Mot Stockholm

Ungefär såhär kan det se ut under en av de mer effektiva dagarna av packningsprocessen. Notera att jackorna hängts upp prydligt på takbjälkarna i alla fall. Om jag någon gång skulle bli tillbedd att packa ner hela mitt liv i en väska - i EN väska - då hade jag nog klickat hem en ryggsäck som är bottenlös (vilket när jag tänker efter, låter helt idiotiskt). Sen har man ju en såndär objektiv och härligt snedvriden bild på sig själv som hjälper till när konsumtionssamvetet slår till.

Ex: dialog mellan mor och dotter

Matilde: Jag tror inte att jag kan få med mig allt som finns i min klädkammare...
Pappa: Inte?? (pappa som inte ens är med i dialogen vaknar till)
Mamma: Nehej, vadåra?
Matilde: Ehm... för att jag har typ packat ner hundra klänningar nu men mer än hälften är kvar...
Mamma: Är du seriös?! Har du hundra klänningar???
Matilde: Det har jag säkert, vem vet...
Mamma: Jag har kanske tolv! (slår uppgivet ut med armarna)
Matilde: 12???!!!! Haha, du skämtar! Jag ska allt gå och räkna...
(uppehåll i konversationen tills Matilde återvänder)
Matilde: [..]hahaha, jag räknade till 35! Och då missade jag säkert en del som hängde emellan för fan vad trångt du har det!
Mamma: Nej, nu ljuger du! 35 klänningar! Aldrig att jag har det!!
Matilde: Men jag räknade ju precis till det!
Mamma: Men den där bruna med svart kant räknas faktiskt inte som klänning... Du måste ha räknat alla tunikor också!
Matilde: Nej, mamma....


Ps. Jag skulle tippa på att åtminstone 40% av min garderob består av second hand. Kanske till och med 50%. Om man räknar mina kavajer och utgår ifrån den procentsatsen så blir det att 12/14 är begagnade... vilket ger 85%? Jag har fan ingen aning om hur man räknar procent längre... Men nånstans där vafan. Det är inte så noga. Men rätt mycket miljövänlig second hand-shopping! Oh yeah.

Ps2. Jag har säkert inte 100 klänningar. Men jag tänker inte ge mig på att räkna.

glasögonfreak

Vad är det med beslutångesten som överrumplar en? Som tar ifrån en glädjen i att faktiskt få välja alldeles själv. Jag har provat glasögon efter glasögon den senaste veckan och haft så svårt att bestämma mig. När jag sen blev trött på att inte kunna välja så bestämde jag mig för två och tänkte "jag ska bara låna hem dem en gång till så att jag kan känna in dem lite". Det är alltså detta erbjudande som innebär 2 för 1 som jag tänkte utnyttja. Och eftersom jag alltid måste utnyttja allt så tänkte jag att jag lika gärna kunde plocka hem en båge extra utöver de jag i princip bestämt mig för. Eller två. Till slut fick jag fråga om jag fick låna hem fem bågar fast jag vet att de bara lånar ut tre i vanliga fall. Jag fick låna fyra. En kompromiss med optikergubben. Men jag skulle egentligen bara låna de slutgiltiga två.

När jag kommer hem så är alla fina. Jag väljer ett par jag är säker på, men velar mellan två stycken som ska bli det sista paret. Jag velar så pass mycket att jag varvar att använda de här två bågarna hela dagen. Hela dagen. Hela den dag som jag egentligen skulle lämnat tillbaka dem på. Under ca 12-13, uppskattningsvis, långa timmar (sovtid ej inräknad) så har jag inte bestämt mig. När jag en dag för sent skall lämna tillbaka dessa glasögon och tror att jag vet vilka det lutar åt, men bara vill ha de professionella yrkesutövarnas syn på saken (höhö) så... går allt åt skogen. Jag ber om hjälp från två olika kvinnliga optiker och båda tycker den båge jag fram tills jag satte foten inför dörren bestämt mig för att sortera bort.

Jag stod en halvtimme och provade. För det första så kommer jag ju aldrig att börja använda glasögon på heltid. Jag vet att jag säkert inte kommer använda de här överdrivet många gånger - MEN - om jag nu skulle börja använda ett par när jag ska slänga ut ett par tusen spänn så hade det ju liksom varit trevligt. Och båda glasögonen jag väljer mellan är jättefina, typ lika fina - MEN - hur skall jag då kunna välja? För om man vet att vilket val som helst kommer vara tillfredställande, vilket väljer man då? Då får man börja mäta i siffror och skalor på vilken som kommer vara MEST tillfredställande. När en av optikerna sen sa "jamen dåså, du passar fint i båda, det är ju bara att välja något!" så tittade jag på henne, ursäktade att jag inte kunde bestämma mig, och gick därifrån.

