

Kräk och bajs överallt

Jag läste nyligen igenom min blogg under perioden maj till juli 2008. På den tiden var jag fortfarande lite rolig och intressant. Det jag noterade i alla inlägg var att jag alltid avslutade något i stil med "livet är underbart".

Som om jag ville påminna mig själv.

Så fantastiskt fånigt men dock så optimistiskt. Eftersom meningen "livet är underbart" ofta förekom efter fyrtio meningars kräk och skitkastning. Jag är för påhittig alltzå.

Högt här ovanför

Så fort jag slår mig ned och andas ut efter en lång dag på språng så blir jag så otroligt matt. Jag vet inte om energin försvinner bort med solens strålar eller om jag lider av någon slags sovsjukdom. Egentligen kvittar det vilket som är problemet. Jag lär ändå inte komma underfund med det.

Det är redan fredag imorgon och det tåls att upprepas flera gånger. Jag tänkte försöka mig på lite städning och rensning när det gäller båda att få i ordning i rummet, garderoben och i livet. Skolan dödar mig med sitt skolarbete, men ändå måste jag erkänna att det är lite konstigt att jag tycker så. För jag gör ju ingenting. Det är antagligen vetskapen som gnager i bakhuvudet om allt jag egentligen booorde göra. Men ack, alla booorden blir ju så tråkiga i längden. Ändå vet jag att jag måste skärpa mig. För det kommer inte blir lättare än såhär, nej, tiderna som kommer att komma kommer att bli så pass mycket mer krävande. För tillfället har jag ett mål om Beckmans designskola efter trean. Vilket innebär stora ansträngningar. Cirka hundrafemtio personer söker, ett tjugotal blir uttagna för intervju och endast fjorton kommer med. Och inte går de särskilt mycket på betygen. Utan det enorma intagningsprovet är det som gäller.

För att komma in där så räcker det inte att tänka att det får bli vad det blir. Att allt duger. För det gör det inte. Ingenting är bra nog. Men att komma så nära som möjligt är nästan bra nog.

why don't you do something?

Strax ska jag bege mig hem till min pojkvän. Får se om jag är viktigare än matematiken ikväll. Jag kan förresten inte förstå hur matte kan var viktigare än något. Det är absolut omöjligt. Själv har man så bra inställning till matten att man ligger efter sådär femton sidor. När jag sa till min lärare idag att jag tänkte börja med pythagoras sats så sa han; "ja, det tycker jag verkligen. Det var på tiden". Men vadå, så länge jag är fit till provet så är ju faktiskt inte planeringen så viktig...

Skönt att det snart är helg igen. Jag behöver verkligen lite återhämtningstid. För arbete vill säga. Skolan har en del grejer som de vill att jag ska bli färdig med. Så jag ska väl försöka göra någon till lags under helgen i alla fall.

Och gud vad jag är sugen på smörgåstårta. Kan ingen fylla år snart?

Passed your place, saw your car, thought of you

Stockholmsresan var händelsefull. Stundvis i alla fall. Metallicakonserten blev inställd och jag och Tessan missade nästan båten. Tack vare en väldigt bra människa som hjälpte oss så lyckades vi få båten att vänta (helt otroligt) på oss. Det var så jäkla galet och under vistelsen på pendeltåget till nynäshamn hann vi att måla upp det ena skräckscenariet efter det andra. Och tessan ljög för sin moster. Och jag garvade. Tessan kände sig sorgsen. Allt var så humoristiskt. Och vi var så jäkla svettiga när vi kom på båten. Och jag hade andningsproblem.

Det enda vi konstaterade under helgen var att det är helt enkelt är omöjligt att missa gotlandsbåten.... Med den inställningen så kommer allt gå så mycket smidigare nästa gång. Hah.

everything comes to an end, but not this time

Jag som person vill alltid göra rätt. Men när man träffar en person och allt plötsligt inte alltid blir rätt, hur gör man då? Ska man vara papegojan som gnäller, eller ragatan som skriker. Ska man hålla truten och vara den som viker. Om man inte är den som sviker, men dock den som också  felar. Ska man då ändra sig själv först? Men om förändringen bara innefattar den ena parten så återstår fortfarande halva problemet. Vi är som gjorda för att slåss. Vi är menade att tävla om allt, klaga på varandra, nedvärdera, trycka ner varandra. Trots att vi är menade till vad vi är, kan vi gå emot naturen då? För vi tävlar om kärlek. Ingen vill visa sig svag. Vi offrar varandra för den stolthet vi bär på. Det är vi som kommer att vara förintarna. Det är vi som bär ansvaret under kapitulationen. Det är vi som är våra egna fiender.

Vi äter upp kakan som vi har gjort. Trots att vi vill ha den kvar. Det är bara girigheten i oss som vi inte antränger oss tillräckligt mycket för att motarbeta.

