rock around the clock

Det är konstigt vad tid kan göra med en. Imorse var jag fem år; på filmen. Och passade i lugg. Nu säger min frisör att lugg inte skulle funka. När förändrades det, jag, från att passa i lugg till att inte? Jag menar, det var ju ingen som sa till mig som femåring att det bara är folk som vill dölja något i ansiktet som klipper lugg. Varför pratar man annorlunda till barn? Azza, shit azzå, de får ju ändå veta sanningen när de växer upp. Det kan väl inte vara så att de flesta vuxna hoppas på att barn ska försvinna på något mystiskt vis så att man ska slippa berätta om hårhemligheter och utseendesvårigheter? Mamma kanske vet.

Har försökt att hålla blicken ifrån alla urtavlor i vårt hem ikväll. Klockor gör mig humörsbindande. Det är som att man alltid ska känna på samma vis klockan 13.00. Att man ska tycka på samma vis klockan 17.00. Att man alltid ska somna fast man inte vill klockan 19.00. Att man ska avsky på samma vis varje mörk morgon klockan 06:08.
Jag låtsades som om klockan var fyra förut så att jag skulle hinna laga mat och göra mönster och klippa fel i mitt fina tyg innan det skulle bli dags att vara tvungen att somna mot sin vilja 19.00. Nu har jag lyckats att se både reprisen av Skavlan och Så mycket bättre utan att somna och klockan är 23.00!

Klockor är bara till besvär mest. Begränsar en. Och ett liv blir det om man inte kommer på rätt gradantal med visarna.

Det är så petigt det där.

Utkast: Okt. 29, 2010

Ett argt inlägg som fastnade i arkivet häromdagen som ett opublicerat utkast. Här har ni det.

Jag kan bli så jävla förbannad. För cirka två minuter sen satt jag i min bil körandes på väg hem i rasande fart (du missar skavlan, du missar skavlan, du missar skavlan). Som ni kanske vet innan så har jag så förbannat svårt att förstå människor som inte kan hålla hastighetsskyltarnas siffror. Man har inte råd att ligga och snigla en fredagkväll när teven (Skavlan) redan har börjat!

Jag är en sån där som hetsar upp mig. Jag tillhör den som är sån. Så jag blev så väldans oförstående när personen framför kan ligga helt lugnt i åttio kilometer i timmen, på en sjuttioväg!! Så jag eldar upp mig och gör mig redo. Kör upp i baken på personbilen. Bestämmer mig för att blåsa om så att den förstår grejen. När jag kört om inser jag varför idioten haft bromslysena på... jag har ju inte bländat av!

Så jag kör alltså upp i baken för att visa den jäveln, och sedan inser jag att det är jag som är den! Det är jag som är jäveln! Då blir jag ännu mer förbannad på bilen som tror att jag ska bry mig om hans röda lysen. Vem är han att göra så att jag känner mig usel! Lägga sig på tutan, hallå?! Använd tutan! Med tutan skall man varna folk. Det är en varningssignal. Och hade jag varit den i bilen framför hade jag jävlar i mig använt den för att varna mig för att jag skulle tvärnita så att jag skulle åka in i baken om jag inte skulle fatta och stänga av helljuset.

I vissa fall borde jag nog inte få köra bil. Som när jag är stressad och på dåligt humör.

Doktorn säger att jag inte borde köra bil, eller snarare att det är på mitt eget ansvar, när jag tar min hostmedicin. Man rekomenderas nämligen av bipacksedeln att låta bli då man kan bli dåsig.

Jag säger bara så här: dåsighet, det är inte mitt problem.

en jävla söndagskväll

Jag klippte precis fel. Hela dagarna går jag runt och fasar för att sätta igång saxen, klippa snett, klippa fel. Farhågorna är numera över. FÖR JAG KLIPPTE FEEEEL! Tyg för sexhundra jävla spänn..... Man kan ju bli satans inåt i helvete mer fucking jävla könsordsarg alltså.

