Främling överallt

Sitter just nu och biter på naglarna. En dålig och ganska äcklig vana. Men det är så avstressande att jag knappt kan låta bli.

Om cirka fyrtiofem minuter ska jag, chauffören, köra ut min familj till klinte för att se en revy som förhoppningsvis skall vara underhållande! Annars hoppas jag på goda bullar i pausen. Efter det skall jag köra tillbaka min familj till mitt hus här i Stenkumla och sedan börja packa. Packa!!!!!!!! Jo ni, ska nämligen flytta in hos Tessan i typ en och en halv vecka, dags för lite träning i samboskap, som man kanske kan komma att ha turen att få användning för i framtiden. För kärlek är för dom, dom som har tur, för kärlek är för dom, kärlek är för dom, kärlek är för dom som har tur. Så säger i alla fall Thåström och han må ju ha rätt! Det är inte långt långt bort nu innan jag skall upp och se honom nu heller, skall bli otroligt trevligt.

Vad packar man då för en och en halv vecka? Hela garderoben svarade Tessan kryptiskt. Asså...

Så ska jag helst förklara osmos hos rödlöksceller innan jag flyttar till stan också. Så om någon har någon utomordentlig förklaring på vad som händer när man tillsätter lite sockerlösning på en tunn rödlöksbit och sedan studerar i ett mikroskop, så får den gärna skriva en uppsats i kommentarerna eller skicka ett kärleksbrev på posten. Annars får jag väl tro på att jag tror rätt och sedan bara lämna in en skriftlig hypotes.

Har raderat alla snygga bilder på min dator så det får bli en av de återstående... eh hehe.. heh

in a rich man's world

Efter ännu ett avslutat arbetspass så kan jag konstatera att jag trivs med mitt arbete väldigt bra. För trots att det är motigt att ta sig upp på lördagsmornar så kan jag inte klaga. Inte överdrivet mycket i alla fall.  Mitt arbete skänker mig glädje i form av frihet. Frihet att ha möjlighet att göra saker, resa och uppleva saker och ta hand om mig själv. För lönen varje månad är så uppskattad. Sen får jag möjligthet att skaffa mig erfarenhet och jag får träffa mycket olika människor. Visserligen så påstår jag ofta att jag ogillar människor, vilket är fallet många gånger, men det finns något beundransvärt i att träffa en människa under kort tid. Man lär inte känna varandra, men accepterar att båda finns och så hjälper jag dem med ett litet problem i deras liv - som att skaffa sig ett par nya bra och fina dojor - och så har vi det lite trevligt och sen är det tack och hej. Man skiljs åt. Människor under lång tid blir så krävande. Man skapar band och får en relation och sedan börjar man ta varandra för givna och sen blir så mycket måste och sen har man tappat glädjen på vägen. Nej tacka vet jag enkla skokunder. 

Och på tal om lön. Pengar gör en deprimerad. Eller det materialistiska och kapitalistiska samhället vi lever i gör oss deprimerade och pengarna blir symbolen för alla utgifter och inkomster. Nästan allt kostar pengar. Tänk Efter. Du bestämmer dig för att vara hemma en kväll för att du inte har råd att gå ut och göra något. Äter du, så har maten kostat pengar. Ser du på tv, så har du varit tvungen att köpa tvn först. Men innan du köpt tvn har du varit tvungen att dra in el och för att sedan kunna se på tvn krävs att du betalar elen och även en boxer + boxerkort som man måste ha nuförtiden. Fryser du så måste du betala för värmen eller dra på dig en filt. Och om du inte vävt filten av ditt eget hår så har förmodligen materialet i filten kostat och vävstolen också om du nu inte har suttit och knutit knutar själv. Du kanske sitter i en soffa. Men om du aldrig betalat för en soffa - så hade du fått sitta på golvet. Och om du aldrig betalat för golvet, eller boedet i sig, så hade du kanske fått sitta på gräsmattan. Naken, eftersom kläder kostar. Och har du otur kan du inte ens sitta på gräsmattan eftersom tomten och jorden kanske ägs av någon annan, som troligtvis köpt eller kanske ärvt av någon som i sin tur kanske ärvt den av någon som i sin tur köpt den. Eller har du köpt den själv. Åh hå ja ja.