Varje bil förde med sig luften om...

Nu ligger jag i den stora soffan i lägenheten på gullmarsplan. Brudarna har gett sig iväg till konserten i globen och det tänker förgylla sin söndagskväll med metallica. Jag å andra sidan blev lämnad här. Frivilligt dock. Jag har lagrat upp med godis, bubbelvatten och såndär pizza som man värmer i ugnen. Under kvällen har jag många möjligheter att välja mellan om jag skulle råka få tråkigt, vill säga. Då kan jag se parlamentet, läsa i min bok, se lotta på bråkmakargatan eller kalle blomkvist eller också bara surfa på nätet. Jag har ett materialkunskapsprov som jag kan plugga till eller så kan jag prova mina nya skor. Alla dörrar står öppna.

Tid till översikter har jag också. Men jag försöker att låta bli.

Inget glittrar som dig stockholm

Det är en jäkligt tidig morgon. Steg upp klockan fem. Nu har jag packat klart och ska alldeles strax bege mig till båten. En vistelse i Stockholm ska få bryta mitt vardagsmönster lite. Bråttom bråttom. Ciao!

Pretty as a picture, dancing the night away

Två gamla godingar och en goding i vår samtid i punktform:

♦ Train - Drops of jupiter
♦ The sounds - Living in america
♦ Och jag

With drops of jupiter in her hair

Usch vad vuxen jag har blivit. Jag inser verkligen det när jag sitter och läser igenom min blogg som jag startade 2007. Jag skrev som en tioåring, var förälskad i Jesse Mccartney (ni vågar inte reta mig för det) och försökte att... vara allt på en gång. Dock saknar jag vissa tider, vissa små stunder, ett flertal sekunder av det livet som nu lagts bakom mig. Jag hittade bland annat gamla kommentarer som jag läste från min nuvarande pojkvän som jag fick långt innan vi blev tillsammans, och jag minns den tiden med glädje. Nu menar jag inte att jag gladdes åt att inte vara tillsammans med honom, men jag älskade känslan av (kanske inte då, men nu) att bli sådär totalpirrig i magen för väldigt små saker. Som att bli kallad sötnos. Pirrpirr. Som att läsa att man är saknad. Pirrpirr. Tycker han om mig? Pirrpirr. Varför skulle han göra det? Pirrpirr. Fan vad komplicerat allt är. Pirrpirr.

Jag minns även den tiden som jag spenderade i kyrkan. En tid som jag saknar ofantligt mycket. Jag minns hur jag gav mig själv åt tron. Jag visste inte vad jag hade på den här planeten att göra. Jag ville vara allt men kunde inte klara av det i längden. Jag ville ha allt, men jag insåg att det var omöjligt. Jag letade efter något att hålla fast vid, en trygghet som inte skulle komma att försvinna. Och jag fann underbara vänner i Visborg. Under min svåraste tid som tonåring så fann jag det fullt möjligt att jag aldrig skulle hitta någon som skulle komma att älska mig. Men ändå kunde jag inte förstå varför. Jag fick ofta höra att jag var söt och att jag var klok. Jag ville nästan tro att det var ett par av kanske flertalet egenskaper som en människa sökte efter hos en person. Ändå var jag ensam. Utan pojkvän. Utan kärlek. Utan hopp.

Allt mynnar ut på så konstiga ställen ibland. Hejsan hoppsan så har jag hamnat här. Jag vet inte vad jag vill uppnå med mitt nostalgiska tillstånd, men när jag känner efter så vrider sig magen lite. Kanske lite i saknad. Efter många som gått förlorade. Efter lite av mig som gått förlorat.

Men som jag sa nu. Låt oss glömma, för att inte göra små saker gigantiska. Älska livet. Det brukar jag aldrig säga.

Nu gör jag det.

No one wants to be the last one standing

Jag somnade i någons famn. Den någon som jag älskar. Och det var underbart.

På gatorna som vi bodde förut

Varför fick jag världens släng av lycka nu? Att säga att det kom olägligt är kanske lite fel, jag har det bra här i min säng, visst har jag det. Men vad var det som utlöste alla älvor i magen och såpbubblor i huvudet? Jag tror jag såg en liten skön ljuspunkt i mitt liv, en sån där som inger ett tillfredställande hopp. Ett hopp om att det aldrig är för sent. En vetskap om att det finns något mer.

Fast nej, ingen religiös uppenbarelse.

Esto es un bocadillo de queso!

Jag träffade min kära barndomskompis på bussen häromdagen och vi har inte pratats vid på hur länge som helst. Nu har hon frågat mig om jag vill sy hennes klänning till niabalen och vad är svaret på det? Ja såklart! Vilken ära liksom...

