Pippi Långstrumphus

Igår var vi i Nyköping och Trosa. Efter att ha kommit in i lilla byn vart jag helt förälskad(om jag hade haft en cool Iphone eller en funktionell kamera, så hade jag fotat massor)! Alla husen var som i miniatyrer och såg lite skeva ut. Trähus som stod lite snett och som alla var målade i färger som turkos, gult, rosa, rött och grönt. Underbart! Mysigaste lilla små butikerna där och finaste ån som rann igenom hela byn... Hörde dock att de gamla ingjutna trosa-borna inte gillar nykomlingar. Kanske flyttar man dit en dag ändå. Då ska jag ha en hund också, i så fall. För att göra upplevelsen maximal.

Och, vi får flytta in på lördag! Alltså, jag dör lite. Vill ha mitt egna krypin nu nu nu.

måndagsfab

Jag är sötsugen och har mjäll. Inget av det verkar kunna åtgärdas.

I was hoping some day

Hoppas hoppas hoppas att vi får flytta in i vår lägenhet i helgen. Då tänker jag tända mina mängder ljus (trots att jag har eldfobi) och baka bullar! Två saker jag inte kunnat göra på en heeel månad (läs: tre veckor). Får leva på resterande skåpmat nu. Några spagettipinnar, lite tonfisk, en tomat hit och dit. Vad kan man dryga ut maten med tro? Lite lönnlöv?

Jag vill bara flytta in och få ligga i den stora soffan och vinka till Jesper som ligger i andra änden, under reklampauserna av halv åtta hos mig på vår jättestora platt-teve. Och ibland kommer jag vilja ligga i samma ände och pussas och gosas och mysas. Ibland kanske jag vill sy lite. Kanske börja virka mig lite söta frukter och dammsugare och ballerinakex och andra knasiga saker som t.ex. morötter. Så himla fint. På söndagarna kanske jag vill gå och fika i liljeholmen eller åka till cafe string och äta frukostbuffé eller så vill jag kanske bara ligga i sängen hur länge som helst.

Sängen är alldeles för lockande just nu.

ding dong ding dong

Jag är pank. Jag har liksom aldrig direkt varit pank på riktigt, och det är jag väl egentligen inte nu heller eftersom jag har fonder och sådär, men förövrigt så har jag inga pengar. Pengar som liksom man får använda till annat än typ riktigt viktiga grejer. Jag insåg att jag inte får någon lön den här månaden eftersom man i stort sett alltid får lön efter månaden innan... vilket innebär att jag inte ens kan betala hyran första november...

Azzå det känns sådär nu.

Det är rätt jobbigt när gonggongen väl går.

I set fire to the rain

Alltså det har varit en sån himla lång och kort vecka på samma gång som passerat nu. Vi startade vår tur från Stockholm i måndags till Norrköping-Söderköping-Västervik-Oskarshamn-Kalmar-Karlskrona-Kristianstad-Åhus-Ljungby-Värnamo-Jönköping-Nässjö-Eksjö-Tranås-Motala-Linköping och var tillbaka i Stockholm och på modecenter vid klockan fyra idag. Eftersom det bara är jag som har körkort så har jag sammalagt kört säkert över 150 mil! Inte jättemycket mil om man delar upp det på fem dagar, men ganska många timmar ändå. Jag som aldrig kört varken på motorväg eller i tvåfilig rondell vart lite pirrig innan. Dock ingenting i jämförelse med när jag skulle köra från Nacka och hämta min chef på arlanda... Kan ju säga att jag körde åt fel håll och lyckades hamna i rusningstrafiken som faktiskt inte har något gemensamt med rusning överhuvudtaget förutom att alla vill fram samtidigt. Som man säger, hade man filmat bilarna på E4 idag och spelat upp det i slow motion så hade det blivit stillbild. Och där satt jag själv. Jag är en sån jäkla on the road-brud nu azzå.