Vad ska vi göra nu? Åka till Hemse än en gång?

Håkan Hellström från paradis

Jag ska inte vara den som är den. Jag tänker också säga att Håkans nya skivan 2 steg från paradise är fantastisk. Jag tänker också höja honom till skyarna. Jag har alltid gillat Håkan. Men det har liksom aldrig varit mer än gilla. Han har alltid låtit glad men olyckligt kär med spring i benen. Men det här är mer än en glad men olyckligt kär kille med spring i benen. Nu. Han har fått mig nu. 2 steg från paradise, är i samma klass som För sent för edelweiss. Jag är lite för feg för att redan säga att det här är ännu bättre. 2 steg från Paradise. Som förövrigt också är den bästa låten på skivan. 

Den här dagen tillägnar jag Håkan. Jag tillägnar honom mitt musikarkiv och alla mina humör idag.

Det är han om bestämmer.

men när du var med mig

Jag svär ganska mycket. Och det finns de som påstår att man har dåligt ordförråd om man svär för mycket. Det är inte sant. Det finns faktiskt inga ord som är så starka och markanta som svärord. Jag gillar starka ord; därför svär jag. Jag skulle snarare vilja påstå att de som svär mycket, och självfallet på väl utvalda ställen, är de allra bästa på att använda språk. Det är ju en talang att kunna smycka sina meningar med starka ord på de alldeles rätta ställena. 

Någon sa att samtal är utsmyckad tystnad. 

Man borde hålla tyst oftare. 

Vart tog kexen i kexpaketet vägen? Jag har ju inte hunnit dricka upp min saft än...

Hemse Hemse Hemse

Hej hallå. Jag diggar Hemse.

Hänger ute på sudret nu och sitter förnöjt och klappar mig på magen. Det beror inte på att jag är mätt; snarare tvärtom. Svampmackorna gräddas i ugnen och tevattnet kokar. Skulle jag tro; det är ju mormor som står i köket... Det luktar gott i alla fall. Har rännit runt på samhället förut. Det är så mysigt! På vägen hit satt jag och funderade på min kommande resa till New York som Au Pair. På vägen hit så såg man mest... skog. Faktumet är att jag gillar skog. Små samhällen. Inavlade människor. Det är sött. Gulligt. Rart. Året i USA får nog bli ett sjuhelvetes äventyr. Vem vet, jag tror att jag behöver storstadshärdas lite.

Hur som helst så har jag fyndat en äkta ryssmössa idag! Hemse har det. Såklart. Tror att det kan vara minkpäls faktiskt. Men min lillasyster tror att det är björn... vem mördar en stor björn för att göra en mössa?! Det är inte björn...... haha. Päls secondhand är okej. Nyproducerat är inte okej. Där har ni min åsikt. Sen har jag fyndat virkade spetskanter och fina knappar. Det är en riktigt jävla bra dag idag.

feel free to do anything

Jag älskar lediga dagar.

Jag är inte så där jätteledig så där jätteofta. Så idag, när jag väl hade en sån dag, satte jag klockan på halv tio för att jag skulle hinna med att känna efter en hel dag att jag är ledig! Bara känna ledighet, ledighet, ledighet. Och wait for it... jag är ledig imorgon också! Det är så jäkla grymt.

När jag vaknar med linser i så är jag oftast ganska med på noterna när det gäller att gå upp. Jag har förstått varför nu. För ringer klockan 06:15 och du vaknar upp från dimman, öppnar ögonen, och dimman finns kvar. Då är det svårt att bryta sig ur den. Jag har så himla dålig syn, det är ungefär bara dimma jag ser; och för att ta sig till klarheten måste man gå i dimman hela vägen till badrummet. Oftast brukar jag stanna och gå tillbaka i den andra dimman istället; det vill säga somna om. Vilket är jäkligt dumt. Så det är ett dilemma det där. Skaffa bättre karaktär eller förstöra ögonen.