Don't push.

Intet uträttat idag heller alltså.

Egyptisk handdukskonst

Under lilla resan i Egypten fick vi ta del av egyptens fantastiska handdukskultur. De rena handdukarna på hotellet kom levererade i olika former kan man säga! Väldigt spännande att återvända till rummet var dag. Rekvisitan som består av mina solglasögon och vanliga glasögon har städerskan (säger man städare om det är en man? Det var bara män som städade) lånat utan lov. Inte gjorde det mig något dock! (Försök att ignorera de hemska plädarna i sängen)






Jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här

Det är farligt att slå rot. För när livet väl knackar på ens dörr i ren ironi så förstår man att det är någonting fel. Det är ju livet som skall jagas och inte du själv. Livet måste veta att det uppskattas, annars kan det lika gärna hoppa över dig. Du måste visa att du klarar att vara här. Du måste bevisa att det är din plats. Man måste vara hungrig, ta för dig, annars kan man aldrig blir sådär härligt belönande mätt.

Jag är hungrig. Kycklingklubbor. Mmm...

å nått stort på gång

Det har varit ett munryckande fint väder här på bästa Gotland idag. Jag och Jesper trallade adelsgatan fram, jag i hopp om att hitta de ultimata glasögonen, och han i hopp om (förmodligen, men det är bara en hypotes från min sida) bättre syn till mig. Tror kanske att jag har bestämt mig nu. Men då måste ändå synundersökning göras och sådär. Dagarna går fortare och fortare nu och de tycks bli så att man liksom rusar fram till nästa stopp. Nästa hållplats.

Åh. Det är så mysigt att packa och veta att man skall någonstans. Aa-aa-aaah (håkaninspirerat jubel).


fredagsmys

Nu har Emma anlänt. Och imorgon skall vi göra hamnplan 5 för sista gången innan jag flyttar min väg till Stockholm!1!! Såhär stod jag och väntade på henne på terminalen:

Torsdagfika

Var och fikade med Simon idag på fiket. Lokalerna nyttjas till sin fulla potential* men synd är det att personalen är så förbannat svidiga. Sen när kan man inte säga priset på mackorna som jag ändå skall betala? Och sen när kan man inte tacka för att man kommit och handlat på deras jävla fik? Nu lär inte min lilla blogg funka som dålig reklam i samma utsträckning som om det vorde blondinbellas; men jag gör ett litet försök till att yttra något för världen. Många bäckar små....

Själva fikan i sig var mysig.

Men det drog allt lite om benen på övervåningen.

Och min Mer tog slut jättefort.



*(sina fulla potentialer låter ju helt sjukt, det kan inte vara grammatiskt rätt)

Sort things out

Har börjat packa inför Stockholm nu och fast jag inte flyttar förrän på lördag nästa vecka så känns det som att det är dags. Att det börjar dra ihop sig åtminstone. Första månaden skall jag bo i ett rum i Ulrikdals slottspark. Kan bara inbilla mig hur flott omgivningen är. Det löste sig till slut med boende och allt så nu är det bara packningsbiten kvar som ska klicka. Jag vet hur fantastiskt knöligt det är att släpa med sig en månads packning till Stockholm. Hur knöligt är det inte med sju månaders packning då? Det kan jag däremot inbilla mig. Längtar inte till allt släpande men till att äntligen få installera mig i Aspudden i den 1,5:an som vi lyckades få tag i. Väldigt fräsch och fin lägenhet! Bara lite för liten...

Åh. Den lägenheten är som gjord för höstmys.

I'm doing it for the thrill

Det här är den senaste fångsten. Trots att jag vanligtvis råvägrar vita skor så valde jag just vitt på dessa; för att det kändes rätt. Och för att de är mer åt det beiga hållet. Vad kallar vi medvetna det? Crémefärgade? Jag blev inte direkt rånad på köpet eftersom jag fick en presentcheck från Nelly.com som sa att de saknade mig (så himla gulligt av dom att tänka på mig) så summasummarum så fick jag punga ut 38 svenska kronor. Får se om de kan funka till mer än prydnad. 14,5 centimeter är för mesar.