Under resan har jag förtärt(5 dagar):

2 korv med bröd
4 hamburgare
2 Kelda soppor (4 portioner)
450 g mandelmassa
150 g naturgodis
1,5 påse chips
1,5 l Coca Cola
1,5 limpa bröd
1 tub mjukost
1 banan
1 Mcdonalspaj
300 g lösgodis
1 kopp te

På något vis när jag tänker efter; så känns inte det här så himla bra...

söndagsmys

Var på klubb Ace igår. Jag känner såhär i efterhand att man aldrig någonsin borde gå ut. Jag mår illa.

how long how long

Det händer så mycket här. Är inte van vid att inte ha någon som helst tid att hänga på facebook eller blogga. Jesper är här i helgen och igår var vi och såg på handboll. Han fick betala inträdet självfallet, jag hade haft åtminstone hundra andra bättre förslag på hur man kan spendera en hundralapp. Det var trevligt hur som helst (men tänk vad trevligt lite vin hade varit...). Idag skall jag... åka och se handboll! Skräll. De spelar i Tumba och jag kan påstå att det är mycket trevligare att se folk man känner att springa omkring. Efter det hoppas jag på fikamys, och middagsmys och nattmys. Haha. Massa mys.

Känner mig sjukt peppad inför kommande arbetsvecka. Vi har fått låna min chefs bil, Jessica och jag, och ska ut och besöka våra kunder längs östkusten! Hela veckan spenderas i den södra delen av vårat avlånga land och det ska blir så kul, kul, kul. Heja.

Ps. Såg Red Hot Chili Pepper i onsdags. Det var väl helt okej (jag var så trött att jag nickade till några gånger) och mest förundrades jag över hur man kan behålla sina kroppar i ett 25-årigt stadie när man är runt 50 själv? Sicko. Plus att det hoppade runt som om det var tio. Rock'n'roll. Dock kändes musiken daterad. Daterad som i att det räcker nu.

just thinking

Jag satt precis och tittade på Skavlan och underbara Tony Bennett. Han var så fin när han berättade om sitt 85-åriga liv och droppade namn som Nat "King" Cole, Dean Martin och Frank Sinatra. Och förklarade hur han kunde sjunga på ett sånt avslappnande sätt med att det var en annan tid förut. Då man blev känd på pubar där man kanske spelade mer intimt för 500 personer. Och menade i princip att artister nu måste sjunga för att ens göra sig hörda och sedda. Och då tänkte jag att det nog var bättre förr.

Sen insåg jag att det finns människor som är sina tiders ikoner. Emil Jensen känns som en modernare och mer kravmärkt Cornelis och Cornelis som en svensk Dylan utan förmågan att spela munspel. Ebba grön kan tänkas vara Sveriges motsvarighet till The Clash och Beatles kanske banade väg för ett lite lättsmält och trallvänligt ABBA. Det låter inte så illa egentligen, men när man tänker på det som är nu så känns bara allt så påtvingat inom musikvärlden. Det handlar om pengar. Bli känd. Vara en offentlig person. Ha hippa kläder. Typ bli Idol 2012 för hundrade gången. Jag blir lite sådär spyasjuk.

För att inte ha uppdaterat om min existens på senare så blev kanske det här ett lite vrickat "Hello-I-am-Alive".

All I need is

Snart har det redan gått en arbetsvecka! Tiden bara knatar på... Idag hade vi Core-pass på lunchen, som jag fasat över i ungefär hundra år (läs: sen jag hörde talas om att detta allvarligt upprörande påfund fortfarande stod på agendan). Regina, stans bästa men också beatigaste 50-åring, är träningscoach utöver jobbet på Waker & Lindqvist och är ett sånt där allmänt tränings-och-äta-rätt-freak. Jag som inte tagit med mig några träningskläder den här vändan till Stockholm fick ta det som fanns tillgängligt och sen körde jag på. Det roliga är att det är så seriöst, olika modedrottningar från olika showroom har nappat på den här grejen, och ett troget litet gäng tar plats varje tisdag och torsdag lunch för träning i ett showroom som står tomt. Så mitt i Stockholm modecenter så svettas vi kolosala mängder. Det är egentligen ganska orealistiskt.

