en onsdag utan liv

Något hände med mig igår.

Och jag är så himla rädd för att jag har drabbats av körtelfeber.

Där sköt du bom, för hon är oträffbar

"Hon spar sig; men hon slösar när hon spar.
Skönhet, vad då! Låter hon ingen få den
Bestjäl hon hela eftervärlden på den.
Varför ska en så klok och vacker kvinna
Bli salig på att låta mig förbrinna?
Hon vägrar älska, och med hennes nej
Lever jag död, som säger det till dig."

- Shakespeare.

Varför tänker jag bara på mansgestalter som är ute efter fem-i-två-ragg en krogkväll, när jag läser det här? Kanske för att vissa syner gjort mig upprörd de senaste gångerna jag varit ute. För det är ju hur killar inte bara kan titta på tjejer, utan måste röra också. Alltid en hand någonstans. Hur det är en utmaning att låta bli. Och hur man blir en levande död av ett nej.

Ett enkelt nej.

Någon skulle säga att jag generaliserar och någon blir kanske lite stött. Nåväl. Ni får helt enkelt bli lidande den här gången och förlita er på ert samvete. Om inte annat är jag ingen att bestämma vad som är rätt och fel.

Det enda jag personligen anser är att ingen någonsin bör bli sedd som ett objekt.

Och idag när jag pratade med en vän sa jag; att jag på något sätt tyckte att vissa tjejer som går på krogen och "håvar" bäst de vill, anses som starka och feministiska. Men. Nu vet jag inte riktigt. Feministiska? Det beror helt på hur man ser det. Några skulle säkert tycka att man är feminist om man beter sig som en man. Annars handlar det nog mycket om att våga. Och att man tycker det är starkt av personen som kvinna, att våga bryta normer. Dock har vi väl ändå börjat modernisera oss i vårt samhälle? Och vad innebär det egentligen att bete sig som en man?

Är det inte dags att förkasta normer genom att en gång för alla framkalla ett konstaterande; vem av oss, man och kvinna, vill egentligen knulla mest efter krogen? Och av vilken anledning?

Sorgligt nog blir jag mest helt förvirrad av könsroller och allt som blåses upp kring dom när jag skriver här; och vet numera inte vad jag ska ta ställning till. Är män svin och tjejer billiga slampor; eller tvärtom?

Hade inte allting varit lättare om vi varit tvåkönade?

Människor gör som dem vill. Det är absolut min åsikt. Men dem har inte rätt att tro sig äga en människas kropp om den inte fått lov.

Jag vet inte riktigt vad detta mynnade ut i. Sex efter krogen, feministiska intiativ eller könsroller; det är en gröt alltihopa. Och det lär det antagligen förbli.

Shakespeare tänker ni; det är fint, men hur kan hon relatera det här. Åh ja; Shakespeare är mycket fint, men hans texter döljer också många sanna konstateranden baserat på moral och könsroller. Som får en att tänka till. Och bli förvirrad.

You like it hot, right?

Hahahahahahahahaha... haha..... hahahaha... haha... ha... ha... haha... [...]

Nu vet jag hemligheten bakom hur man får hög statistik på antal unika besökare i bloggen! Man lägger helt enkelt ut en bild på sin egna rödbrända bak. Förvånansvärt effektivt måste jag säga.

Jag kan tala om för er att antalet besökare som jag hade igår, har jag nog aldrig någonsin haft. Inte ens när jag var som mest intressant. Det är fasansfullt roligt det här....

Ni kan med största sannolikhet räkna med kontinuerligt publicerande av rumpor här i bloggen hädanefter.

Det verkar vara ett av de bästa sätten att bli både intressant och tredubbla antalet läsare.

Emmas födelsedag och söndagsstek

Sådär ja, ännu en dag som man verka komma ur överlevandes.

Igårkväll firade vi fina Emma som har fyllt 18 år! Hon bjöd på väldigt god trerättersmiddag bestående av egengjord skagen och rostat bröd till förrätt, fläskfilé med någon god ost och klyftpotatis till varmrätt och pannacotta till efterrätt, helt underbart. Att hon är singel är sannerligen en gåta. Hur säger man nu; vägen till mannens hjärta går via magen?

