Time for fall

Vaknar upp och trots att fönstret är stängt så fryser jag. Ett tomt påslakan räcker inte för att väga upp rummets temperatur. Tar två. Det är med nöd och näppe jag somnar om. Klockan ringer. Dags att stiga upp. Ryggar tillbaka när tårna når golvet. Ullstrumporna på. Hösten är kommen!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0