Hur som helst höll jag på att skriva att jag blev pruttfull(förundras det väldigt utförligt beskrivande sammansatta ordet) - men egentligen menar jag överbelastad - och när det var dags att börja varva ner och stretcha blev jag galet illamående. Jag hade fått lite obehagliga uppstötningar tidigare under passet och sneglat efter en, som jag trodde var, tom påse. Dock inser jag till min förtvivlan, när illamåendet når oanade höjder, att det ligger saker i påsen och sen blir allt helt plötsligt svart och det kändes som om de andra tillhörde en annan värld. Eller som att man lägger ett filter runt huvudet som silar bort ljud och hur man uppfattar saker omkring. Lite enklare förklarat var jag på väg att svimma. Så mitt i allt rusar jag till toaletten och hulkar, men får inte upp någonting, och när jag ser mig i spegeln... Låt oss säga såhär. Jag blir alltid kalasigt röd i ansiktet vid träning. Men när jag tittade mig i spegeln var jag likblek. Man kunde ana små rosor på kinderna men inte mer.

Jag missade all stretching och skämdes. Jag kommer inte kunna gå imorgon.

Och så glömde jag att äta mina vitaminer. För kvinnor står det specificerat på burken. Så jäkla bra liksom. All I need.

mors lilla olle

Missade bussen första kvällen jag bodde här och tänkte ta den två kilometer långa vägen genom skogen med mina stora kassar mat. När skogen dock blev kolsvart vände jag och väntade på bussen i en halvtimme eftersom jag inte var särskilt många procent säker på vägen. Igår missade jag också bussen (den går liksom bara två gånger i timmen, men trodde bara en först) så jag började gå samma väg som dagen innan och tänkte att det nog var rätt ändå. Efter över en timme senare och 5 korta dialoger så var jag hemma. Jag gick en sådan ofantlig omväg att man inte kan tro sig. Färden skulle egentligen tagit mig 15 minuter. Jag var ganska glad att jag inte gett mig in i den mörka skogen kvällen innan. Omgivningarna här är så himla fina men jag var så nedrans hungrig att jag helt brutalt ärligt sket i utsikten och vattnet och bryggorna och båtarna och vassen och slottet och slottsparken. Idag missade jag inte bussen (men då var den 3 minuter sen också). Det får vara nog med att gå på övertid på konsum och monki.

Söndag i parken

Nu har jag kommit till ro i slottsparken! Efter vad som känns som hur mycket släpande som helst och orangutangarmar så har jag äntligen tagit plats i mitt rum i den gamla 1700-talsvillan som kallas kavaljersbyggnaden. Det är hur fina omgivnigar som helst och om jag inte nu ger mig ut och tar kvällsliga promenader så vet jag inte när det kommer hända. Mitt rum är som ett gammalt flickrum med blåblommiga tapeter med vit bakgrund, en hög prinsessan på ärten-säng och mörk sekretär. Himla fint! Och med en liten ljus klädkammare som är i behov av lite flera galgar. Har hela övervåningen för mig själv nu tydligen och familjen som jag inte känner sen tidigare är hur mysig som helst. Det kommer bli en bra månad här.

Imorgon skall jag upp vid sju och det har inte hänt sen... väldigt långt tillbaka. Det låter säkert lyxigt/slappt men det har jag varit värd! Gott att vila. Ser framemot morgondagen och hoppas på det bästa när det kommer till antällning och kontrakt och sådär. Glömde köpa mjölk i affären förut, men det var tungt att bära ändå!

Nobody's gonna tell me I can't

Idag gäller det smäller det. Tar båten om några timmar och ska sedan spendera väldigt mycket tid på bussar och tåg med massa packning. Det är liksom knappt bitterljuvt utan mest bara bittert. Däremot är själva flytten ljuv! Pirrar lite i magen av välbehag och obegag och bara behag med nytt flådigt jobb och sådär.

Ps. Jag beställde mina fina glasögon igår! Det goda vinner alltid!

RSS 2.0