När klockan drog sig mot midnatt tog vi först med henne till inn där Therese fixat in oss på gästlistan (betala inträde är aldrig kul) och sedan drog vi vidare till hamnplan där det under kvällen, mycket förvånansvärt, spelades bra musik! Emma fick en försmak på utelivet, vuxenlivet och tequila! Det sista fick hon skrämmande nog mycket smak av...

Emma hade druckit ganska många glas vin och bubbel igår, vilket man kunde känna av när vi satt på trappen på hamnplan, jag i rollen som sällskap och Emma rökandes. Helt plötsligt märker jag hur det känns som att någon biter mig i benet. Eller det var den första känslan, den andra känslan som kom strax inpå var som när man råkar lägga sin hand på en varm spisplatta och inte förrän efter typ en reaktionssekund och nervsignaler till hjärnan sliter ifrån handen. Vad hände då egentligen? Jo skitungen brände hål på mina strumpbyxor med sin cigg! Det var som att hon glömde att hon hade den i handen och liksom inte ens märkte att hon vilade den glödande cigaretten mot mitt ben. Lucifer vad det gjorde ont. Med två hål i strumbyxorna fick jag sen dansa vidare i natten.

Idag har jag legat ute i solen och läst engelsk litteratur. Det har varit otroligt varmt! Jag råkade somna ett tag på mage av den höga komforten i vädret... och när jag ikväll efter ha varit ute och kört bil med pappa, gick in på ICA wisborg för att handla potatissallad - och stod vid kassan, så kände jag en sån himla konstig värme bak på låren och undrade självklart varför jag var så het i baken. När jag kom hem och tog av byxorna fick jag se.

Och ni får självfallet se också.

Årets första solbränna har slagit sig till ro!

I can't focus, my attention

I want you to remember me.
I'm leaving my fingerprints.
On you.

Det är nog tur att jag skall jobba idag. Annars hade jag troligtvis gått tillbaka i det förflutna och fastnat där. Det är bra att skjuta undan sorger tror jag. Ju längre slipper man dem... har jag hört. För just nu är mitt hjärta tungt. Jag vaknade av att jag drömt att jag tagit körkort och jag vaknade av att jag trodde att jag var med dig. Det var som världens bästa mardröm. För på något sätt så fick jag allt jag någonsin velat - uppspelat i en sketen dröm.

Försöker jag plåga mig själv? Eller är det någon högre makt som ordnar våra drömmars historier? Är det någon som försöker ge mig en signal och säga mig något?

Eller är det bara jag som har en tendens till att göra mig själv illa...

När man tänker efter, såhär långt efter

Jag ska göra en midjekort tröja och jag fick betala 234 spänn för tyget? Hur gick det här till....

Känslosamt dyrt även för en rik kvinna.

Trying to make his way home

Åh gud.

Jag är en trött och nojig jäkel. Somnade med kläderna på igår också, efter jobbet och några Magnus Betnér-klipp. Fick en liten påminnelse på samhällskunskapslektionen om att han fortfarande existerar - och är rolig. Det är så härligt att ha en trettioårig lärare som inte har något som helst självförtroende alls. I stort sett mellan varje mening om planekonomi, så förolämpar han sig själv - det är faktiskt jätteroligt! Plus att han visar oss roliga youtube-klipp när han märker att vi är totalt uttråkade av hans babbel. Men trots att han inte lär har en aning om det så tror jag att några av oss ändå tycker att han har rätt bra lektioner.

Måste bara få avlägsna lite energi här. I form av ett paket som aldrig kommer fram ifrån nelly. Hallå! Min klänning! Hur ska jag någonsin kunna belöna mig för att jag är en odisciplinerad skitstövel med dålig karaktär om paketet aldrig kommer fram på grund av att luftrummet är avstängt? Liksom vadå avstängt? Hur stänger man av det? Spärrar man av med gulröda plastremsor som man fäster i molnen eller?! Nej nu är ni väl ute och cyklar ändå...