Tanken slog mig hur fort människor kan försvinna ur ens liv. Jag menar, jag och min vän umgicks uppskattningsvis.. hm... typ varje dag under mellanstadietiden. Sen under högstadieåren har vi bara hejat på varandra på stan. Men det är väl inte så mycket man kan göra åt det egentligen, det ingår väl i den normala utvecklingen som jag gillar att prata om ibland. Människor kommer att komma och gå i hela ens liv. Vissa går och kommer tillbaka, andra återvänder aldrig och några har man kanske kvar föralltid. Jag tror, höll jag på att säga, men jag rättare sagt vet att man måste acceptera vissa förändringar. Kan vara svårt. Men det underlättar att vara optimist. Även om det inte råkar vara min starka sida alltid.

I samma stund som jag yttrade ordet optimist så kom jag på att jag har spanskaprov imorgon. Stålhattar också.

Fettoman som tänker gå i ide

Jag är inne i något slags jäktätande. Jag får för mig att det är såhär man agerar när man är gravid. Att man vräker i sig utan måtta så snabbt som möjligt. Hetsäter genom att strunta i att andas mellan tuggorna och att kommunicera med andra runt matbordet är inte ens att tänka på. Men jag blir lite rädd, för trots att jag har svårt att stoppa mig själv så ser jag den hemska utvecklingen framför mig... Hur detta maratonätande gör att jag inte längre kan räkna bilringarna på en hand, hur celluliterna liksom bara smyger sig på och hur min rumpa kommer att slå ner folk när jag springer, där dom möter mig på sidan. De få gångerna jag får för mig att röra mitt feta arsel alltså.

Jag mår lite dåligt nu. Jag blir nästan anfådd av att trycka i mig. Magen känns sådär lagom härligt svullen och jag blir lite äcklad. "Som att fettet liksom lagrar sig under huden", ja så känns det. Jag ångrar, med all ärlighet, de senaste två kakorna jag tryckte i mig. Det var inte värt det. Jag glömde att känna efter hur dem smakade.

Tuesday's green and wednesday's blue

Den kortaste dagen i veckan känns alltid längst. Hur kan det komma sig? Förutom det faktum att vi har gympa så kan jag helt omöjligt förstå. Kanske är det för att jag behöver slå ihjäl tid. Får alltid vänta på bussen en timme eftersom schemat inte direkt är anpassat. Vilket gör att jag sitter här galet hungrig och trött. På köpet där blir jag lite svidig, men jag är sällan i kontakt med folk såhär dags eftersom resterande barn har åkt eller gått hem.

Ah. Ikväll ska jag jobba tre timmar och sen vet jag inte. Är rätt trött generellt nuförtiden. Någon måste nog komma och rycka tag i mig.

herrens namn

Jag har en flashig webbcam som jag tänkte att jag kunde passa på och använda...

But I don't look back

Jag blev precis glad för någonting, men nu kan jag inte komma på vad... rätt sjukt sådär. Med minnesförluster vid sexton års ålder. På tal om minnesförluster så var jag vid tandhygientisten idag. Undvek dock att bita henne i fingret den här gången. På tal om att bita i fingrar så hatar jag förresten när de ska ta kort, plastkrumelurerna de trycker in i munnen skär ju sönder hela gommen! Genast får man munproblem om man inte tidigare haft det. Jag klagade inte på det, men jag klagade däremot på min tand, som en gång varit utslagen, och är lite vass och gropig nere i kanten. Men hygienisten sa att "det var nog ingenting, du känner det så väl med tungan men det är verkligen ingenting att oroa sig för". Nehej, tacktack då. Hon sa att hon ansåg att det räckte att jag skulle få en tid om femton månader. Då hos min vanliga tandläkare. Hon tyckte alltså att jag skulle gå med skrovlet i över ett år och helt enkelt vänja mig. Well, sa jag, det blir nog bra.

Jag gick och köpte sån där flourlösning efter skolan (det skulle vara snällt mot tänderna) och då ringer det i min lilla nalle. "Hej, det är tandhygienisten som du var på besök hos idag. Jag ville bara säga att jag pratat med Anita och hon ville gärna titta på din framtand bland annat och så har hon även upptäckt något nere på vänster sida (va? jag var ju nyss där och då sa du ju att det var bra? öh). Så jag får komma på återbesök. Känns rätt okej, då ser jag bara till att planera in den på ännu en mattelektion. Då är det banne mig underbart att gå till tandläkaren.

Och jag är inte rädd för borren. Men för den bedövande sprutan innan.

I waste it on a bum like you

På lördag far jag till stockholm. Jag längtar så jag spricker efter storstadsdoft. Mmm.. avgaser. Höh.
RSS 2.0