onsdagsmusik

Vilken vecka av ledighet. Det är nästan med lättnad jag börjar jobba imorgon. Inte för att jag vill men för att det är en jäkla pärs att ligga och dra sig på mornarna och det krävs en himla massa mycket kreativitet för att fylla en dag med värdefulla saker att göra. Frågan är om jag lyckats en enda gång! Men jag har sovit. Åh vad jag har sovit. Jag har sovit som om klockan vore elva när jag vaknade. Ibland tolv. Åhåjaja.

Idag träffade jag en vän för första gången på jättelänge och fick godaste finaste middagen på crêperiet och bästaste kopparna med sötaste renarna från Iittala. Sen mintgodis i östergravar. En värdig sista dag innan arbetet kickar igång. För det gör det. Typ nu.

Att leva i framtiden är otäckt men att fastna i nuet är farligt och att leva i det förflutna rena döden. Vart skall man vara? Och skall man flytta in. Och vad händer om man inte gör det. Och om man gör det, hur flyttar man då ut sen? Att röra på sig är att gå långsamt, springa jättesnabbt eller bara åla sig fram på mage. Man blir aldrig klok på vad som passar bäst till varje tillfälle. Det är en soppa. It's a soup. It's maddafakkin' life.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0