Idag hade vi textiltrycksprov som innehöll en teoretisk och en praktisk del. Den praktiska var i stort sett kopierad från Beckmans intagningsprov och min lärare sa att "det kan ju vara bra för vissa att arbeta under tidspress". Tidspress innebär alltså att man ska bli klar med ett handritat mönster som man rapporterat på ett a4 med ett visst tema, samt scanna in mönstret på datorn och applicera det antingen på en möbel, en husvägg eller en kopp - som du även ska ha ritat i datorn, på 1 h och 40 minuter? Alltså hallå, kom igen... Ett intagningsprov till Beckmans har man ju flera veckor på sig att göra... och ja, jag är medveten om att det innehåller typ jävligt många fler moment... men 1 h och 40 minuter? Jag är inte direkt den som är snabb i starten. Den ungefärliga siffran av personer som kunde lämna in färdiga produktskisser efter den tiden var väl typ... tre. Jag vet inte om jag får räknas som en av dem eftersom mitt inscannade mönster inte riktigt harmoniserade med datorn. Om inte så blir jag en av dem som snubblade på mållinjen. Så himla dumt.

 

Ännu en tisdag

Den enda anledningen till att jag varit glad idag är för att Therese har tagit körkort och Emma fyller hela arton år! Vad fint alltså.

Vanligtvis så kommer jag upp ur sängen relativt smärtfritt, men i morse så bara gick det inte. Skolan är så himla krävande även fast jag är lat.... och det gör att jag blir så ohyggligt trött på alla lärare som tvingar en att ta med skolarbetet hem. Jag tänkte lite på hur världen skulle sett ut om alla en dag bara slutade med sina jobb och resterande obligatoriska grejer... vad hade vi gjort imorgon då? Rest jorden runt? Utan att betala för flygresan? Om alla biljettförsäljare, piloter och flygvärdinnor nu lämnat sina jobb...

Spelade tennis på idrotten idag. Det är fasen riktigt roligt, även om det är svårt träffa bollen ibland! Men med båda händerna på racket så gick det för det mesta fantastiskt bra... För att vara lite överoptimistisk.

...Jag vill fortfarande sy guldiga byxor. Och önskar att det fanns tid.

Den vinner som är trägen

Fan vad jag öser på med ord här på min nakenchock ikväll. Men jag kom bara på att jag älskar Lars Winnerbäcks musik så himla mycket. Eller jag har vetat det väldigt länge; men jag blir ändå så glatt överraskad varje gång jag lyssnar på honom. För han är otrolig. Och han är privat.

Vad kan vara mer intressant än en människa som väljer att ta ett steg tillbaka för sin egen skull och som avstår ett skjut i media för att inte blotta sig själv totalt?

Det enda som kan vara mer intressant är Lars Winnerbäck själv.

Inga hänglås vid grinden

Det var faktiskt det bästa en kille sagt till mig efter att jag berättat att vi inte kan vara mer. Än vad vi är.

"Får jag vara din vän? Så kan du vara min vän och så kan vi vara vänner ihop" ...och så var han bara tvungen att släta över skämsfaktorn med att säga att det han precis yttrat lät töntigt. Men han sa det.

Klart att jag vill vara din vän.

Det var ju just det jag ville vara.

Ända från början.

vart ska vi gå när klockan är fem och alla med jobb går hem?

Haha, jag sitter och lyssnar på Florence Valentin och kan inte sluta att fnissa för mig själv. Jag minns konserten - popaganda 2009 - det var varmt, det var trångt, det var drag... Det låter som en vanlig konsert kanske ni tänker. Mja.