Allt kostar pengar. Även så dom fina stövlarna jag köpte idag på Eurosko. Har tittat på dem väldigt länge och velat ha dem, men det har tagit emot därför att jag känner mig så ful i stövlar plus att prislappen låg på 1495:-. Idag bestämde jag mig för att jag inte alls såg ut som en stor klump i stövlar och att jag inte kunde gå därifrån utan att köpa dem när det fanns en 70% lapp på dem. Jag gynnar butiken som sedan gynnar mig. Schysst deal.

De är knähöga. Knähöga. Går precis till knät och inte upp på låret, även om folk alltid tenderar till att fortsätta säga knähöga stövlar till lårhöga stövlar. Liten petitess, men ändå så korkat. Efter som de bara går till knät. Och inte upp på låret.

friday night, we got a gig in town

Idag åt jag thaimat. Med Emma och Therese. Det var gott. Mmmm.

Sen var jag på konstmuseet och kollade på lite konstiga saker och lite mindre konstiga saker och så bestämde jag mig för att alla inte är riktigt är lämpade till att göra konst.

Sen köpte jag ett par skor som nästan ser exakt likadana ut som ett par jag redan har. Skillnaden är en liten detalj i form av ett spänne som på dem nya skorna är guldig och inte silvrig. Kan man få för mycket grejer? Att tolka av mitt golv så kan man visst det...

Hela livet är en fest... (ironi)

Ont. Det gör ont. Det gör ont en stund på natten. Fast också på dagen.

Sitter i skolan för tillfället och känner mig frustrerad på att lärare överhuvudtaget existerar. Speciellt samhälls och mattelärare. Så mycket skit, så lite tid. Idag går det inte.

Idag fyller The Great Ivan 18 år. Grattis!

what if tomorrow never comes

Vaknade med en pulserande huvudvärk. Vet varken ut eller in. Men mitt hjärta har inte lagt av att slå. För mig. Och kanske inte för dig. För det är komplicerat.

du ska va president, du ska va miljonär

Känner mig x-y+3-2y=14 kilo lättare nu. Har precis skickat in mitt arbete och det var en befrielse. Dock känner jag att analysen lika gärna kunde ha skrivits av en tolvåring, men nu finns ändå ingen återvändo. Känns lyxigt om inte annat att ha fått lägga det bakom mig. Inte en dag för tidigt var det! Snarare sisådär en och en halv månad för sent... Jag drog ut på det för hennes skull.

NU SKA JAG SOVA. JIPPI. SOVA LÄTT SOM EN FJÄDER SKA JAG. TJING!

I wanna hit you just to see if you cry

När Katy Perrys album One of the boys kom ut 2008 så blev det en sån där platta som jag spelade varje morgon under badrumstiden, varje kväll vid städningsdags och varje gång jag på något sätt ville leva ut. Det sista går inte att förklara, men det var sån musik då som fick upp glädjen i mig. Hennes raka ord. Dåliga ordförråd. Kalla det vad det kallas vill. Det var skönt. Ikväll återvänder jag dit bara sådär. Några sköna stycken kommer här nedan.

