Like she ain't the sentimental type

Klockan är fan bara fem. Jag har ätit min tonfisksallad. Tvättat. Mascaran existerar bara längst in på fransraden och byxorna hänger på sniskan. Det står disk överallt och jag orkar inte ta hand om det. Jag är färdig som människa. Spegeln i hallen är min fiende.

Det känns skönt att vara miserabel ensam. Så man slipper dra med andra in i tunneln. Jag drömmer att jag kör bil och tappar taget. Natt ut och natt in. Drömmer att jag kör men inte kan fokusera mitt medvetande. Som känslan av att vara där innan man precis skall svimma, att den känslan är konstant. Den kraftfull. Jag kraftlös. Idag är ingen sån där självkänsledag utan snarare en självinsiktsdag. Såna dagar kan vara jobbiga. När insikten slår en rakt i ansiktet.

Det är väl bara att släppa taget och låta sig själv dras med.

Ben Howard med Every Kingdom får bägarens innehåll någorlunda i balans.


Kommentarer
Johannes

Fan jag blir nästan provocerad av att du inte får några kommentarer på din blogg. Behöver iofs inte betyda att du inte har läsare, men om inte annat är det ju få saker som säger "fortsätt så!" som lite positiv feedback. Så håll till godo nu:



1. Du skriver så bra att jag överväger att lägga mitt eget romanskrivande på hyllan (alternativt; har börjat överväga att låta en av bokens protagonister influeras av dig). Observera att jag själv är så kräsen och arrogant att jag knappt ger Hemingway cred.



2. Jag beundrar ditt ihärdiga skrivande (i avsaknad av yttre uppmuntran), vilket tyder på inre drivkraft och avsaknad av uppmärksamhetsbehov. Få saker går upp mot de gamla hederliga demonerna. ;)



3. Dina rubriker är i synnerhet genialiska. Övervägt att sälja din själ till reklambranschen?



Kram,



Johannes

2011-12-05 @ 19:32:25


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0