Jag minns att jag och Tessan kom ifrån varandra under konserten. Jag hamnade ensam lite längre bak och så helt plötsligt drog dom igång med låten Spring Ricco (en låt som jag då förövrigt inte visste hette Spring Ricco - värt att tillägga). Och jag minns hur jag stod där själv tillsammans med hundra andra och hoppandes för mitt liv skrek; stilikon, stiilikon, stilik-oh-oh-oon! (egentlig låttext; spring ricco, spring ricco, spring ricc-oh-oh-oh).... Haha. Jag var helt säker på att hela Ricco var en fenomenal stilikon!

Alltså.... snacka om att göra bort sig bland alla Florence-fans.

Nu är jag dock ett riktigt fan myself och kan texten bättre än... tidigare.

Ni borde lyssna: Florence Valentin – Spring Ricco

Visst är det inte jättetydligt med Spring Ricco?

Stilikon, stiilikon, stilik-oh-oh-oon!

Nere på botten, där är det toppen! Flaskan är djup

Mamma åkte till Stockholm över en helg och handlade hem fem liter läsk så att jag och min lillasyster skulle klara oss. Fem liter? Vi har knappt en liter per helg annars.... 

Detta har resulterat i att jag nu sitter med två glas 7up på varsin sida om mig och känner att jag har lite abstinensbesvär. Det här jäkla söta sockerbubblet kan inte vara annat än beroendeframkallande. Jag menar, jag har typ druckit upp en och en halv liter pepsi maxi trots att det smakar som rävgift! Sen när började jag tända på halvtaskigt smaksatta drycker. Hm. Sockret tar över miiiig.....

Behöver. Mer. Socker. Läsk.

Va fan. Ge upp!

försöker muta mig själv

Jag unnade mig precis en klänning ifrån nelly för att... ehm... jag vet inte. Egentligen är jag den sista jag förtjänar att lägga pengar på. Jag har inte ens gjort klart ett enda skolarbete idag! Men för att kompensera mitt svidiga humör på mig själv för att jag inte åstadkommit något, så försöker jag få upp mungiporna genom vara snäll mot mig själv. Det går lite isär det här känner jag, med försök till självdisciplin och allt.

Men man kan inte vara guds bästa barn varje dag. Det märkte vi ju i fredags i alla fall.  

'

Fan. Inte igen. Jag klarar det inte. Varför gör det så ont.

kan själv

Mitt öde för gårdagen var egentligen att ligga hemma och äta ostbågar och dricka pepsi. Alldeles ensam. Istället fick jag sällskap och vi såg drömkåken och skrattade. Vi bestämde oss sedan, klockan halv tolv, för att ta en liten krogrunda. Så jag satte upp håret och sedan bar det av.

Det blev en kväll på hamnplan. Inget ställe för mig egentligen, men vart är... typ. Kvällen slutade, efter äppelpaj på mcdonalds, i en lånad säng på syrengatan. Fick skjuts hem av en snäll herre förut och bjöd på frukost.

Nu sitter jag här. Ensam. Vilket är välbehövligt. Jag har mycket att ta tag i. Men har en känsla av att jag kommer att somna i soffan med huvudet i naturkunskapsboken det första jag gör. Funderade på att ta en paus från skolan imorgon. Sen insåg jag att jag måste skriva prov. Vilket innebär att jag förmodligen kommer att gå. Ändå.

På senaste tiden har jag lagt mig till med saker. Jag får, precis som min pappa när han är stressad, små nervsignaler som gör att jag måste hoppa och flaxa med armarna av obehag på stället jag befinner mig. Det liksom spritter i hela kroppen och det kryper längs ryggraden av en märklig känsla! Jag blir små mikrosekunder galet rastlös och vet inte riktigt vad som händer. Jag började fundera på om det är så att jag minst måste ha en dag i veckan då jag är alldeles ensam. Samlar ihop mig. Det är ju så skönt. Och tydligen nödvändigt också, för att jag ska fungera klokt överallt. Hm.

Människan kanske är ett flockdjur. Men inte varje dag.