Idag hade jag tänkt stanna hemma och sy på min jacka och kanske skriva lite svenska. Gå runt och mysa lite. Men skulle någon vilja göra något jättekonstigt eller knasigt tokigt och underligt, så finns det stor möjlighet att jag kan tänka mig hänga på. 

tisdagsmorgon

Jag kan inte ens svälja lite hostmedicin. Vilken mes jag är.

Nu åker jag till jobbet; kladdig.

Att det skall vara så jävla svårt...................

breathe me in

Har precis pratat med sjukvårdsrådgivningen. Jag drar mig alltid för att gå till doktorn. Mest för att jag skäms, för att jag är rädd för att de ska tänka att jag är en liten mes. För det tänker jag. Jag tänker att jag har det så otroligt bra, jag har inget ben som behöver amputeras, har inte fått någon hjärtinfarkt och har inga utslag på hela kroppen. Utan jag lider av hostattacker och har svårt att andas. Typ bara det. Jag har svårt att somna på kvällarna eftersom jag inte får luft, och har svårt att vakna på mornarna eftersom jag inte får luft. Nätterna i sömnkoma funkar.

I grunden har jag ingen direkt förkylning. Det här bara kom från ingenstans. När jag berättade mina symptom för killen i telefonen, så tyckte han att det lät som astmatiska problem. Och det kan säkert ligga någonting i det, för jag har problem med allergier och grejer. Dock vill min överåldriga och hemska läkare inte ta ett nytt allergitest på mig. "Man får acceptera att man är lite överkänslig mot vissa saker" brukar hon säga. Så brukar hon också säga att jag ska testa alla receptfria allergimediciner. Inget av dem funkar. Brukar jag betydelselöst förklara för henne. 

Det enda som jag har på papper är att jag är allergisk mot hästmjäll. Det fick de reda på av ett prick-test på mellanstadiet. Jag själv vågar nästan påstå att man utvecklas, och att man därför kan dra på sig nya allergier. För mina luftvägar dör lite när jag är för nära hundar och katter och dammråttor. Och jag vet inte vad det har att göra med dem, men det kanske kan vara ett genomgående tema från förra gångens test. 

Jag tror att jag är allergisk mot hundmjäll, kattmjäll och dammråttsmjäll också.

Fick en tid på lassarettet imorgon. Nu känner jag mig så där fånig igen. Som en som bara tar upp deras tid. Jourtid. På vilodagen. Imorgon söndag. Klockan halv tio. Mitt i frukosten.

hang on

Mest nu för tiden känner jag nog för att hänga. Hänga med folk. På ett avslappnat roligt och fnissigt pirrigt vis! Det finns faktiskt en hel del fina människor, har jag insett på senare tid. Jag har alltid lätt för att vara lite väl kritiskt i det första ögonkastet och utbytesmeningarna. Jag vill hänga.

Så jag hänger väl.

A girl's right to choose (shoes)

Försov mig självklart idag igen. Ni kan inte förstå hur uppstressande det är. Eftersom jag ägnar stora delar av natten åt att hosta så bestämde jag mig för att stanna hemma idag. Så nu har jag sytt i armar på jacka nr.2 och håller på med fodret, kan nog faktiskt hinna med att i stort sett sy klart den idag. 

Tänkte att jag kanske skulle ta och beställa hem de här dr martens skorna. Absolut fina, tycker jag.

Image 1 of Dr Martens Patent Lace-Up Boots

Hantverkare är skit, men jag gör det bra

Skilsmässa är på gång här hemma snart tror jag. Det är sprickor i kaklet och cementfläckar på golvet, bokstavligt talat. Att göra om en groventré med ny panna och kakel och allt vad det innebär, kan verkligen vara mer än att bara göra om en groventré. Speciellt stor blir nog den psykiska påfrestelsen när man anställer hantverkare. Det kostar hutlöst mycket och de jobbar som skit. Jag avskyr fan hantverkare.