Så jävla snuven alltså

Vilken idiot och runtlallande blåögd turist man är när man glömmer att Egypten ligger i Afrika mitt i stundens hetta och liksom tar ut småsummor ur bankomaten och sen när man kommer hem inser att varje uttag har kostat en 40 spänn per gång. Vilket känns jävligt onödigt när man tagit ut typ en hundring åt gången ibland. Azzå!! Tjyvaktiga typer! Ge mig tillbaka mina pengar!

I always planned to stay

Det här är nog det finaste jag sytt faktiskt. På topp 3 i både tillfredställande utseende och dyrast materialkostnad i alla fall. Det är lite barock vs prästkåpa vs fashion. Mjau!

Rather die half than die hollow

Ibland går man ju bara och blir galen.

I'm running out of time so let's dance while we're waiting

Fast man inte åstadkommer särskilt mycket om dagarna så tycks de ändå flyga förbi ens lilla synfält likt nonchalanta svalor. Vanligtvis brukar jag klättra på väggarna av att inte göra särskilt mycket. Att känna mig meningslös och overksam är bland det värsta jag vet. Det krävs däremot inte särskilt mycket för att jag ska känna mig som motsatsen; det räcker med att sy en jacka eller baka en kaka så stimulerar det den lättlurade hjärnbarken. Jag insåg häromdagen att jag varit ledig i snart en månads tid nu. Det är lång tid. Ändå kan jag få lite magknip när jag tittar ut på eftermiddagarna och tänker att världen utanför mig snurrar. Folk stressar runt på sina arbeten, folk rusar i tunnelbanan i Stockholm och alla är på väg någonstans utom jag. Alla följer sina rutiner. Utom jag. Jag är den enda som har raderat tiden. Jag är den enda som står still.

Det skrämmer mig inte. Tvärtom. Jag skulle inte klara av att börja arbeta imorgon. Jag tror jag sprang in lite i väggen där i våras och jag försöker fortfarande släta ut bucklorna som åverkades på fasaden. Putsar väggen. Städar upp efter mig. Det är väggen som skrämmer mig. Men ibland känns det som att jag har ganska bra med flyt. Eller så är jag bara bra på att undermedvetet anpassa mina sinnen. Jag vet att jag inte kommer att vara jobbredo en sekund före den 3 oktober. Men jag vet att jag kommer att vara redo då. På något vis känns det som att jag alltid lyckas samla mina hästar tills det är dags. Ibland inte förrän samma sekund som något sker. Men jag lyckas.

Jag har nog en gnutta karaktär ändå.


Nån borde byta stad

Ligger hemma i sängen i Stenkumla. Solen sticker lite i ögonen och det känns så himla mysigt att det är lördag. Varför har jag ingen aning om eftersom dagarna tycks flyta samman i denna september. Anlände på kärt återseende i visby hamn igår. Egypten har varit en skön förlängning av de flytande dagarna men ändå som ett litet avbrott i språnget. 35 grader i luften mer eller mindre. 30 grader i vattnet mer eller mindre. Vi lyckades inte se ett enda moln under hela vistelsen och de påstod att det inte regnat där på ett år. Därför blev jag lite förvånad när vi pratade med en egyptie som sa att de flesta tror att vi lever i paradiset eftersom att våra kylskåp alltid tenderar att vara fullt när vi kommer hem (vad han nu vet om det) men att det egentligen är dom som lever i paradiset; sol varje dag och värme. 10 grader i Sverige? Hugedamej! 3,5 timme med båt för att komma till Gotland? Hugedamej! Nog var det härligt med sol, men fan vad mycket sand överallt. Jag blev törstig bara jag såg mig omkring. Kanske förklarar det de beräknade 20 litrarna vätska som konsumerades under veckan. Kanske man dricker hemma också när jag tänker efter. HOWEVER. De flestas hemma är väl paradis kanske. Tack för tallträden säger jag. Syre.




Kom on då Lena

Resan är bokad. Hell yeah. Självfallet var hotellet vi egentligen ville bo på utsålt men skit i det tänkte jag som så gärna ville åka ändå. Hade 38 graders feber förut och svettas nu i olika stora portioner men orkar inte ligga hemma vara sjuk sova och ta hand om mig vila och ha tråkigt så fan, jag drar till Egypten på torsdag.

Ibland inbillar jag mig att jag är galet gravid för jag mår så sjukt illa i perioder och så cravar jag mängder av melon; konstant. Försökte bota det med apelsinjuice med fruktkött i förut. Ville egentligen bara åt fruktköttet. Men tänkte att man inte bara får plocka ur det goda. Så lät bli att sila.

