My sweet escape

Läste precis Kan min fru verkligen ha rätt? och om jag har blivit provocerad av sånt i mina dagar på gymnasiet.

Som författare, och då skapare av något, har man väl ingen som helst förpliktelse att anpassa sig efter medelanderssons språkkunnigheter. Ens verk är ens verk och man väljer ju självfallet - något annat vore märkligt - vilken nivå man vill lägga sig på och vilken slags bok man vill skriva. Det verk som de allra flesta förstår och tuggar sig igenom på nolltid och sedan recenserar med "en bra bok" eller ett verk som inte behöver anpassa sig till någon när det kommer till språk eller handling. En bok som kanske är lite mer svårtuggen men desto mer ifrågasättande, får individen att tänka och börja spinna på något eget. Som väcker en. Ni märker kanske vilken bok jag förespråkar. Jag är inte särskilt objektiv så. Det handlar inte om att något av alternativen behöver vara dåligt; det ena behöver det andra. Jag vill jämföra dessa två olika böcker med måltider. Jag älskar vällagad mat som smakar spännande och som är kreativ, men ibland så behöver man en skål makaroner med ketchup. Det bara är så, för att liksom bryta av. Men som med allt kreativt som vi människor gör så tycker jag att folk omedelbart måste sluta känna sig som offer och lägga sig i hur någon skapar och skriver. Det är ju skillnad på att skriva ett mästerverk och en bok. Sen är man alltid själv personen att bestämma vilken som är vad, dömma vad som smakar en bäst. Men den som skapar utan att väcka något, har ju inte lyckats med någonting som ingen gjort tidigare. Som författare hade jag blivit besviken av recensioner som endast antyder om "bra bok", "rolig bok", "trevlig läsning". Så otroligt innehållslöst det låter efter hundratals sidor läsning. Tanken är ju att en författare skall vara i särklass duktig på det hon gör - och att vi sedan får glädjen att ta del av det. Inte att vi skall slås ned av svåra ord, utan sträva efter en större förståelse.
 
Att denna kvinna i frågan anser att en författare, utesluter henne som läsare för att hon inte förstår är helt absurt. Att man gör ett eget val i att välja bok kan vi säkert alla vara ense om. Jag tror, att vi är så rädda för att gräva på djupet, inom oss själva, att ytligheten är lättare att ta till sig och att den egentligen saknar substans stör inte. Om man ser det såhär; känner man sig inte rånad på tid om man nu läst en bok som man sväljer med hull och hår utan att ett enda frågetecken rest sig?
 
Det handlar ju också om vad man vill få ut av en bok. Av livet. Om sig själv. Men att leva på ytan är sällan det mest tillfreställande. Att bara glida genom livet utan att hjärtat slår i otakt en enda gång. Då lär man sig aldrig vilka delar livet består av. 

Lära eller inte. Men låt de som faktiskt lägger ner tid och tanke i något ha sin egen mening.
 
 
 
 


Kommentarer
Klara

Det är verkligen grymt roligt att kolla på dina gamla inlägg. Man kommer ihåg klänningarna (;



Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0