Hantverkare är arroganta, men kanske främst korkade yrkesutövare. De låtsas kunna, men kan inte ens se skillnad på vågrätt och lodrätt. Vem som helst kan fan bli hantverkare. Vad irriterad jag blir.

Mina föräldrar hyrde in hantverkare för att slippa den stora pressen. När man jobbar heltid och försöker räcka till på alla håll så kan man faktiskt unna sig att ta det lugnt och luta sig tillbaka lite. Ändå blir det inte särskilt mycket av det, eftersom de gör mycket själva.

Ändå viner kakelplattorna i luften när hantverkaren lämnat rummet och jobbet för dagen. Svordomar utbyts. Skit kastas först på hantverkaren. Sen från mamma till pappa. Från pappa till mamma.

Jag ringde hantverkaren för cirka tjugo minuter sen utan att han svarade. Åh jävlar vad jag var i eld och lågor. Vuxna tar alltid sitt förnuft till fånga innan de gör något förhastat, men jag är så glad över att ännu vara arton och bara få ringa och skälla ut gubben. Värre blev min eld och mina lågor när han då inte svarade, så då började jag knåpa ihop ett sms: "Det är väldigt synd att du inte svarar på mobilen. Jag undrar hur många skilsmässor du varit orsak till? Är det meningen att mina föräldrar, som hyrt in hantverkare för hutlösa summor i timlön, ska behöva slita ner kakelplattor efter att du åkt? Ska de behöva se sitt nya golv förstöras av cement som torkar in? Hela väggen är ojämn och plattorna ligger definitivt inte i våg. Är det så här ert företag sköter er?" sen avslutade jag med: "Ska man vara tacksam?"

Vår hantverkare tycker nämligen att vi ska vara tacksamma för att han hänger upp spruckna kakelplattor för 200 000:- i lön. Han har sagt det. Han har verkligen sagt det.

Släpp ut mig

KAN. INTE. ANDAAAAAAAS.

torsdagssanning

Den som inte tror att människan har en själ. Den har fastnat. För i själen finner du poesin. Och poesin är det djupaste du har inom dig. Så gräv upp nyckeln och vrid om. Låt dig själv öppnas upp. Om än för en liten liten stund.

Hur ska det gå, hur ska det gå

Åh gud ja. Sjukt mätt. Jag gillar leverpastej. På rostat bröd med gurka. Även om jag tycker att jag är sjukt äcklig för det. Jag gillar gelébjörnar också. Även om jag hatar mig själv lite för att sånna är helt utom räckhåll, även i min fantasi.

Och jag försökte att hålla för munnen när jag hostade i skobutiken idag. Försökte att inte sträcka på halsen tre gånger i minuten; likt en giraff som söker de bästa bladen högst upp i trädkronan. Och jag försökte att inte andas så mycket. Försökte att inte låta så mycket. Men det var inte alldeles helt lätt.

Och jag försöker att inte dö för att jag är så velig jämt. Jag vill åka till Spanien men det är dyrt och smärtsamt och långt borta en lång tid. Hur hanterar jag det? Jag kommer att spendera dagarna i Spanien alldeles ensam, vilket i tanken låter fruktansvärt fint. Jag kommer säkert kunna hanka mig fram på min skolspanska. Som "en stor öl, tack", "prata långsammare, tack", "vad kostar den här snälla du?" "jag är hungrig (tack?)". Det är sjukt vad jag kommer vara mycket trevligare som spansktalande. Är det värt det? På kvällarna får jag hänga med min syster. Hur kommer detta sluta............

propp i strupen

Mina lungor har gett upp på mig. Imorse höll jag på att svimma när jag skulle ta på mig strumporna. Det är tomt med både blod och syre i mitt huvud tydligen. Och jag måste säga att jag tycker att det är obehagligt. Jag måste sträcka på halsen likt en tix-utövande person för att kunna dra ett djupt andetag. Men det är som att fabriken stänger igen, kiknar. Kan inte dra in ett helt andetag. 

