I always planned to stay

Det här är nog det finaste jag sytt faktiskt. På topp 3 i både tillfredställande utseende och dyrast materialkostnad i alla fall. Det är lite barock vs prästkåpa vs fashion. Mjau!

What the water gave me

Försöker få halsen att lätta och kroppen att må bättre, men när man stressar upp sig för att bli frisk så brukar utvägen vara tvärtom. Gick upp vid kvart i åtta idag, det tidigaste jag lyckats med sen hedenhös. Ryggen dödar mig och jag tappar all lust. Vad gör man när man inte kan ligga, sitta... står? Det känns inte normalt. Jag vill så gärna till Egypten på torsdag. Måste. Läste att det finns haj där. Att en tysk 70-åring blev dödad. Egyptierna tar sig för huvudet och ojar eftersom turismen påverkas (självfallet negativt) och ändå fortsätter de med sina båtresor där de lockar med att man kan få se haj! Och hur ser man haj utan att ta sig så lång ut på havet? Jo, man matar dem! Och så kommer de närmare och närmare stranden vilket är en helt jävla onaturlig plats för hajarna som egentligen skall vara mitt ute i det stora blå. Jag kommer ju vara rädd för att doppa tårna vafan.

Hemma i verkstaden händer lite grejer. En jacka i mockaimitation med jättemycket fransar är påväg att produceras! Känns som ett äkta hantverk när man suttit framför teven och klippt fransarna för hand. När man har sparke si i röva och väl kommer igång så är det ju så roligt!

Can't find entrance

I torsdags sydde jag en klänning. Och det kändes ganska bra. Det tog mig ungefär fyra timmar och sen hade jag bara fållningen kvar. Am I back? Back? Really? Might be! Dock var jag alldeles för uttråkad för att ligga på golvet och rita mönster (jag önskar mig en egen hantverkssal i julklapp, tack) så jag körde på mina rektangler och resultatet blev lika bra denna gång! Tänk vad fint man kan göra av små fyrkanter tyg.




Resultatet förra gången jag klippte rektangler:


balen 2011

Jag har en tendens till att vilja "klä ner mig" på tillställningar där man förväntas vara fin och istället ta på mig paljetttröjan till vardags. Jag brukar säga att varje dag är värd att klä upp sig till och jag  förstår mig inte alls på varför man bara kunde få vara "söndagsfin" förr i tiden när man kan få vara måndagsfin och torsdagsfin också! Eller varför inte hela veckan.

När det kom till balen och dagen då man verkligen förväntas att vara fin var jag rädd för att jag skulle vilja dra på mig en sopsäck istället för en balklänning. Men. Trixet och krixet med att sy sin egen är att man kan sy den så att man trivs. Även om jag inte visste att jag skulle göra det förrän på baldagen. Egentligen. Jag hade köpt fina skor med rosetter på med strasstenar i och tänkte att om det är någon gång man får vara sådär för mycket för fin så är det balen. Sparkle! Så jag matchade med en dubbelring med strasstenar och även öronhängena trots att jag hela tiden kände mig lite too much of a sparkle. Men! Det jag ska komma fram till är att jag verkligen kände mig fin. Och jag älskar min klänning för att den är elegant men ändå spännande och nedtonad men ändå högst levande. För jag får rysningar av alla högblanka polyesterklänningar i crazy ass bitch-färger med volanger och rynkor och glitter och glamour och stora vida prinsesskjolar. Jag var liksom väldigt nedtonad med mina små diskreta strasstenar i jämförelse!

Tror det var en av musiklärarna som sa att alla var så fina och att de såg ut som praliner inslagna i härligt prassligt papper. Och jag svarade att det var det värsta jag kunde tänka mig att se ut som. Att det var det jag fasade för mest. Han svarade att det visst inte var dåligt och att det var härligt att se alla sådär överdrivet godisnuttiga ut. Haha.

Men är det bara bal en gång om året. Varför inte ha lite extra allt!

Här är jag med min extremt snygga och gentlemanaktiga baldejt.






Projektarbete läsår 2010/2011

Här kommer mitt projektarbete i bildform, bestående av tre egendesignade jackor som jag har sytt upp. Alla material är självfallet valda med stor omsorg. De gör sig dock ännu bättre på levande(någorlunda i alla fall) människor.




RSS 2.0