"I hope you hang yourself with your H&M scarf
While jacking off listening to Mozart
You bitch and moan about LA
Wishing you were in the rain reading Hemingway
You don't eat meat
And drive electrical cars
You're so indie rock it's almost an art
You need SPF 45 just to stay alive" - Ur so gay

"With each scar there’s a map that tells a story
What a souvenir of young love's like
Jumping out an airplane
Riding a tidal wave on an ocean of emotion" - Self inflicted 

"You change your mind
Like a girl changes clothes
Yeah you, PMS
Like a bitch
I would know" - Hot N Cold

"No, I don't even know your name
It doesn't matter
You're my experimental game
Just human nature" - I kissed a girl

"You gotta help me out
It’s all a blur last night
We need a taxi ‘cause you’re hung-over and I’m broke
I lost my fake ID
But you lost the motel key
Spare me your freakin’ dirty looks, now don’t blame me" - Waking up in Vegas

"You're like an Indian summer
In the middle of a winter
Like a hard candy
With a surprise center
How do I get better
Once I've had the best
You said there's
Tons of fish in the water
So the waters I will test" - Thinking of you

"Voted most likely to end up on the back of a milk box drink
Looks like I'm lettin 'em down
Cause seven, seventy-five isn't worth an hour of my hard work and time
When you can't afford half the shit they advertise" - Fingerprints

"Usually the Queen of figuring out
Breaking down a man is no work out" - Mannequin

"Shut up and put your money where your mouth is
That’s what you get for waking up in Vegas
Get up and shake the glitter off your clothes, now
That’s what you get for waking up in Vegas" - Waking up in Vegas

profas, anafas

Helt slut ikväll igen. Men försöker ta nya tag, varenda minut. Ögonen har åtminstone öppnat sig nu.

Körlektionen idag gick bra, är faktiskt riktigt nöjd med mig själv! Fick en hel del beröm och det gör bara att man vill försöka ännu bättre. Dock så bromsade jag med vänsterfoten. Dumt som fan. Blev en väldigt odiskret bromsning och jag skämdes lite. Vilket hjärnsläpp. Ni som kör bil eller åtminstone håller på och lär er vet nog att det är förbjudet att bromsa med vänsterfoten, av den anledningen att man tenderar att trampa fullt ner med den, eftersom den foten är ägnad åt kopplingen. Men fullt ner på bromsen ger inte lika bra resultat. Vi tränade bland annat motlut och jag skulle försöka komma igång i en backe, dock var det så jäkla halt att jag misslyckades. Ju mer gas desto större sannolikhet att jag kommer upp. Logiskt tänkte jag. Dumt tänkte kanske läraren. Det blev redigt med spin. Även om anti-spinnen försökte hjälpa mig opp. Jag kom aldrig opp. En glad mig efter körlektionen ändå. 

Människans utveckling ja... sliter sönder håret på det arbetet. Kan inte alla bara tro på skapelsen enligt bibeln så slipper jag sitta här och förklara olika teorier och ursprung. Varför väljer vi människor aldrig den enkla vägen? Varför inte tro på allt som sägs och acceptera att gud skapade världen, såsom dig och mig. Istället påstår ni att vi härstammar från aporna, schysst parallell där. Sen håller ni på och tvekar efter ni påstått det och sen är alla förvirrade och så blir jag sådär trött och så lägger jag av och så blir min lärare lite arg och då blir jag lite arg på att allt är inte är bevisat och sen gråter jag en skvätt och så överdriver jag lite om att jag gråter en skvätt och så lägger jag av igen och så blir jag trött. Ett evigt kretslopp. 

Idag studerade vi rödlök på lektionen. Dock var det inte lika känsloladdat som i The twilight saga... på film kan tydligen till och med lök bli romantiskt och spännande.

hello, farewell

Kan lägga till en till timmes aktiv pluggtid i min duktighetskalkyl. Inte särskilt bra jobbat, idag heller. Men ändå en bit på väg. Vad blir det om man inte är glad för det lilla.

Imorgon ska jag ha körlektion för första gången. Det känns lite pirrigt, jag är inte nervös för att vara dålig men mest tänker jag på att jag inte har någon direkt koll på vad man ska göra innan man startar bilen. Det är ju det där med stolen och speglarna ja... nåväl. Det har väl kanske inte hjälp mig något att jag inte fått köra något nu på det senaste. Alltid någon undanflykt. För halt. För bråttom. För knöligt. Vettefan.