Det har varit en hemsk natt. Och idag tog jag glasögonen på mig för att vila ögonen. Men jag förstår inte hur ni normalseende gör? Måste ni verkligen blinka så ofta? Jag sitter här framför datorn och ritar jackor i Corel designer och undrar lite så där konstigt varför ögonen svider. Jag är trött, tänker jag. Sen inser jag att jag har glömt att blinka. Dumma dumma. Tårarna kommer. Massa svid. Aj. Skit. Ont. 

Linser är bäst. Då kan man vinna alla vem-kan-hålla-sig-utan-att-blinka-längst-tävlingar. Ye.
  

tisdagsnotis

Kärleken är fin så länge den varar. Efteråt är det mest pinsamt och... obehagligt.

Och pyttelite sorgligt och konstigt förstås.

tisdagsmorgon sköna du

Det var så skönt att vakna för tio minuter sen. Förutom det oklingande bråket och skrikandet på nedervåningen om någon cykel, så var uppvaknandet fridfullt. Jag har så himla svårt att komma upp vanligvis på morgonen. Är jag rädd för att vakna? Skulle man efter den här frågan jämföra döden och sömnen; då hade jag svarat nej - jag hade inte varit rädd för att vakna. Snarare lättad. Det handlar förmodligen generellt inte om rädsla. Utan trötthet? Taskig motivation? Äckliga mackor till frukost?

Jag somnade klockan sju igårkväll. Somnade klockan sju igårkväll. Någon försökte kontakta mig och säga att middagen stod på bordet. Jag somnade ändå sju igårkväll. Och jag vaknade idag, efter tolv och en halv timme. Jag känner mig utvilad. Helt utvilad. Och jag vaknade och tittade ut genom mitt fönster. Himlen var, och är fortfarande, hallongräddigt rosa.

 Rosa är en fin färg. Men mest bara på himlar och klubbor.

hold on fucking tight

Jag är för trött för att ta reda på all oreda. Jag är för feg och faktiskt omotiverad, till att sätta igång och sy mina jackor. Jag är för lat för att äta frukost. För ångestframkallande för att gå ut. Jag är för tjock för att kunna gå ner i spagat. För glad för att gråta. För oroad för att skratta. Jag är för....

...lite och för mycket på samma gång. TYP.

if you were coming in the fall

din tinning var så mjuk
jag förstår inte att jag gör det här igen
hade jag fått styra
så hade det varit hem
igen

men din tinning var så mjuk
och på huk
sitter jag
gungandes fram och tillbaks
mellan norr och söder
mellan ånger och kompost

jag väntar
så får vi se
kanske gömmer jag mig här
och slutar tänka på när
det där fanns där

jag hostar ihjäl
önskar att luftvägarna var rena
var det du
eller har jag verkligen blivit förkyld

19:56

Jag trodde att för några som aldrig mötts
profil mot profil
hand mot hand
kind mot hud
att det skulle vara svårare

Det är lättare att önska sig själv måttlig olycka, än att egentligen låta sig själv vara helt lycklig. För att ha något vunnet, innebär även en ständig rädsla och en ständigt vaktande känsla. Har man något värdefullt, så har man också något värdefullt att förlora. Det är oftast lättare att leva med den måttliga olyckan; med vetskapen att livet går på en stabil linje framåt. Precis likt apparaten som visar hjärtslag på sjukhus. Bara det att du inte är helt död vid rak stabil linje. Däremot kommer du aldrig få vara med om berg och dalar, starka kontraster eller glödande känslor; för något som helst. Apparaten kommer aldrig vika av ifrån sträcket. Det är balansen. Man skulle nog kalla det balans, att mötas på mitten, en rak linje.

