Utkast: Dec. 29, 2010

Jag blir hjälplös när tröttheten tar tag i mig. Okapabel till att skapa mirakel. Och jag blir lite ledsen för att jag bara gillar trillingnöten och cocos-kolan i paradisasken. Jag blir också ledsen för att de före nämnda är slut; från båda lagren. Jag blir också lite ledsen, och upprörd, för att konsistensen på chokladen är så torftig. Jag vill att det ska knapra; annars mår jag illa så fort. Om det hade varit chipskonsistens på allt äckligt så tror jag att det hade blivit gott. Jag tror ibland att det inte är svårare än vad det är. Jag tror också att man ska kämpa för saker, för kämpar man inte så har man inte kämpat. Ibland tror jag också att gräset skiftar i grönhet och att gräset på andra sidan inte alltid är grönare beroende på hur man står och på vilken sida. Och om vi skall gå in på det angående att måla fan på väggen och skita i det blå skåpet så säger jag bara kör.

tisdagsnotis i det vita

Är jag ego?

Jag är fan ego.

Eller kanske för lätt på livet.

Kanske lite mer oskyldigt skyldigt framåt.

Rädd för att bli förbisedd.

Rädd för att bli omkringgången.

Men ändå ego.

När man vänder på det.

Vill lyckas så gärna.

Det finns en framtid.

Vill vara jesus.

Fast vill ändå tydligen inte alla väl.

Måste sluta vara ego.

Jesus är död.

Förlåt.

Reconsider me baby, come on

Vad man drömmer nu. Drömmer om gamla tider och om nya tider och om tider som aldrig funnits eller kommer att finnas. Så vaknar man med den där konstiga känslan i magen. Dock är det som att den där konstiga känslan är inneboende hos mig nu. Min kropp är inte helt hundra. Men vad kan man göra. Så lite som möjligt.

Paradisasken står inom bättre räckhåll för mig än kylskåpet. Är verkligen choklad en skälig frukost?

under bordet, över duken

Det som växer under huden, likt ärrade vårtor
fyllda med ånger och kolik
Allt du bör, är att släppa fram
Öppna upp huden
låta det komma upp till ytan
Allt du bör
Men ånger och kolik passar bäst på burk
med lock på
Allt du bör

Allt du bör
kom och gör
Sedan tillsammans,
medan vi tar oss igenom
slipar vi
steg för steg
ner ondheten
Allt man bör
Likt man beskär träd
det krävs att man gör det
år efter år
Allt man bör
Inte många gånger
bara man gör det
Allt man bör
Vi låter det komma upp
sen slipar vi
ner ner
Allt vi bör
Som vänner kan vi finslipa tillsammans

Det krävs bara två händer på stenen

en väldigt flyktig känsla

Folk pratar om julstämning och jag blir lite störd. Så där störd som jag blir när folk säger innehållslösa saker eller lägger till ord som är helt onödiga (asså liksom såhära, sånt är livet etc...). Vad är julstämning? Vad är det man ska känna varje gång tiden går mot mitten av december? Det kanske var stämning när Jesus föddes (om han nu föddes) men... vad är stämningsgrejen? Julafton är en vanlig dag som man kan göra extra mysig och trevlig, eftersom det är vad samhället anser att den ska vara. Det är liksom helt okej att ha en fin dag. Men jag fattar inte stämningen. Det är som att man lyssnar på Ingen sommar utan reggae och dansar till små grodorna när juni kommer; för att känna något. Och då är inte förnedring en av känslorna.

Så just nu lyssnar jag på Ebba Grön. Och hade det funnits något som kallas för julstämning så är jag säker på att EB hade varit en exemplarisk synonym. Detta är stämningsfullt;
"Eller sitter dom i pengagudens sal
& snackar om punkens brustna ideal.
Kanske gråter dom en skvätt
där dom sitter på sin feta häck.
Sen bär det ut på stan.
Vi e destruktiva som fan.
Skrämma livet ur en gammal käring
e´re bästa på hela dan"

Alla visa män. 

Man kan tycka att julen är stämningsfull; liksom jag tycker om min födelsedag. Men istället för att säga att ni ska sluta prata om julstämning, fast jag egentligen tycker att ni ska göra det (mest för att det sammansatta orden inte smakar bra i munnen), så tänker jag börja säga födelsedagstämning. Jag har födelsedagstämning dagen innan julafton.

