Finns det en så finns det flera

Plötslig slöt jag mig. Kände att orden inte var tillräckliga, varken att ta i munnen eller att skriva ner här. Det var lättare förut när årtalen ändrades annorlunda. Nu leker livet med mig och inte tvärtom. Lekar som bara sker på en parts villkor innebär ofta tjuvnyp som leder till stora skavsår. Kliande. Irriterade. Jag drömde mig långt bort. Insåg att långt bort bara räcker i drömmen. Förstod att långt bort inte spelar någon roll när man fortfarande är nära. Långt bort spelar ingen roll om man fortfarande står kvar. Man kan stampa ur takt helt oberoende av landsgränser, stormande hav och höga höjder. Det skrämmer mig inte att veta att jag inte kan fly, men det lugnar mig inte att veta att långt långt långt bort kanske ändå alltid kommer vara alldeles för nära. Eller bara alldeles för långt bort. Söker distans. Vart är man?

Tänker att man borde andas. Men är rädd för att man tappar pressen stressen åtagandet om man slappnar av. Alltid stå på nålar, alltid knytnävarna hårt knutna, alltid sökande ögon i nacken och alltid vända sig om. Det är dags snart. Smällen kommer. Och jag kommer vara där. Med både händer och fötter.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0