Man pratar om att försöka balansera saker i livet. Med det betyder ju inte att man måste ha allt på samma nivå. Att balansera handlar bara om att inte tappa taget, fästet, greppet. Det handlar om att hålla bollarna i luften utan att tappa koncentrationen och låta de falla. Så länge du har bollarna i luften, spelar det ingen roll om de ligger på en rak linje. Faktum är att det är högt otroligt att bollarna och gravitationen skulle samspela på ett sådant fasansfullt märkligt vis. Och hade det mot förmodan gjort det; hade det nog sett väldigt löjligt ut. Du behöver inte bara vara norr. Du kan vara öst, söder och väst. Bara du vet hur du ska gå. 

Och jag önskade att jag bar volanger
volanger som fint uppradade ostskivor
och jag önskar att lamporna istället hade varit gröna
och inte askan så grå
men att vinet var glittrande rött
och smakade sött
det var just det vi kom ihåg

ready for demolition

Är inte alls sugen på att jobba ikväll efter skolans slut. Jag vill hellre ligga hemma i min säng, stirrandes i taket, spola tillbaka, fråga mig vad som hände, vad jag kände, spänning spänning spänning. På riktigt spänning den här gången. På riktigt spänning.

torsdag

Magnus Betnér är verkligen alldeles alldeles underbar.

I am sailing, home again

Jag såg halvsidesannonsen för Gotlands lucia i GT nyligen. Och jag tänkte: där skulle jag vilja vara med. Jag skulle faktiskt inte kunna tänka mig något juligare och mysigare på hela hösten faktiskt. För risken att jag skulle hitta de perfekta sällskapet att dricka te med, känns ungefär lika troligt som att jag kommer att skaffa mig en rumsren innekanin eller lämna tillbaka mina kokosnötsknappar. Däremot tror jag på luciatåg.

Luciatåg känns väldigt trendigt i höst. Synd att man varken kan nominera sig själv. Eller sjunga.

Ps. Jag kan sjunga lite. Om jag gör mig till.

Lucia is king.

Underbar dag!

Jag är helt lycklig efter att ha kommit hem med bussen ifrån Hemse! Jag gillar verkligen att hälsa på det lilla samhället då och då. Eftersom mina morföräldrar bor där så kan man också räkna med att få lite kärlek när man kommer dit.

Så här. Jag tog lite ledigt från skolan idag. På eget bevåg.

Min mormor var helt deprimerad när jag kom hem till henne efter att jag varit i tygaffären. Hon hade slarvat bort sin handväska. Efter att hon ringt till affärerna hon varit i under eftermiddagen och letat överallt i tvättstugan och trädgården så bestämde vi oss för att åka till deras stuga i fröjel, som hon varit i efter att hon varit i stan. Medan morfar "kör fram cadillacen", som han så fint uttryckte det; men som egentligen innebär en vit sliten volvo från urminnes tider, så letade mormor ett varv till i trädgården. Jag själv hoppar in i baksätet och noterar att något ligger på golvet; mormors väska. Morfar ber mig gömma den och väntar på att mormor sätter sig i bilen och ojar sig över att hon inte hittar väskan. Morfar säger: "nej, men ska vi skita i att åka. Vi gör det imorgon istället". Mormor tittar förvånat på honom (som nyss insisterat på att de skulle åka) och undrar varför. Jag sträcker henne väskan och mormor suckar av lättnad.

Jag som trodde att jag skulle slippa en biltur och börjar drömma om en stund i tv-soffan, får en knäpp på näsan och vaknar till när mormor säger: "men nu när vi ändå har bilen igång så måste vi ju åka någonstans. Vad vill du se Matilde?". Låt oss säga såhär. Den frågan var inte lätt att svara på. Jag vill se.... tv? Så svarade jag såklart inte utan sa att jag ville se något spännande. Så vi åkte ut till Alva och kollade på mammas kusins husbygge. Sedan åkte vi gata för gata genom hela Hemse. Det bästa var att mormor och morfar visste vem som bodde var av säkert mer än två tredjedelar av hela samhället. Snacka om att hela Hemse är som en stor gosig familj. Med en medelålders på 55. Minst.