Obehagligt... snart är jag nitton!

dan före doppardan

Jag känner mig helt konstig idag. Det liksom surrar i hela kroppen på ett obehagligt vis. Jag kom hem halv sex i onsdags morse efter treafesten och satte mig och åt makaroner och korv. Jag funderade lite över om jag skulle dygna.... Dock gick jag och sov en timme för att sedan ta mig upp till sju igen och gå till skolan. En mysig julfrukost (läskig julfrukost... illamående tjej) med hantverkarna var uppdukad och julspex var fixat i aulan. Julspexet i år var inget vidare; jag somnade på Emmas axel... (trött tjej) men vaknade så fort gymnasterna/cheerleadersen kom på scen med uppseendeväckande magar och blonda peruker. Hu.

Hur som helst så jobbade jag till halv åtta igår. Jag vill inte påstå att det var så konstigt att jag somnade på datorn i sängen och vaknade idag vid nio helt konstig (död tjej). Idag skall Jens, min lilla skochef, få sin julklapp i form av en choklad och ostkorg. Själv fick jag min julklapp igår: "men det är bara något litet" sa han. Så fort han gått för dagen så sprang jag ner och öppnade (varför vänta?). Av Eurosko fick jag ett biokort laddat med tvåhundra kronor. Och av Jens fick jag hundra kronor på strövet och en dubbeltriss. Jag vann inget på trissen... jag vinner aldrig på triss. Finns det överhuvudtaget någon som vinner på såna lotter?

Det hade varit coolt om jag vunnit. Men "bara något litet" var det ju inte.

Need... air

Jag kvävs av stissiga människor. Som inte kan ta något med ro. Som har prestationsångest inför att ha ett exemplariskt städat hus istället för att ha prestationsångest för hur man framhäver sig själv. Jag kvävs.

det är sent

Egentligen borde jag skriva ett långt flummigt inlägg om att det känns jättekonstigt att kasta gamla långkalsonger och om att det kliar mellan tårna när man tänker på svenskauppgiften som jag skulle ha gjort idag och som jag inte har gjort idag och som skall vara gjord till imorgon då kursen avslutas. Men istället vill jag skriva om gröna opålitliga hästar och om jorden som återkallar oss människor och om solen och om livet och om kylan och om bananer och om glass. Men allra helst vill jag kanske skriva om dig och om mig och om allt annat som inte är oss och om omloppsbanor och vibrationer och om konstiga knäskålar.

Men sen hamnar jag här. Mållös.

bä.

AZZÅ PALLA GÅ TILL SKOLAN IMORRN.

2 great 2 wake up before 8

Vaknade upp och kände att Den här dagen kommer inte att ge mig någonting. Jag kommer somna av plåga på fotot och skämmas likt en hund på grafiskan. Jag är FUCKING 2 COOL 4 SCHOOL. Så jag känner mig helt död. Var hälsad livet?

Gick upp vid åtta i morse, mumlade ett oigenkänligt svar när mor min frågade om jag hade sovmorgon. För jag har ingen sovmorgon, men tar mig lite sovmorgon, för att jag vill ha lite sovmorgon, och anser mig behöva sovmorgon.... en hel dag. Men jag kunde ju inte säga till mamma att jag inte har sovmorgon, men tar mig sovmorgon, för att jag vill ha lite sovmorgon, och anser mig behöva sovmorgon... en hel dag. Hon hade gett sig på mig, vridit öronen av mig; sagt att nu är det NOG. Men vet ni? JAG FÅR ALDRIG NOG!

Jag har sjukt ont i vaderna... man borde inte dansa galet på fina fester; då får man sota för det i efterhand. Aj. Oj. Aj aj.

hej

Värsta fina kvällen igår. Men nu måste jag omvända mig; och ta mig till jobbet.

En gång för länge sen

Kanske låg du aldrig som jag, vid sängens fotände när man inte orkade gå till skolan. Kanske grubblade du inte som jag, över att kanske en gång få dig vid min fotände. Och kanske kände du inte mig i varje vrå av hela din kropp. Kanske skälvde du inte den där gången när du sa: "det är så trist när du inte, ens lite, tror på sagor". Sen när du fick mig att hitta tron; ville du inte leva därefter. Du sa att det var omöjligt, att ingenting är som på film. Jag vägrade att tro dig. Kanske var det inte lika lätt för dig; kanske var det ännu enklare. För du var en fjäder, stabilt fallande från skyn; men svår att fånga.

Jag var en störtande hök, omöjlig att rädda. Men innan dess; svår att nå.

Ikväll skall jag bli full, för kärlekens skull

Jag vill aldrig dö. Jag vill aldrig dö. Jag vill aldrig dö.

Jag vill aldrig mer att någon ska dö.

They finally got me - but I won't give in

It's so weird
I was just about to leave here
To say OK, they finally got me, I give in
I knew there must be something meant for me out there
I just didn't know where to begin

Nu Marit, tror jag att jag vet hur jag ska börja. 2010 är de överlevandes år.

