Dig deep man

Idag fyller den gulliga; och näsvist nyfikna rödhåriga tjejen som ba går i tvåan på hantverk; år! Grattis Andrea!

Så idag åt jag inte ett äpple, men jag tänkte tanken imorse när jag vaknade. För igår drack jag alldeles för mycket bubblande dryck på fastande mage. Idag har jag däremot ätit en våffla. På fridhem. Den var beige, röd och vit; deg, hallonsylt och grädde. Det var gott. Den smakade deg, hallonsylt och grädde. Så himla fiffigt och synkroniserat!

Ikväll ska jag kanske spy. Eller ta på min bula på benet. Såret är fett djupt. Precis som jag.

vila var sjunde dag, pyttsan

While I'm still suffering så kan jag passa på att kasta in mitt liv här. Jag har gått på sommarlov. Även om jag inte har något mer sommarlov någon gång, NÅGONSIN... kanske ska blir lärare ändå? Då hade jag lärt eleverna om sexualkunskap, allmänt hyfs, att se sig själva som utgångspunkt i livet och absolut ingenting om PQ-regeln eller ergonomi. Jag gick inte med ut på slurfers igår för att jag inte hade råd att förstöra hela dagen idag. Jag förlorar massor av pussar genom att sitta framför den här burken och försöka krysta fram några halvvettiga meningar om religion och judendom. Ni kan ju ba fatta hur jävla knepigt det kan va.

Jag skall i alla fall få gå på bio idag. Ni kan ju bara gissa vilken film jag ska se som alla andra redan sett eller också ska se och som är sådär fashion i den nya 3D-salongen på borgen och man ba shit va cool jag är och tänk om kanske man kan få lite godis också för jag har typ inget jäkla sött här hemma och man behöver jättemycket jäkla sött hemma om man skall förklara varför gudar i konstiga böcker är ljugbluffing och om man skall kunna hålla sig varm i vinter.

Jag är trött.

I can't go back to yesterday - because I was a different person then


Oftare och oftare tackar jag för att varje dag är en ny dag. Med nya förutsättningar.

Onsdag

Jag saknar fulländningen. Försöker skapa något utan perspektiv men ingenting blir tillfredställande. Allt är oklart, halvfärdigt, fult, skevt och skärt. Jag kan inte ens kasta ihop ett schysst kort till studentmottagningen. Imorse bestämde jag mig för att aldrig någonsin bli bitter. Så nu anspelar jag bara på att vara kritisk. För man får vara kritisk. Man till och med bör vara kritisk. Är detta blogginlägg verkligen något att ha?

Vi tar ju studenten snart fan. Måtte korten bli klara tills dess.

Finns det en så finns det flera

Plötslig slöt jag mig. Kände att orden inte var tillräckliga, varken att ta i munnen eller att skriva ner här. Det var lättare förut när årtalen ändrades annorlunda. Nu leker livet med mig och inte tvärtom. Lekar som bara sker på en parts villkor innebär ofta tjuvnyp som leder till stora skavsår. Kliande. Irriterade. Jag drömde mig långt bort. Insåg att långt bort bara räcker i drömmen. Förstod att långt bort inte spelar någon roll när man fortfarande är nära. Långt bort spelar ingen roll om man fortfarande står kvar. Man kan stampa ur takt helt oberoende av landsgränser, stormande hav och höga höjder. Det skrämmer mig inte att veta att jag inte kan fly, men det lugnar mig inte att veta att långt långt långt bort kanske ändå alltid kommer vara alldeles för nära. Eller bara alldeles för långt bort. Söker distans. Vart är man?

Tänker att man borde andas. Men är rädd för att man tappar pressen stressen åtagandet om man slappnar av. Alltid stå på nålar, alltid knytnävarna hårt knutna, alltid sökande ögon i nacken och alltid vända sig om. Det är dags snart. Smällen kommer. Och jag kommer vara där. Med både händer och fötter.

sanning eller konsekvens

Ord som inte räcker till.
RSS 2.0