Du om nån borde förstå att man inte gör såhär mot mig

Asså jag bah ääälska Melissa Horn. Jag skulle kunna ha vart henne. Mm. Det skulle jag ha kunnat.

fredagkväll

Sitter och luktar på mina fingrar. Ni vet, sånt man vanligtvis gör en fredagkväll. Och det luktar gott. Får. Hantverk. Och lite lite såpa. Vet dock inte om det är så tändande att lukta ull, men vem hade jag försökt att få igång ändå. Hur som helst har jag börjat att tova nu. Nunotovning. Har tovat fast vit ull på ett vitt sidentyg. Känns väldigt lyxigt och fint. Ska göra mig en poncho av något slags slag. Det blir minst sagt en spännande procedur.

Har väldigt mycket att göra nu eftersom jag lagt i stort sett all min lilla gnutta energi på körkortet. Har en hel del att ta igen i skolväg av den anledningen. Men mest vill jag bara sy guldiga byxor. Jag visste att det skulle bli såhär...

Igår hade jag nervsammanbrott för att jag ville ha körtkort så gärna. Idag blev jag så otroligt mättad vid tanken. Kände mest avsky och avsmak. Imorgon stjäl jag kanske en bil. Jag är väldigt oberäknelig på många plan.

Igår

Jag gick där i solen på vägen till bussen och saknade dig. Dig. Solen värmde min näsa röd och klackskorna kändes fina i handen. Dig.

Men sedan insåg jag att det var hungern som slagit till. Och det är konstigt det där, men det är i princip samma känsla. Inte konstigt att man tröstäter när man saknar någon. Eller kanske tror sig sakna någon.

Du är bara hungrig. Slappna av.

Vem behöver människor att sakna när livet bjuder på så mycket andra godsaker.

Tisdag och jag tar en dag ledigt

Stannade hemma idag med argumentet att jag inte får något gjort i skolan ändå. Har hittills på min halvlediga dag sovit länge och käkat frukost och gjort ett underkänt teoriprov. Och då är klockan snart ett. Nästan en hel skoldag har gått här hemma utan större under till resultat.

Ska strax försöka mig på lite spansk poesi. Känns som att jag säger det varje dag, men det är aldrig så att jag kommer igång. Det är svårt att skriva på kommando. Haspla ur sig intelligenta ordlekar och vackra formuleringar. Det går bara inte med tvång. Ge mig ett trasigt hjärta så ska jag visa er att jag kan. Det måste göra lite ont för att det ska gå.

Jag har hamnat i min säng igen och ligger och tänker lite för mig själv i ett stort tyst hus. Utanför fönstret skiner solen och det känns som att jag kan gå ut och lägga mig på altanen med naken hud och trosor utan att frysa. Dock övertygar mina känslor mig inte helt. Läste GT idag och om flygplanskraschen som tog många liv, inräknat den polska presidentens och hans frus - och där berättade en polack som nu bor på gotland om hur det inträffade nu kändes för honom och avslutade artikeln i stil med: "förhoppningsvis kan det här även leda till att vi här kan känna mer medlidande för varandra och kanske börja prata mer om livet, istället för vädret".

För vad vi pratar om vädret. Hela tiden handlar det om vädret. Humöret, dagen, vad som går och inte går att göra. Tänk alla dagar vi glömmer bort att leva, endast i väntan. I väntan på solstrålar. Sen kommer några månader då vi alla lyser upp, för att sedan i säkert dubbelt så många månader gå tillbaka till en passiv ihopkrupen ställning och bara vänta och vänta på nästa vår.

Det känns ju faktiskt lite sådär när man tänker efter.

söndagsmorgon

Jag tog resterna från min välsmakande middag jag skapade igår nu till frukost. Och det la sig som ett klump i magen kan man ju säga. Uääh vad jag blev mätt.

Idag ska fröken Karlsson kanske titta på bil. Ni vet en sån där bil jag inte vill ha men som jag kanske snart accepterar eftersom jag vill ha en bil typ... NU. Vi får se vi får se.