Men nu har mamma kvaddat bilen så äntligen kan jag väl kanske få övningsköra lite. Med den redan kvaddade bilen alltså. Dock hjälper det inte mig så mycket inför morgondagen. Alla ligger och sover här medan jag jobbar på med mitt så kallade skolarbete.

Dock ska jag ge upp nu. Det får bli en annan dag. Den vanligaste meningen som jag upprepar i mitt huvud nuförtiden tror jag. Men vad gör väl det. Det som inte blir idag, blir imorgon. Eller antingen inte alls.

Virginia Woolf - the great author

Det här brevet som Virginia Woolf lämnar efter sig, tillängnat hennes make, innan hon tar livet av sig, är så himla vackert tycker jag;

"I feel certain that I am going mad again. I feel we can't go through another of those terrible times. And I shan't recover this time. I begin to hear voices, and I can't concentrate. So I am doing what seems the best thing to do. You have given me the greatest possible happiness. You have been in every way all that anyone could be. I don't think two people could have been happier 'til this terrible disease came. I can't fight any longer. I know that I am spoiling your life, that without me you could work. And you will I know. You see I can't even write this properly. I can't read. What I want to say is I owe all the happiness of my life to you. You have been entirely patient with me and incredibly good. I want to say that — everybody knows it. If anybody could have saved me it would have been you. Everything has gone from me but the certainty of your goodness. I can't go on spoiling your life any longer. I don't think two people could have been happier than we have been."

söndagstristess

Jag gillar att blogga. Det gör jag ju. Men ibland blir det man gillar så påtvingat, speciellt när man måste jobba, gå på körteorilektioner, läsa engelskaböcker, uppdatera sig på facebook... aa ni vet. Tiden räcker inte till och jag har känt mig enormt uppstressad den senaste tiden.

Igår, med start i förrgår, slog jag bakut. Allt liksom blev grått och jag blev så otroligt rastlös och frusterad och arg och kanske främst less. Jag kände mig så jävla tom, men ändå så himla fylld. Låter helt konstigt och osammanhängande men det var precis som jag kände mig. Stressen och alla måsten påminde mig om att huvudet fortfarande var fullt med skit. Och kroppen tom på ork. På väg till jobbet igår bröt jag ihop inuti. Jag gick och gick och grät, men det kom inga tårar. Det kändes i ögonen och det kändes i hjärtat och det kändes i varje onödig vrå som både lilltå och armbåge. Men inga tårar kom. Bara otäcka rysningar.

Medans jag gick tänkte jag på hur fan jag någonsin skulle kunna orka och stå och le mot kunder hela dagen. Att jobba i butik är ibland mer krävande än man tror, speciellt om man brister inuti tjugo minuter innan arbetsdagens början. Men det gick bra, istället för att krystat svara att det är bra med mig när min kollega frågade glatt, som alltid när man kommer till jobbet, så pustade jag ärligt fram ett svar att det ta mig fan kändes lite sådär idag.

Redan där kunde jag rasera min fasad, det var befriande, även om jag för den delen ändå stod där och log. Och faktum är att stundvis kändes det bra. Att bara stå där och le som en efterbliven. Skjuta det andra åt sidan.

Igår lagade jag mig så gott det gick med en helt ensam kväll utan annat sällskap än min lillasysters hamster, som förövrigt höll sig på badrummet där hennes lilla plasthydda är placerad, med grillad kyckling till kvällsmat och chips och dipp till efterrätt.

Jag somnade tidigt. Sov elva timmar tills jag vaknade imorse klockan nio. Gick upp och planerade att göra klart mitt försenade arbete om människans utveckling på några få timmar. Nu sitter jag dock här. Klockan är halv sex. Arbetet är bara påbörjat och jag luktar badsalt. Man skulle kanske kunna uppskatta min aktiva pluggtid till, få se nu, ungefär en timma. Känns jävligt sådär om jag ska vara ärlig.
RSS 2.0