Sen kom jag på att om jag någonsin ska skapa mig ett märke så kanske det borde heta Påkollo för att jag älskar hur kollo låter i munnen och för att jag önskar att jag skulle ha fått vara på kollo någon gång för att det verkar så mysigt. Men jag skulle nog inte börja Påkollo med stor bokstav. För då liknar det för mycket Pålle. Och Pålle är ett överreklamerat (men sött) hästnamn och som ska fortsätta vara ett hästnamn och inte ett namn på någons kläder.

Ova n' Out.

What the water gave me

Försöker få halsen att lätta och kroppen att må bättre, men när man stressar upp sig för att bli frisk så brukar utvägen vara tvärtom. Gick upp vid kvart i åtta idag, det tidigaste jag lyckats med sen hedenhös. Ryggen dödar mig och jag tappar all lust. Vad gör man när man inte kan ligga, sitta... står? Det känns inte normalt. Jag vill så gärna till Egypten på torsdag. Måste. Läste att det finns haj där. Att en tysk 70-åring blev dödad. Egyptierna tar sig för huvudet och ojar eftersom turismen påverkas (självfallet negativt) och ändå fortsätter de med sina båtresor där de lockar med att man kan få se haj! Och hur ser man haj utan att ta sig så lång ut på havet? Jo, man matar dem! Och så kommer de närmare och närmare stranden vilket är en helt jävla onaturlig plats för hajarna som egentligen skall vara mitt ute i det stora blå. Jag kommer ju vara rädd för att doppa tårna vafan.

Hemma i verkstaden händer lite grejer. En jacka i mockaimitation med jättemycket fransar är påväg att produceras! Känns som ett äkta hantverk när man suttit framför teven och klippt fransarna för hand. När man har sparke si i röva och väl kommer igång så är det ju så roligt!

Take all the courage you have left wasted on fixing all the problems you made up in your own head

Lyssnar på Mumford & Sons och bitar ur låten Little Lion Man fortsätter att eka i huvudet. But it was not your fault but mine. And it was your heart on the line. I really fucked it up this time. Didn't I my dear? Sen inser jag att jag inte har fuckat upp någonting. Jag behövde akut ensamtid.

Vet ingenting just nu. Har fått en jättefin central lägenhet på ett halvår. Med tillträde den 1 november. Har jobb som börjar preliminärt 1 oktober. Jesper och jag skall till Egypten på torsdag.

Men. Jag har inte skrivit på kontraktet till lägenheten än. Jobbet är till 99 procent säkert att jag får. Tak över huvudet saknas mellan oktober och november. Båda två har åkt på virus. Så ingen resa bokad än.

Allting känns så glasklart oklart.

It may be quite simple but

Sitter i min stora säng i mitt rum med en kopp te och det är mörkt ute. Trots att jag inte gjort ett dugg idag eller aldrig heller brukar dricka te ensam så känns det som en av de där kvällarna efter skolan när man kommer hem fyra och bara har plugg i tankarna trots att man gått i skolan hela dagen. Vanligaste anledningen till att man har det är för att man inte har gjort någon som helst nytta på lektionen men ändå varit närvarande och det fick väl alltid vara gott nog. Jag sitter och klickar runt på bloggar och inspireras av människor. Människor och deras sätt att uttrycka sig. Många är ju inga Murakami med ord; men de lyfter fram sitt på andra sätt. Jag själv älskar att skriva. Jag själv önskar att folk skrev mer. Överallt. På asfalten. På bussen. På offentliga toaletter. På kuddar. I tak. På bilrutor. Och alla andrastans där möjligheten att klottra ner några bokstäver finns.

Det känns som en sån där kväll.

När hjärtat känns lite krossat och man inte riktigt förstår varför. När hjärtslagen liksom känns, när blodet liksom rinner runt i kroppen på ett liksom ganska svårbedömligt virvlande sätt. Jag menar; det kan ju inte vara en sån där kväll. Jag går inte i skolan. Jag dricker te ensam. Driver inte en av de tio största bloggarna i Sverige. Där jag har fått kontrakt på en lägenhet över vattnet. Dit jag och min pojkvän ska. Svårt att förstå tvåsamheten ibland. Tvåsamheten skrämmer mig som fan ibland. Men det är ju så jävla fint. Och skönt. Ibland.
RSS 2.0