Hur som helst så var jag i den bästa tygbutiken på ön. Så himla trevliga expediter som jobbar där alltså. Jag visade upp vad jag skulle göra och förklarade vad jag ville ha. Och de sprang efter tyger. För mig var det bara att välja och rata. Jag kände mig som Julia Roberts i Pretty Woman när Richard Gere ska låta henne handla kläder och alla passar upp på henne. Dock fick jag mindre smicker, men rum för desto mer skratt. När jag kom ut därifrån gick notan på över tusen kronor. Det är hela min budget för projektarbetet. Ändå hade jag bara fått yttertyg till två jackor och sju knappar. Låt oss säga såhär; jag ska göra fyra fodrade jackor med knappar. Och bara de sju knapparna till jacka nr 1 kostade 200 kronor! Men. Såklart var de gjorda av kokosnötter. Annars hade jag aldrig köpt dem.

tea for.... one

Det är första gången någonsin hemma som jag har gjort te enbart till mig själv.

Klockan är elva. Det här kanske är en milstolpe.

I'm getting old and lonely.

kal kväll

Trädets krona ryter åt sina anhängare
det är våld och bitande kyla
det tindrande gröna ändrar skepnad
nya toner
rött, gult, brunt
varma toner
utan värme

Liv ger sig av
faller till marken
trampas på
förfaller
ruttnar
bort

Du ville slå
jag ville slå

Jag ville slå
du ville slå

Det mörknar
och tätnar
nakenhet i luften
tomma skrik
högljudd tystnad

Regelbundna hjärtslag
ekande signalsubstanser
ett finger
påhittat

Ett andetag
en kyss
Men utan en dröm
bortom en verklighet

Ett övertramp
Ett övergrepp
tingens våld
tingens råhet

Du ville slå
Jag ville slå

Jag ville slå
Du ville slå

En kyss
svek
en kyss
berövad
en kyss
sår
en kyss
knivar
en kyss
ärr
en kyss
soldat
en kyss
respektlös
en kyss
rättfram
en kyss
öppen
en kyss
stängd
en kyss
bortglömd
en kyss
förvrängd

Somna min vän
en kyss

ond bråd död

From today

Se på mig.

Inte på mig.

Men på mig.

Döm mig inte.

Jag är vem som helst.

När som helst.

Hur som helst.

Döm mig inte.

Från kylan, in i värmen

Idag har jag fikat på fotogalleriet med Tessan. Det var fantastiskt jättemysigt. God rekommenderad tårta med mycket mandelmassa och gott te! Jag är tacksam för att Tessan släpade ut mig ur huset. På söndagar har jag alltid någon slags osynlig, men dock ändå mycket märkbar, men möjligtvis inbillad, fotboja på mig. En fotboja som gör att jag inte lämnar huset i onödan. Landet i onödan. Stenkumla i onödan.

Men jag är glad för att jag fick träffa lilla Tessan och lilla Victor. Det var en bra efterfest till tiominutersklubben-hänget som ägde rum igårkväll. Klubben är bra. Tack för att ni är så fina mina små hjärtan.





sundaymisery

Ser ni mig på stan om fyrtiofem minuter, så nej, jag har varken duschat eller kammat håret.

En kopp te tack.

She said: there's just must be more to life than this

Jag har inte varit ledig en hel helg sen... sen...sen.... jag minns inte senast. Men möjligtvis kan det vara i våras när jag fick ta ledigt för att åka till Stockholm. Jag ser numera min vecka som sex dagars arbete och studier; och en dag frihet. Det tråkiga är att frihetsdagen; även så kallad vilodagen, söndag, har en dålig känsla över sig. Söndagar smakar lite så där obehagligt. Känns lite så där okomfortabel. Söndagar är utslagna dagar. Jag är utslagen de dagarna. Det är armt och tomt och lite skevt. Jag är inget stort fan av söndagar.