Jag är uppenbarligen en god medborgare

Oj oj oj, en mycket trevlig kväll har passerat. Mestadelen av kvällen spenderades hemma i källaren hos Oskar med Tessan, men också i en taxi till munken för att se Moto Boy. Vilken fantastisk röst den mannen har, man blev nästan lite dåsig av hans sjönsjungande nynnande. Hela mitt huvud går i ooooh-uuuoäuoääuuuuuh. Så himla fint. Blev dock lite nervös stundvis för att hans tajta svarta stuprörsjeans skulle glida ner... ännu mer. Jag tror att jag skymtade mer än ett pubeshår faktiskt. Jag tror han kör på utan kallingar - värsta avslappnat alltså. Och sen med läppstift och allt.

Känner att magen börjar vrida på sig lite, har i stort sett druckit upp en hel flaska hallonlikör - det finaste ända ifrån Lettland. Det smakade... väldigt sött. Drack man det bart så smakade det som väldigt koncentrerad fun-light-saft. Ett enormt bra konstaterande från Oskars sida.

Kom precis hem och har nu stoppat i mig flingor och annan mat som fanns att finna i kylskåpet. I bilen hem fick jag reda på en underbar sak...........

Jag får 8000:- i skatteåterbäring! Staten älskar mig!

fredagskväll på svt

Sådär, nu har jag jobbat färdigt och lämnat företräde till två dagars kommande ledighet! ...Men jag gillar mitt jobb, det är stundvis riktigt stimulerande att sälja på folk skor och det är oftast - faktiskt nästan alltid - väldigt trevliga kunder.

Gjorde nyligen mitt första datorprov inför teoriuppskrivningen för körkortet. Fick 56 av 70, det stod underkänd på resultatet - något jag skälvklart räknat med - men vad är egentligen gränsen för godkänt? Eh hehe... känner att jag riktar in mig på godkändgränsen istället för maxgränsen... Herrejesus vad jag är lat nuförtiden.

Medan jag skrev att jag är lat nuförtiden så svalde jag en krämig godis med smak av choklad och surfade in på svt play för att se det senaste avsnittet av skavlan. Känns som att jag är rätt ärlig när jag skräddarsyr mina ord. Det är verkligen skönt att balla ner efter en period i ständig rörelse.

Och herre min tid, har jag missat tre hela program?! Har jag inte sett skavlan sen den 12 mars?! Jippijej, då har jag ju en riktig helkväll framför mig!

godnatt

Nåväl, tack vare frustrationen har jag numera nästan ett städat rum.

Och lite tack vare Hives och The donnas.

Förstör min kväll, min natt, min morgondag

Jag vill egentligen skriva saker som jag inte får skriva här. Oftast är det så att jag inte bör skriva vissa saker här, men att jag inte får... Nej, det får jag faktiskt inte. Men du gör mig tokig. Du gör mig vek. Jag duger. Jag gör det. 

Har nu kommit hem efter en lång arbetsdag. Känner ett starkt behov av tvättäkta, genuina människor. Känner mig trött. Frustrerad. Jag förtjänar inte din skit.

Fan, när det inte ens är befogat.

tomorrow is a long time

Jag vill sätta mig på tvären mot alla normer, jantelagar, det bara är så i livet-regler och bara göra allt fel. Göra allt medvetet och rakt upp och ner fel. Bara driva fram utan någon slags hänsyn och inte rätta mig efter något. Vara så sjukt personlighetskluven och splittrad som det bara går.

Det känns ju som ett mål i livet i alla fall.

Och helt plötsligt blev det tyst

"Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig"

- Melissa Horn. Med båda fötterna på jorden.

Bloody lips, makes a bloody kiss

Igår var inte en jättebra dag. Till en början. Jag vaknade sent och låg i sängen till fem i stort sett och var fruktansvärt arg, ledsen och besviken. Ville helst skrika och slå i väggarna likt en mentalsjuk. Gick sen runt i mammas gamla nattlinne och luktade gammal askkopp och svettades - likt en mentalsjuk.