I never knew

Vi har god salami i kylskåpet. Det är en kall dag.

kvällshistorik

Tappar det. Mamma undrar hur jag hinner med. Jag hinner INTE med.

Jag måste skriva mvg imorgon.

Och gå på begravning.

Därför måste jag också duscha. Typ nu.

Like a bitch, I would know

Jag är så där fnissig nu. Jag vet inte om det är för att jag krossat ett förvirrat hjärta eller för att jag äntligen har lyckats kamma hem skorna. Som jag jagat. Jag vet inte längre om det är skorna jag vill ha eller om det var deras otillgägliga status som gjorde att jag kände att aaaaaah måste ha måste vinna måste få. Typ så. Allt som inte går att få är något att ha! Trodde jag. Och sedan gick jag och fick Mahad som baldejt bara så där och då borde han ju inte vara något att ha! Men jo se ni lyssna inte på vad jag sa! Det blir ball. Black & White. Funny & funny. Yo yo.

Idag har varit en sån jävla konstig dag. Vet inte hur många gånger jag gråtit av skratt. Jag vet inte om jag och Emma slåss för att vi hatar varandra. Eller för att vi älskar varandra. Eller för båda två. We fight; we break up. We kiss; we make up. Det är skönt att ha en vän som man får (?) avreagera sig på i ena sekunden och som man får älska obegränsat i nästa stund. Det är så mitt humör funkar. Love it. Hate it. Tretusen gånger om dagen. 

PUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUSSSSSS................till mig.

Ps. (Till Emma) Nuvarande humörstatus: kontrollerad. Jag gillar dig.

 

Jävla Gunnar, kan aldrig hålla fingrarna i styr

Jag har inte varit hemma så mycket på den senaste tiden; så jag tänkte att jag skulle umgås lite med min mor och far nu när jag kom hem vid niotiden. Självklart satt de bänkade framför Beck. Det här avsnittet hette I guds namn och jag tycker alltid det blir lite överväldigande obehagligt när man blandar in kors. Och mord. Och mörker. Dock var det jäkligt spännande. Men när Persbrandt till slut bröt sig in i mannen med den svarta kostymen och kryckkorsets rum så bestämde jag mig för att jag kan ha familjemys någon annan gång. Jag pallar inte spänning och potentiella mord på samma gång. Så jag sa "aj va fan nu går jag, jag klarar inte det här; det är för synd om stackars Gunnar".

Mamma skrattar. Ett nedvärderande skratt. "Gunvald menar du?".

upp och hoppa

Efter att jag drömt igårnatt att jag fick kicken i skobutiken för att jag försov mig när jag skulle öppna; känner jag mig nu ganska glad och tacksam över att jag är vaken nu. Har precis betalat min bortglömda räkning också... Vadå liksom, jag var ju på väg! Det har ju bara gått en och en halv månad... Dessutom så har jag ju slarvat bort fotona, så det är väl klart att jag inte vill betala för någonting som jag inte har! Jag vägrade att betala för påminnelsen. Jag behöver ingen påminnelse!! Jag var ju på väg!!

Nu väntas jobb som sagt. Man får sparkä si själv i rövi och upp å hoppe igen.

Solen gick ner som på beställning, det hade inte varit samma sak om den sken.

Jag sitter uppe. Jag borde vara trött för jag är trött men jag är inte trött; men inte direkt pigg heller. Jag kan hålla mig vaken och knåpa ihop massa oläsliga rader, men det är ungefär det. Jag är uttråkad och uttömd igen. Vart tog engagemanget vägen? Är känslor verkligen så flyktiga? Varför låter man dem fly? Jag vill skriva mästerverk. Jag vill göra stordåd. Men jag är inte mycket att hänga i julgranen i sånna här tider. Dagarna förflyter i någon slags trögflytande sörja. Det är lite jobbigt att hålla sig över ytan, men samtidigt inte särskilt plågsamt att leva. Egentligen söker man nog bara tid. En överflödig jävla massa tid. Tid skräms. Och det spelar ingen roll hur mycket tid man försöker slå ihjäl. Tiden dör aldrig. Den fortsätter bara att gå och gå och gå och gå... retfullt och arrogant. Jag är för fan arton år nu; och jag har inte målat en enda tavla i hela mitt liv. Istället sitter jag och spiller tid i bloggen. Tror att jag skriver några memoarer likt Dylan och det är bara skit. Bullshit. För att bli lika verklig som Dylan krävs något verklighetsberövande. Vilket i mitt fall skulle innebära some heavy shit. Vilket i mitt fall också skulle innebära total omdömesbrist.