Trots det så har jag det hellre lite okomfortabelt obehagligt, skevt och tomt än gör något annat på mina söndagar. Kanske får inte söndagar vara för bra. För den där uppe kanske fick för sig att ingen skulle orka ta sig till det vanliga livet på måndagen då. Söndagar är alltså inte ett vanligt liv. Måndagar är.

Hm.

kids get high and make out on the train

Jag efterlyser min svarta bh, min favoritviskosklänning och min jacka från monki.

Snälla låt mig åtminstone behålla strumporna. Jag fryser ihjäl annars.

Tala till punkter

Jag lever ett bra liv..... Fan, det rullar på bra....... Men jag saknar spänning! Det händer inte så mycket mer än att jag hänger..... Hänger med livet..... På ett kompisaktigt vis...... Det är nästan till och med så att små jävla förhållandegräl och hela kvällar med sms-analyseringar är mer spänning i; än mitt liv just nu! [..........]

Inte ens Skavlan har visat sig spännande de två senaste gångerna... min trogne vän vart försvann du...

Det senaste med någon som helst spänning var när jag och pappa hade jakt efter bussen igår........ Pappa och jag missförstod varandra och jag öppnade bildörren och satte foten i marken för att jaga efter bussen, men då fortsätter pappa köra! Så nu är högra kängans sula utsliten.... tack far..... hehehe..... Men jag kom med bussen! Hoppade av i kön till ett rödljus och knackade på dörren och skrämde vettet ur busschauffören som precis skulle åka för grönt.... Spänning..... JÄVLIGT mycket SPÄNNING..... Ät mig.........

!0-minutersklubben ikväll tror jag........ Jag gillar att man ska medtaga dryck, 30 kronor och en stol! Nu måste jag bara leta reda på min favoritstol...........

................................spänning...........................................................

.

Jag stödjer inte SD

Sverigedemokrater och deras ideologi existerar. Det accepterar jag. Det är många människor som existerar och som man faktiskt bara får acceptera. Allt går inte att göra något åt. Men att jag avlönar Sverigedemokrater genom mina skattepengar. Det är i alla fall att gå för långt. Att avlöna moderater. Jag accepterar det. Centerpartister. Jag accepterar det. Men Sverigedemokrater. Jag accepterar fan inte det. De ska inte ha något och göra med hur mina skattepengar ska disponeras. Ge tillbaka mina skattepengar för fan. Okej hade det varit om de som nu röstat på partiet gav ett litet bidrag för att visa att de, uppenbarligen, inte jobbar förgäves. Men jag stödjer det fan inte. Jag stödjer inte att de fyras gäng avlönas bara för att jag råkar ha ett jobb och betalar skatt.

Moderater är människor. Centerpartister är människor. Bara med andra åsikter.

Sverigedemokrater är människor. Men med fel åsikter. Och fula avsikter.

.

Pånyttfödd.

På besök i Hemse, lugna Hemse

Jag läste en bok för min treåriga lilla killkusin ikväll. När vi kom till en viss sida så pekade han på en liten tjej i boken som behövde gå på toa, och pekade sedan på det lilla huset med toaletter. Sen pekade han på den rosa dörren och svarade: "där kissar tjejerna". - Jaha, sa jag. Hur vet du det? Då pekade han på den andra dörren som var blå, och sa: "tjejer gillar inte blå färg".

Jag blev rätt tagen. Jag berömde honom och sa att han var duktig. För det är han ju. Han har ju blivit produkten av våra egna påhittade faktorer. Han har lärt sig av oss, samhället runtomkring, att rosa är för tjejer och blått för killar. Att det är ren fakta. Så det är. Han är duktigt som snappar upp, men jag fick ändå rätta honom. - Benjamin, tjejer gillar faktiskt också blått.

Då tittade han lite skeptiskt på mig. Och vände blad.
RSS 2.0