Sen fick jag ett sms från en vän och jag hoppade in i duschen och hälsade att jag var klar lagom till 2011 eller så. Jag och vännen, i form av Tessan, gick lite senare till Isola bella och åt fantastisk god pizza och drack säkert två liter vatten. Det var mysigt. Vi pratade om nödvändiga saker och mindre nödvändiga saker, och människors beteenden och agerande och om ömsidig kärlek och om inte ömsidig kärlek och om saker som är svårt fast det egentligen inte är så svårt.

Sen gick vi till Creperiet och drack te respektive latte och åt chokladägg. Planerade för framtiden, resor och upplevelser. Skrev upp alla länder vi skall besöka inom två år efter studenten. Det slutade med över trettio länder. Underbart! Känns som att det är dags att börja jobba på allvar.

Sen pratade vi om veckodagar och färger och tidpunkter. Har vi inte alla en färg på veckodagarna? Ni vet, torsdag är blå, fredag rosa, måndag röd, tisdag gul, lördag ljusblå, söndag orange, onsdag grön. Och sen klockslag. Tisdag 14.00, fredag 19.00, onsdag 15:30, måndag 09:30, lördag 21:00. Sen kan man fråga sig vad som händer på dessa klockslag? Ingen vet, men tisdag klockan två är det.

På torsdag kommer Moto Boy till munken. Det blir fint. Vi ses på blå torsdag klockan 18:00 Tessan.

April 4

Jag vet inte varför jag bryr mig så mycket om vad du tycker. Kanske är det för att jag är så mycket som dig.

Fast lättare att ha att göra med.

På senare tid har allt gått alldeles fint. Men igår. Igår morse. Då började jag känna den där skärande känslan i bröstet. Den känslan som gör att man vill fly från sin egen kropp. Och jag insåg att det är nu det har gått den där tiden, då man minns. Man minns och känner så mycket att det överrumplar en och ställer en i ett hörn där känslan bara står och stirrar på en, i väntan på nästa steg.

Men jag vet inte vilket steg jag skall ta eller vilket håll jag ska gå som tar mig från känslan.

Jag saknar inte bara dig utan allt det omkring dig, och jag saknar dem delarna av dig som fick mig att känna mig så... fantastisk. Jag saknar allt det glada med dig. Jag saknar... Jag saknar.

Jag sitter här och bryr mig inte om att tårarna rullar. Dom får smaka hur salt dom vill. Vi var så nära på att passa varandras bitar, vi var ju så jävla nära jämt, men ändå är det något som slog fel. Vi gjorde inte det. Kunde inte det. Det blev bara inte så.

Och ibland undrar jag vart jag kommer att gå och hamna.

Och ibland undrar jag vart du kommer gå och hamna.

Mest av allt känns det svårt att vara här. När man vet att det är omöjligt.

Och när man vet att det omöjliga på något vis kanske är bäst omöjligt.

MR DJ WON'T YOU TURN THE MUSIC UP, HUH?!

Ska iväg och jobba alldeles strax... kom och handla skor vetja! Det borde egentligen vara obligatoriskt att handla skor på påsken kom jag på nu. På påsk borde faktiskt alla vara fina på fötterna!

Ikväll blir det utgång. Vet dock inte vart vi ska dra. Blir väl troligen till hamnplan eller Inn... någonstans där man kan dansa och skaka rumpa är i alla fall fastställt! Vart ska alla roliga dansanta människor? Jag vill nämligen planera för en kanonkväll.

Ni får gärna förtälja vart the place to be är klockan tolv ikväll. Annars så ses vi åtminstone på dansgolvet där det gungar mest... och bäst!

Talang 2010, you break my heart

Alltså vilka jävla fördomar det finns, i samhället, på tv, i radio, för människor av samma ras. Det är hemskt!

Jag sitter precis och ser talang 2010. Ett program jag fastnade vid efter att ha zappat runt. På tv-skärmen intervjuar Tobbe trollkarl och Markoolio den koole, en chilensk 47-årig man som är undersköterska. Han bor nu i västerås och har bott i Sverige i över 30 år. Han pratar svenska, men bryter ändå påtagligt, vilket är ganska självklart eftersom spansktalande har ett annat sätt att föra fram orden i munnen.

