my hea-aa-aa-aa-aa-art

Jag är så otroligt känslosam ikväll. Hjärtat slår liksom i otakt och sådär hårt. Jag vet inte vart det är på väg. Men något väcks inom mig när jag får vara ensam. Och det var länge sen nu. Ni anar inte. Älskar när fingertopparna kliar, tycker att det är lite jobbigt och svårt när hjärtat tickar som en bomb men det får mig ändå att le nu. Och att fingrarna glider över tangentbordet utan ansträngning, det var så länge sen sist, en vilja, en kraft, ett hopp. Tillbaka. Kanske. Snart.

Ett glas bubbel och magen vänder. Hjärtat skär lite istället. Vart är man på väg. Vart är det man ska.

Gillar livet men tycker att det är lite svårt.
RSS 2.0