Det är inte så att jag tappat förnuftet. Det bara verkar som det.

The last song

Jag klarar inte att se de sista tjugo minuterna av The last song. Jag vet ändå vad som händer och hur det slutar och jag tror inte jag har tillräckligt med energi ikväll. Jag orkar inte gråta. Mer. 

Även om det är en filmatisering så går det inte att låta bli att känna igen känslan.

Det här är anledningen till att jag sällan ser film. Det känns för mycket. Tar för mycket energi.

Jag måste spara på energin.

årskurs åtta och början på det här

Sitter och läser igenom gamla inlägg sen jag startade bloggen 2007. Mycket har hänt sen dess. Men den kanske mest markanta skillnaden är att jag numera kan reglerna för stor bokstav och punkt. Och gud ja, styckesindelningarna.

Och att jag inte längre önskar mig Jesse McCartney i alla hjärtans dag-present.

te-te-telefon

Min lillasyster kom precis in i mitt rum garvandes med en telefon i handen och sa "det är en kvinna som söker en kvinna mellan 18-75 år" *fniss fniss* och räcker mig telefonen. Nedrans unge, säg att jag är död viskar jag. Hon räcker mig telefonen menande och tvingar mig svara. Jag säger hej, och då undrar hon i andra änden om jag har tid att svara på lite frågor om handelnågonting - jag slutade lyssna för att kunna komma på någon ursäkt - och svarade till slut "ehm nej, jag har ju inte det tyvärr. Jag skall in till en kompis... vi ska på... eh... en föreläsning". Att gå på föreläsning när klockan närmar sig halv nio är väl inte så konstigt.

Däremot är det kanske lite konstigt att jag tror att hon i andra änden skall bli mindre ledsen om jag ljuger ihop en anledning till att inte kunna prata med henne, än att bara säga att jag fullständigt skiter i hennes undersökning.

Man är ju inte helt ond.

Vad som inte dödar dig, gör dig starkare

Börjar redan nu med att vässa armbågarna inför praktiken i februari. Det är en hård bransch. Pratade nyss med hon som är en av de två som äger företaget och som jag skall gå med. Det var en stressad tjej. Sjukt stressad tjej. Och när jag frågade henne om hon ville träffas personligen innan praktiken, som hon sa förra gången att hon ville när jag ringde; svarade hon ja. Och när jag frågade om jag skulle ta mig till Stockholm över en dag eller om hon kom ner hit (hon arbetar bland annat med Branting som är verksam här på ön ju), så missade hon det jag egentligen sagt och istället för att ta höra: "eller om du kommer ner hit?" trodde att jag sa "när du är ledig" varpå svaret i telefonen blir "LEEDIG?!?!?!" och ett litet respektingivande skratt efter. Det är en tuff bransch som sagt. Men jag är redo! Haha.

What doesn't kill you, makes you stronger. Säger Emma vist.

tisdagsmorgonens ljusa dofter

Somnade på soffan igårkväll. Missade Hollywoodfruar. Missade tid för något vettigt. Men jag somnade på soffan; i pappas nytvättade bomullstshirt med texten "Volvo - the intelligent choice" på. Jag sov bra, tills jag vaknade. För precis i sluttampen av min sömn så drömde jag att jag kvävde min mormors hund. Inte för att min mormor ens har en hund, men ändå. Jag fick så sjukt dåligt samvete att jag gett den revbensspjäll, brända dessutom... som hunden trodde att den skulle svälja helt.

Varje morgon man vaknar och det känns som att man har blivit slagen i huvudet med en stekpanna; är en dålig morgon. Så jag förflyttade mig till min egna säng, brydde mig inte om att klockan var sju och somnade om. Så började jag drömma om en person jag inte vill drömma om. Som får mig så där arg och frustrerad. Så jag bestämde mig för att vakna. 

Här sitter jag nu. Har druckit ett glas mjölk. Ögonen är igendimmade. Idag var inget läge att visa sig ute bland folk. Så jag stannar här. Fast. Åk inte till Jysk idag. För det kanske jag gör, ikväll. Jag vill ha ett nytt skrivbord.

En bättre dag

Jag sitter i min soffa alldeles rödmosig om kinderna. Det är bara tjocka människor som får generad hud längs med käkbenet. ROSORNA SKA SITTA PÅ KINDEN VAFAN. Jag hatar att jag trivdes med min kropp i början av sommaren. Att jag nästan var där jag alltid vill vara. Och sen pajade det. Jag avskyr att jag lät snabbnudlar och majs ta över mig. Avskyr att min kropp inte tog någon fasta på att jag åtminstone rörde mig lite under några månader. Att min kropp sprang efter skor nerför trappan uppför trappan bakom trappan ända in i hörnet; utan att reagera. Jag hatar att man måste röra på sig. Hatar att det ligger en öppen chipspåse i skaffertiet PÅ en MÅNDAG. Hatar att jag saknar karaktär och funktion.