Det juryn gör på talang när han kliver upp på scenen är att de frågar just vart han kommer ifrån och jobbar med, och på något vis så har de tre i juryn redan bestämt sig för att det än en gång är en person utan någon som helst självinsikt som står framför dem... han är ju undersköterska för tusan och kan ju inte ens prata korrekt svenska! Det är också som att dem inte försöker dölja sina förutfattade meningar utan fortsätter lägga huvudet på sned och titta på honom som om han vore dum i huvudet. Eller inte ens försöker dölja blickarna de ger varandra med en suck av att, ja, vem fan tror han att han är liksom, det här är ju liksom talang liksom. Ah fy fan vad jag hatar människor.

Han tar ton. Alla dör en smula inombords. Även så jag. Hela juryn tappar hakan och liknar fågelholkar. Jag, liksom hela publiken och Charlotte Perelli gråter. Det är så jävla fint! Så jävla mäktigt! Och när allt är slut ger publiken stående ovationer och jublar som om dem aldrig ska sluta. Han själv går ner på knä, som om han tackar gud för den här chansen och brister sen själv i gråt. Det måste varit en av de bästa stunderna i hans liv - tänker jag. När man äntligen får bekräftelse på sin stora talang och att man har det som krävs till det man egentligen vill göra. Han passerade mållinjen. Han klarade det.

Och hur han sen pussade sina barn.

Åh. Det var bara så himla fint alltihop. Jag höll på att utbrista det Tobbe gjorde efter: "aj fan, jag älskar honom".

Det är en lång lång fredag

Äntligen hemma från blåkulla! Det blev en snabbis bara och nu är kvasten inne på service, det är ett jävla påfund det där. Aldrig kan styrningen funka hela vägen!

Igårkväll körde jag (jodå det gjorde jag) ut hela familjen till Hemse för mysig påskkväll hemma hos mormor och morfar, där också mina små kusiner var. Efter middagen insisterade kusinen på sex att jag skulle gå med och knacka dörr och tigga godis hos mormors grannar. Jag var mycket tveksam till förslaget till en början kan jag ju säga, men mjuknade efter ett tag och gick på något vis med på det. Så efter det att jag tagit mitt beslut så föreslog han att jag skulle sminka honom och att han sen skulle sminka mig. Lika för båda. Skillnaden på våra resultat av sminkning var dock den att min sminkning absolut inte hade någon slags röd tråd...

Jag tvångssminkade min kusin på tre sen när jag ändå var igång och det gick mer smärtfritt än jag trodde. Det var bara små protester som var lätta att undvika med våld. Ehm... skojar bara... jag är världens snällaste stora kusin. Hur som helst så började vi knacka på  dörrar och sexåringen blev väldigt otålig när många av husen stod mörka och låsta och ingen öppnade. När vi väl fick någon som öppnade kunde dem knappt bemöda sig med att le! Så jäkla dåligt... jag fick stå där bak, som en fånig bakgrundsfigur, och le för alla tre, för att kompensera upp. Efter varje hus skällde jag lite på dem för att dem inte log tillräckligt och tackade tillräckligt och försökte mig på att "om man inte är glad så får man inget godis, och dessutom är det inte godiset som är det viktiga utan det viktiga är att önska alla en glad påsk". Sexåringen fattade ingenting av det jag sa, och i efterhand förstår jag honom... vem försöker jag lura? Honom verkar uppenbarligen omöjligt. Det skulle nog vara mig själv i så fall, eftersom jag märkbart är enkel att lura.

Tre aprilskämt gick jag på igår. Eller egentligen fyra, det fjärde aprilskämtet fattade jag nämligen inte att det var ett aprilskämt... Ånej, jag skäms inte.

Hittills har jag lyckats kamma hem två stora påskägg. Minst ett till är säkert att jag kammar hem. Påsken är olidilig, jag äter och mår illa parallellt och det går inte att sluta! Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaah. SockeraGGro.

RSS 2.0