Man kan ju undra vad vi stoppar i oss egentligen när det står juleskum på påsen. För det är något som gör det så jävla svårt att leva utan. Emma försöker sluta röka. Jag försöker sluta äta. Undra vem som har det svårast av oss?

Jag har ätit tre ägg idag. 

Saliv

Och efter att man haft en väldigt mysig och glad helg, ska man självklart trycka ner sig själv så fort man kommer hem med att titta sig i spegeln och noga granska alla personligt utvalda brister och skråmor.

Att man alltid skall spotta sig själv i ansiktet.

...om sig

När man låter sig själv reflekteras i spegelskivans glas, så måste man vara beredd på att möta sig själv. Den bilden du möts av är en bild på en livspartner som du ska värna om, glädjas åt och attraheras av.

...Hej
Vad grå du ser ut. Din hy har verkligen sett bättre dagar. Varför var du tvungen att hetsäta all skit igår? Som om du inte har nog och ta hand om... skräpmat. Gud, ditt hår... du har inte funderat på att klippa dig? Råttfärgat passar dig som en hand som tappat sin vante. Måla om dig, gör något, nu. Måla om dig; i någon gladare färg, kom igen. Ryck upp dig. Se så. Du ser lite suddig ut. Oskarp i kanterna. Varför hör han inte av sig?
Men snälla. När vecket under rumpan syns i profil... Du är så över. Din navel verkar bottenlös. Man kan ju fråga hur det kommer sig. Du borde verkligen inte använda linnen. Dina överarmar har inte en smickrande form och dina skulderblad syns ju inte numera. Vart tog de vägen? Behån spänner. Du har för i helvete på yttersta hacket. Ändå får du bröst på ryggen. Sluta titta då. Du mår bara dåligt. Dina ögon ser öppnade ut till hälften. Förlåt, jag visste inte att de var så små. Måste du möta mig på andra sidan. Jag vill ungå sanningen, undgå ljuset. För inte ens celluliterna på låren kan få dig att känna dig kvinnlig. Nu är det höst. Vinter. Vår. Sommar. Sommar. Jag hatar fan sommar. Ett glas vatten. Och fan inget mer.

Vinter. Tack för att jag får ha kläder på mig.

kom till mig

Jag somnade ifrån Skavlan igår. Ibland blir jag så trött (uppenbarligen) på mig själv. Det positiva är ju att jag har ett program till godo.... men ändå!

Ute lyser snön vit och jag sitter naken i min soffa och funderar på vart jag ska börja. I vilken anda dagen skall få komma till mig. Jag vet att jag inte kan undvika jobbets skoaktiga gung, men jag kan bestämma hur det ska te sig. Det blir nog en mysig dag. Kanske gör jag mig fin i håret?

Kanske åker jag även till Klinte och dricker julmust och kanske en Rosa pantern och kanske nyser åt hundar.

Mm. Kanske gör jag det.

Well I found you

Jag har glömt att svara på ditt sms. Men jag hittade den här fina bilden som jag tagit på dig.

just help yourself

Man kan ju inte gå runt och bli kär hur som helst. Det funkar faktiskt inte. Man måste ta ner sig själv på jorden, bita sig i armen och tänka att kolsyra i magen eller magsaft eller köttbullar eller annat faktiskt är mer besvär med än nyttigt. På bussen hem så talade min kloke mentor vett i mig. Tom Jones, tack för att du finns. Help yourself, säger du. Det är precis vad jag ska göra hädanefter. Gå och bli sådär pirrig. Vad är det för trams. Vah.

Det är enkelt att ta till sig "just help yourself" och sedan radera resten av texten.

Likaså kan man radera videons bildliga uttryck och bara lyssna. Även om det kanske inte är lika enkelt.

to be or not to be

Nu handlar skoldagarna om att puffa eller inte puffa. Det är den stora frågan. Har facebook tagit över oss?

kvällsdoft

Jag älskar det jag gör och håller på med! Älskar att sväva i det blå! Älskar att ha grejer att hitta på!

Jag är lycklig för att jag är jag och ingen annan. Jag är lycklig för att jag är jag och ingen annan.

Jag är lycklig för att jag är jag och ingen annan.

Jag är lycklig för att... jag.

Är jag.

Och ingen annan.

RSS 2.0